Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson är inte redo för ett seriöst förhållande.
Statsminister Ulf Kristersson (M) är ofta glad. Han framstår närmast som obekymrad. Medan de flesta av oss stretar på i vardagen, förbannar hösten och arbetet, har han en lätthet i steget. Som att han är på semester.
Men på senaste tiden har han sett bekymrad ut. Det glada kynnet känns mer och mer som en påklistrad fasad.
Vi har alla sett minen förut. Han har ansiktsuttrycket hos en person som funderar på att göra slut men som inte riktigt bestämt sig. Ni vet. De där paren som låtsats som att allt är bra, men som inte längre verkar trivas ihop.
För att tala klarspråk: jag tror Ulf Kristersson vill göra slut med Jimmie Åkesson. De har aldrig passat bra ihop, men i sommar har de verkligen växt ifrån varandra.
Jimmie Åkesson förstörde nämligen Ulfs sommar. Framgången med att få Erdoğan att acceptera en svensk Nato-ansökan på toppmötet i Vilnius blev helt överskuggat av att SD-medlemmar fortsätter att bränna koraner.
SD-toppen Richard Jomshof kommenterade saken med: ”blir de upprörda, så elda hundra till”. Erdoğan, som skickligt balanserar mellan Nato och Ryssland och alltid har en räv bakom örat, fick god anledning att dra ut på Nato-processen lite till.
Sedan gick Björn Söder (SD) ut och sa att Pride har ”kopplingar till pedofili”. Och han attackerade sin egen statsminister för att stödja arrangemanget.
När Ulf Kristersson försökte reda ut härvan med koranbränningarna med att ändra i ordningslagen, gick SD ut i stenhård opposition mot förslaget. Ulf är tillbaka på ruta ett.
Dessutom har SD:s stora vallöfte om 10 kronor billigare diesel och 6,50 kronor billigare bensin blivit en stor flopp. När priserna under sommaren steg igen, blev det ännu en pinsamhet för regeringen.
Jag tror att Ulf börjar bli riktigt trött på SD och Jimmie Åkesson. De skämmer ju ut honom. Han släppte in dem på regeringskansliet men de kan ändå inte bete sig. Är detta tacken, tänker han.
SD gör istället som de alltid gjort. De gastar om muslimer och homosexuella, väl medvetna om att Ulf Kristersson är fast i det olyckliga äktenskapet.
Men som i alla olyckliga relationer finns det faktiskt mycket att vinna på att lämna. Göra slut. Många moderater hade nog hellre sett att Kristersson försökte göra upp över blockgränsen än att hela tiden bli förnedrad.
Det finns en känsla, även i borgerligheten, av att Ulf Kristersson inte styr landet. Att det är Jimmie Åkesson som styr – ställer till med en total röra– som Ulf sedan misslyckas med att reda upp.
Och om Ulf Kristersson långsiktigt vill styra med SD är det nog ett bra tillfälle att markera nu. Visa att han inte går med på vad som helst. Annars kommer han spendera resten av sitt politiska liv i Jimmie Åkessons ficka.
Magdalena Andersson (S) har sträckt ut en hand. Hon anar osämjan i äktenskapet och ser sin chans att göra det värre. Som en slags politikens “home wrecker” försöker hon få Ulf på bättre tankar. Splittra det blåbruna äktenskapet.
Men det vore antagligen en dålig idé för Magdalena Andersson. Hon åtnjuter skyhöga opinionssiffror. Och som det ser ut nu kan de rödgröna få egen majoritet. Vinner man valet skulle vi – äntligen – kunna få igenom verkligt offensiv politik för jämlikhet i det här landet.
Ulf är nog fast med Jimmie. Vågar inte lämna. Men hela det svenska folket ser att deras äktenskap är dömt att misslyckas.
De är helt enkelt inte redo för ett seriöst förhållande.