Ja, en stor del av dagens journalistik styrs av ”klick”. Men är det verkligen så fel?
Ofta hör jag, kanske framför allt från den äldre generationen, djupa suckar över att ”journalistik i dag bara handlar om klick”. Och det är väl delvis precis så det är.
Klickjagandet är olika intensivt på olika tidningar och i olika situationer men jag kan, trots att jag egentligen bara kan tala för VF:s räkning, nästan garantera att den pågår i alla mediehus. Åtminstone borde den göra det – för antalet klick på en artikel säger trots allt en hel del om allmänintresset för ämnet. Och allmänintresse är inte direkt en ny parameter att förhålla sig till när det kommer till nyhetsplanering.
Med detta sagt menar jag inte att man ska avstå att skriva om allt som inte ”välter internet” genom att växa till stora klickmonster. Det måste absolut fortfarande finnas en bredd och vi skulle aldrig sluta skriva om till exempel valet eller annan viktig samhällsinformation bara för att de artiklarna hamnar längre ner på mest läst-listan.
Givetvis ska man, eller åtminstone vi, också fortsätta prata om att vara restriktiva med alarmistiska vinklar, svarta plattor och ”så-rubriker” vi egentligen inte ger svar på i artikeln. Kort och gott försöker vi alltid hålla oss minst tio armslängder ifrån så kallade clickbait-rubriker men däremot skriva om ”klickiga” ämnen – det vill säga ämnen som berör, på ett eller annat sätt.
Ibland kanske vi prioriterar eller tänker fel, för vi är trots allt bara människor bakom skärmarna. I de fallen vore det fint om man ändå valde att fintolka i stället för att direkt lägga handryggen mot pannan och oja sig över ”klick-media”. Liksom man inte skulle beskylla Ica för att vända kappan efter vinden om de slutade sälja en vara ingen ville köpa, trots att varan stått framme på hyllan år efter år.