Hoppa till huvudinnehållet

”Styrelsen spelar ett högt spel – där Degerfors överlevnad i elitfotbollen står på spel”

Publicerad:
Reporter Johan Ekberg
Johan Ekberg
johan.ekberg@vf.se
Det går inte att kräva mycket mer än det Tobias Solberg och Andreas Holmberg presterat i Degerfors, menar VF-sportens krönikör Johan Ekberg.
Det går inte att kräva mycket mer än det Tobias Solberg och Andreas Holmberg presterat i Degerfors, menar VF-sportens krönikör Johan Ekberg. Foto: MATHILDA AHLBERG

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

VF-sportens krönikör Johan Ekberg om Degerfors beslut att inte förnya tränarduon Andreas Holmberg/Tobias Solbergs kontrakt.

Mitt i en ny infernalisk bottenstrid.

Och då: Ett mejl, ett ”inte just nu tack” och en känslostorm bland de med Rödvita hjärtan. Så kan en måndag också se ut, i Degerforsland.

Det är ett alldeles speciellt land, det där.

Öppet och enormt välkomnande, men samtidigt en plats där långt ifrån alla VERKLIGEN passar in (fråga bara alla afrikanska spelare klubben försökt sig på).

Men två personer har passat in så väl att jag är osäker på om de verkligen syns om de ställer sig framför Stora Valla eller om de likt en kameleont tagit Vallas och hela Degerfors IF:s skepnad. De är inte en del av Degerfors IF, de är Degerfors IF.

En Tobias Solberg som gjort flest matcher genom tiderna, som gick från att skruva in frisparkar med sin vänsterfot till att skriva in laguppställningar med sin högerhand.

Går det bli mer Degerfors IF än honom?

Det skulle vara han den där göteborgaren som kom som en offensiv mittfältare och blev mittback och värmlänning på en och samma gång. Andreas Holmberg som inte ens lät en cancerbehandling stoppa honom från att sitta bredvid sin Berg-kompis på de röda plaststolarna i plastkuren som varit deras sedan 2020.

Och så slutade allt... med ett mejl.

Ett mejl i en klubb som känns som den minst digitaliserade i svensk elitidrott.

Det finns förklaringar till att det blev så (Rakar på resa och en tränarduo som krävde besked) och jag kan på sätt och vis tycka att det är både pinsamt och rimligt.

För Degerforsland är inte som andra länder. När samme ordförande står och skjuter raketer in i spelarbussen såg de flesta det som charmigt och komiskt, då får man i alla fall se sättet som dagens besked levererades på som tragikomiskt.

Själva beskedet i sig, det är en annan fråga.

Tvåa i superettan och uppflyttade, därefter kvar efter dramatik – därefter kvar efter en osannolikt imponerande höst.

Nu återstår en tredjedel, och Degerfors dansar kring strecken – men är långt ifrån uträknade.

Och min fråga till den styrelse som nu väljer att säga tack och hej Solberg/Holmberg: Vilken kravbild har ni egentligen?

Det styrelsen nu gjort, är att sätta en enorm press på sig själva. Att hitta en tränare som passar lika bra och accepterar det Degerforsland som duon de efter säsongen plockar bort gjort.

Men innan dess ska de avsluta årets säsong.

Om dagens besked kommer inverka hur Holmberg/Solberg tar sig an det?

Den som ens tänker tanken kan aldrig ha hört dem prata om vad Degerfors IF betyder för dem.

Om dagens besked ändå får en inverkan?

Kanske.

Lyssnar spelare lika noga på tränare de vet kommer lämna efter säsongen? Ja, om de också ska lämna spelar det ju faktiskt ingen roll. Och det ska ju halva truppen göra, sist jag kollade.

Med det är ju ingen fara, Degerfors har ju sin tränarduo kvar där som ger dem stabilitet och trygghet...

Eller just det.

Det har man ju inte längre.

Att byta ut dem innebär ett högt, högt spel av styrelsen kring Degerfors överlevnad i toppfotbollen.

Det krävs en jäkla lyckoträff i rekryteringen av nästa tränare om hen ska lyckas lika bra som de som nu får kliva ut sidan.

Förlänger inte med tränarduon – ordföranden förklarar beslutet: ”Ville ha ett besked”Degerforstränarna lämnar klubben: ”Klart att man känner en besvikelse”

Artikeltaggar

Andreas HolmbergDegerforsDegerfors IF HerrFotbollSportkrönikaStora VallaStyrelserTobias Solberg