Sommaren lider mot sitt slut, men ärligt talat har jag känt mig färdig med den rätt länge.
De där spirande känslorna jag kände när jag sådde och satte luktärt, zinnia, morot, lök och potatis i våras är för länge sedan borta. Tyvärr har det inte ersatts av den av att få skörda det jag sått och satt.
Nä, frilandet har tagits över av stora, bruna och slemmiga sniglar och luktärterna slokar sorgligt. Tomaterna spricker innan jag hunnit plocka dem och vad som flugit i gurkorna vet jag inte – men jag kan säga att sambon medger att han ”blev rädd” när han kikade ut från sovrumsfönstret och fick syn på en av dem.
Ut i trädgården vill ingen av oss knappast gå, eftersom man för varje steg puffar upp svärmar av myggor.
Frosten kan lika gärna komma och ta allt, inklusive myggen, så lägger vi den här ursäkten till sommar till handlingarna och siktar på höst och vinter.
Snart är det dags att planera julfirandet. Sen påskbordet.
Och innan vi vet ordet av sitter vi där med våra fröpåsar igen och känner hoppet och livet i oss.