Flickor med adhd får i regel sin diagnos senare i livet än pojkar. Med nya forskningsrön hoppas sjukvården kunna ändra på det.
Karin Sonnby, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, är nöjd med de senaste forskningsframstegen.
– Det kommer kunna fånga upp riskpatienter bättre, säger hon.
Enligt Karin Sonnby som har forskat på ämnet i många år förknippas adhd ofta med bråkiga pojkar, sällan med deprimerade flickor.
Många flickor med adhd upptäcks därför heller inte, och de får i regel sin adhd-diagnos senare i livet. Flickorna får därmed ofta inte det stöd de behöver under skoltiden, eller den vård de har rätt till.
– Det är fortfarande så att flickor förbises i större utsträckning än pojkar och det har att göra med att adhd oftast existerar tillsammans med en drös andra problem. Pojkarnas tilläggsproblem är ofta en grad av bråkighet. Flickornas tilläggsproblem är oftare depression och ångest och det är både i hög grad osynligt för omgivningen och stör inte i klassrummet.
Lägre än slumpen
Nu har nya gränsvärden för Världshälsoorganisationens självrapportskala för adhd tagits fram. Och det har varit gynnsamt för diagnosticeringen för flickor.
– För flickor ökade sannolikheten att ha adhd från 40 procent till 82 procent om de hamnar över det nya gränsvärdet, säger Karin Sonnby.
I studien som legat till grund för att sätta nya gränsvärden deltog 111 barn mellan 12-17 år. Målet med studien var att förbättra upptäckten av adhd bland unga, då de tidigare gränsvärdena i Världshälsoorganisationens WHO:s självrapportskala ursprungligen togs fram för vuxna.
Diagnostiken inom barn- och ungdomspsykiatrin, bup, är enligt Karin Sonnby många gånger ännu alldeles för slumpartad.
– Barnpsykiatrisk diagnostik är jättesvår att få tillförlitlig och träffsäker. Om man bara sitter och pratar med varandra om det som känns jobbigt är tillförlitligheten lägre än slumpen, om samma patient går till olika bedömare. Men om man använder en diagnostisk intervju, som användes i studien, som stöd tillsammans med formuläret ASRS-18 kan man öka tillförlitligheten jättemycket.
”Bättre kvalité”
Karin Sonnby lyfter också rutinerna inom Region Värmland, på bup i Karlstad där man både screenar med WHO:s självskattningsskala för adhd tillsammans med en massa andra formulär om andra tillstånd inför nybesök. Sedan brukar de intervjua med en diagnostisk intervju som heter MINI-Kid.
– Då frågar man om allt. Man frågar exempelvis om bipolär sjukdom och trauma, sådant som inte är så vanligt och man gör det på ett strukturerat sätt. Man tar även in information från skola, föräldrar och det barnet säger. Sammanvägt blir det väldigt mycket bättre kvalité på den diagnostiska bedömningen än om man enbart samtalar fritt.
Vad har de här nya gränsvärdena för betydelse för framtida utredningar?
– Det kommer kunna fånga upp riskpatienter bättre. Störst skillnad blir det för flickor som med det gamla gränsvärdet oftare missades som riskpatienter men nu kan fångas med det nya gränsvärdet som är anpassat till tonåringar och efter kön. Det är dock inte tillräckligt för att ensamt säga att du har adhd eller inte utan det krävs mycket mer. Man måste veta hur det sett ut under hela livet, och inte bara nu. Sen är det också alltid viktigt om man misstänker adhd så ska man inte nöja sig med det, utan undersöka om det finns fler problem som man också kan behöva behandling för. Det är så stor samsjuklighet och det vanliga är att man har flera saker samtidigt, säger Karin Sonnby, och fortsätter:
– Det börjar bli bättre, men det finns fortfarande mycket att jobba på.