Hoppa till huvudinnehållet

Starrin sonderar: Breder girigheten ut sig?

Publicerad:
Reporter Värmlands Folkblad
Värmlands Folkblad
redaktion@vf.se
Andreas Cervenka med boken "Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika".
Andreas Cervenka med boken "Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika". Foto: Jonas Ekströmer/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Håller girigheten på att bli rumsren? Hur står det till med motkrafterna? Vad gör ett överflöd av pengar med människan? Det är frågor som jag funderar över i den här krönikan.

När Donald Trump kampanjade inför presidentvalet i USA 2016 sa han:

– I hela mitt liv har jag varit girig, girig, girig. Jag har tagit alla pengar som jag kunde få. Jag är så girig…

Trump stack aldrig under stol med att han hyllade girigheten som en nödvändig och positiv drivkraft i samhället. I sitt tal uttryckte han den åsikt som delas av många men som det är bäst att hålla för sig själv med tanke på girighetens moraliska dimension.

Girighet är en överdriven önskan, ett begär att få mer av något, oftast i form av pengar, ägodelar och utan hänsyn till andras väl och ve. Och girighet räknas i den kristna traditionen till de sju dödssynderna.

Habegär och girighet har ingen plats varken i den kristna traditionen eller i föreställningen om Folkhemmet. Till den rike mannen som ägde mycket sa Jesus (Markus 10:21):

– Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.

Om den kristna appellen är en motkraft är folkhemsappellen en annan. Den förknippas med Per Albin Hanssons folkhemstal från 1928.

– Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage.

Men dessa två motkrafter är försvagade. Varken den kristna appellen eller folkhemsappellen förmår tränga undan girigheten. Vad gäller folkhemsappellen blir det tydligt i Andreas Cervenkas bok Girig-Sverige.

Budskapet i den är att Folkhemssverige har utvecklats till Girig-Sverige. En gång i tiden var Sverige känt som ett av de mest jämlika länderna i världen men som nu har blivit ett paradis för de superrika. De ekonomiska klyftorna har ökat lavinartat. Sverige är ensamt om att tillåta vinstuttag från den offentligt finansierade skolan. Och det sker trots att en majoritet i landet, enligt en SOM-undersökning från Göteborgs universitet, anser att vinstdrivande skolor bör förbjudas.

En Novus-undersökning, som visserligen har några år på nacken, visar att nästan fyra av fem väljare (78 procent) anser att det är viktigt att regeringen försöker minska de ekonomiska klyftorna i samhället och nästan tre av fyra (73 procent) att ekonomiskt mer jämlika samhällen är bättre än samhällen med stora ekonomiska klyftor. Oavsett politiska sympatier finns en majoritet som tycker att jämlika samhällen är bättre och att det är viktigt att minska de ekonomiska klyftorna.

En fråga reser sig: Har vi fått en politisk och ekonomisk maktelit som går i otakt med det svenska folket?

För en tid sedan avslöjade Kalla Fakta (TV 4 20 febr) att UNHCR:s svenska Ukrainachef tjänar 350 000 kronor i månaden. Folk blev upprörda.

– Ett hån mot… oss som bidragit och kränkande mot alla ukrainare som desperat kämpar för att överleva kriget mot Ryssland!

– Upprörande att 1,5 miljarder i bistånd till Ukraina kan missbrukas på detta sätt!

När svenska folket kämpade med sina elräkningar tjänade samtidigt elbolagens chefer miljoner i månaden. Värstingen hade, enligt Aftonbladet (14 febr 2023), en månadslön på 3,8 miljoner.

När girigheten breder ut sig. När klyftorna ökar mellan rika och vanliga medborgare ökar också polariseringen i samhället med minskad sammanhållning som följd. Det visar de brittiska sociologerna Richard Wilkinson och Kate Pickets i sin bok Den inre ojämlikheten – Hur mer jämlika samhällen minskar stress, förbättrar hälsan och ökar allas välbefinnande.

Samma budskap finns i dokumentärfilmen Breaking Social med den provocerande undertiteln: Har vi råd med de rika? av filmaren Fredrik Gertten som nyligen hade premiär på biograferna.

Är de rika och välbärgade annorlunda? Ja, hävdar den amerikanske professorn i socialpsykologi Paul Piff som utfört flera experiment om hur ekonomiska faktorer påverkar mänskligt beteende.

Hans forskning visar att pengar har en stor inverkan. Rikedom skapar levnadsmönster som gör människor hårdhjärtade, mindre empatiska, mindre altruistiska och mer själviska. De har svårt att knyta nära sociala band med andra och visar oftare ointresse för vad andra säger. Undviker ögonkontakt.

Låginkomsttagare däremot har mer ögonkontakt med andra och signalerar på olika sätt sitt intresse för vad andra har att säga. Studier visar också att de som har det knapert är bättre på att känna igen känslor hos andra än vad välbeställda är. Dessutom är de mer uppmärksamma på när människor är i behov av hjälp och stöd samt mer benägna att sträcka ut en hjälpande hand.

Kathlen Vohs är en annan professor som under lång tid forskat om penningens påverkan. Hon menar att tanken på pengar inte gör människor onda utan snarare mer ointresserade av andra. Till New York Magzine säger hon vilket också Cervenka citerar:

– Det är inte en felaktig jämförelse att säga att de är en smula autistiska.

Girighet har alltid funnits men det nya, skriver samhällsdebattören Stuart Sim i sin bok Insatiable: the Rise and Rise of the Greedocracy, är att den trängt in i allt flera sektorer i samhället och blivit allt synligare av det skälet att det är svårt att hålla saker och ting hemligt. Vi får till exempel reda på när ofantliga bonusar delats ut till direktörer. När politiker oskäligt höjer sina löner. När insiders gör förmögenheter på börsen. Ja, allt färre saker förblir dolt samtidigt som allmänhetens reaktioner blir allt tamare. Det är lätt hänt att man tänker: Nu igen!

Det ser dystert ut. Men vi måste försöka hålla modet uppe. Att agera och tro på att en förändring är möjlig är budskapet i Fredrik Gerttens dokumentär. Den visar att det finns hopp. Runt om i världen sätter sig människor till motvärn. Går ut på gator och torg, protesterar och kräver en annan tingens ordning.

Bengt Starrin

Professor emeritus

Karlstads universitet

Artikeltaggar

AftonbladetAndreas CervenkaBengt StarrinDonald TrumpFilmerFredrik GerttenNovusPaul PiffPolitikSamhälleSkatterUNHCR