I torsdags kväll trodde kände lokalpolitikern Lars-Olof Gävert, 46, från Arvika att hans sista stund var kommen.
Han attackerades flera gånger i kolmörkret ute i skogen av en galen älgko. Dramat slutade på vårdcentralen i Arvika.
– Älgkon var målinriktad och skulle ta mig till varje pris. Jag hann tänka att det här kan gå riktigt illa och kände faktiskt en aning dödsskräck. Jag kan nog tacka min hund för att det inte slutade ännu värre, berättar han.
Lars-Olof Gävert startade Arvikapartiet 2021. Han är en van skogskarl som vunnit SM i springskytte många gånger. Han har även flera SM-medaljer i trail running och var även framgångsrik i orientering.
Men den skräck han upplevde under dramat utanför Arvika i torsdags kväll har han aldrig varit i närheten av i skogen tidigare.
– Jag hade lagt barnen och tog ut min hund Junior, en åttaårig siberian husky, för en löptur i skogen.
Gävert bor i Dalen, strax söder om Arvika.
– Det var en tur jag sprungit åtskilliga gånger, på en liten grusväg. Det började mörkna men dumt nog hade jag inte tänt pannlampan.
Junior sprang före i en lina.
– Det rullade på i bra tempo. Vi kom nerför en backe när jag hörde något vid sidan av vägen. Först trodde jag det var en grävling men jag hann inte tänka mer än så förrän en älgko rusade mot mig i full fart. Jag sprang åt samma håll och hann inte reagera förrän hon sprang rakt över mig med full kraft. Det var en hundraprocentig attackinsats. Det bara small.
Nästa minne Gävert har är att han flydde och stapplade in under en tät gran i mörkret.
– Hunden reagerade inte. Han var säkert lika chockad som jag. Men jag hade inte mer än hunnit in under granen förrän älgen kom rusande mot mig från sidan i en ny vild attack. Hon sparkade mig på benen. Jag drog en armbåge i skallen på henne men hon reagerade inte. I det läget insåg jag att den här älgen är riktigt sjuk. Det är något fel på den. Hennes beteende är inte normalt.
Gävert har mött aggressiva älgar förr.
– Men det har alltid gått att få dem att tappa uppmärksamheten ganska lätt. Även aggressiva älgkor med kalvar, men den här hade ju inte ens en kalv med sig.
Älgkon gjorde en ny vildsint rusning mot honom.
– Då tänkte jag att det här kan gå riktigt illa och kände faktiskt en aning dödsskräck. Hon skulle ta mig till varje pris. Det insåg jag.
Men då reagerade den stora hunden!
– Han blev helt vansinnig och började skälla och morra. Jag tänkte att vi måste ta en riktig kamp här och var på väg att släppa Junior. Men då fullföljde älgen inte utan backade undan och knallade iväg till slut. Jag kan säkert tacka min hund för att det inte slutade värre.
Gävert började leta efter sin pannlampa i mörkret. Den hade älgen sparkat av honom.
– Men jag hittade den inte. Jag lyckades stappla iväg i mörkret nerför grusvägen och fram till 175:an. Inte särskilt trevligt med vetskapen att det fanns en galen älgko där inne i mörkret. Jag var vimsig, hade ont i huvudet, en lårkaka och ena knät var rejält svullet. Jag tog mig fram till huset där en en kompis från orienteringen, Thomas Östlund, bor. Han körde hem mig.
Sambon Maria blev förstås chockad när hon fick höra vad som hade hänt.
Dagen efter tvingades Lars-Olof Gävert uppsöka vårdcentralen i Arvika.
– Jag blev sjukskriven en vecka från arbetet som handläggare på polisen i Karlstad.
Hur mår du idag?
– Hyfsat. Sårskadorna i huvudet och på kroppen har börjar läka. Men jag har ont i nacken och knät är fortfarande rejält svullet.