Hoppa till huvudinnehållet

Kallstapôjkera vill lägga stan för sina fötter – och fira guld på torget: ”Otrolig sporre”

Publicerad:
Reporter Johan Ekberg
Johan Ekberg
johan.ekberg@vf.se
Henrik Björklund från Långtäppan, Joel Nyström från Kroppkärr, Thomas Rhodin från Hagalund och Magnus Nygren från Herrhagen – fyra tvättäkta Kallstapôjker i årets Färjestadsbygge.
Henrik Björklund från Långtäppan, Joel Nyström från Kroppkärr, Thomas Rhodin från Hagalund och Magnus Nygren från Herrhagen – fyra tvättäkta Kallstapôjker i årets Färjestadsbygge. Foto: Tommy Andersson

Inget SM-guld – utan en Kallstapôjk i laget.

När det elfte nu jagas finns tre generationer med högerskjutande hemmasöner med i bygget från Kroppkärr, Långtäppan, Hagalund och Herrhagen.

Att ha egenfostrade spelare uppvuxna i staden laget kommer ifrån är såklart inget unikt för Färjestad.

Man skulle kunna argumentera att Färjestads främsta egenskap har varit att hitta talanger runt om i Sverige och göra dem till sina.

Nio spelare hänger i taket i Löfbergs Arena, bara två är värmlänningar – men fem av dem har värvats av FBK som juniorer och sedan blivit några av klubbens absolut största genom alla tider.

Men likväl.

Färjestad har vid tio gånger i historien blivit svenska mästare – vid alla tillfällen har man gjort det med minst en Kallstapôjk i laget.

Kroppkärrssonen Joel Nyström förde traditionen vidare 2022 då även Thomas Rhodin, uppvuxen på Hagalund, fanns med i båset – sommaren därefter vände Henrik Björklund, född på Färjestad men uppvuxen på Långtäppan, åter och nu gör Magnus Nygren, från Herrhagen, trion till en kvartett Färjestad BK-produkter i årets lag.

Kallstapôjker allihopa – som spelar och verkar i sin hemstad.

– Det är en extra krydda, säger Magnus Nygren och tystnar en stund, tänker efter lite och tar sats.

– Det är verkligen något alldeles extra. På något sätt lär man sig att hantera det där trycket som folk alltid pratar om, det som kommer utifrån. Och jag tror ändå att om du frågar ”Björka” till exempel tror jag inte han upplever det som jobbigt.

Speciella relationer

För det är något som måste hanteras.

Spelar man i sin hemstad, då finns hockeyn alltid där. Alltid närvarande. Lite som en lärare, bilmekaniker eller läkare som bor och jobbar på samma ort – på något sätt är de aldrig lediga.

I hockeyspelares fall kanske inte frågor gäller en hudfläck eller gnisslande bromsar utan snarare finns där ett ständigt engagemang från allt och alla kring senaste matchen, senaste målet – eller senaste blundern.

Men inte bara från dem, utan från familj och vänner som även de bryr sig så mycket om det där grönvita laget du spelar för.

– Men jag tänker så här: När dina barn fyller år, då samlar du släkt och vänner, säger Magnus Nygren och fortsätter:

– Om något tragiskt händer, då samlar man släkt och vänner. Om man gifter sig, då samlar man släkt och vänner. Och jag får ju spela i den klubben som byter mest för mig – jämt – inför släkt och vänner, spela med vänner.

Magnus Nygren längtar efter att spela inför FBK-fansen igen.
Magnus Nygren längtar efter att spela inför FBK-fansen igen. Foto: Tommy Andersson

– Jag har de jag vill ha där, i princip hela tiden. Och de som tycker om mig, hela tiden. Jag säger inte att 8 500 alla tycker om Magnus Nygren – vi har ju trots allt en bortasektion också, skrattar han och fortsätter:

– Men det är klart att ha alla dem där, det blir en extra krydda jämfört med om jag spelat någon annanstans. Sen kan man tycka om andra platser, andra organisationer. Men för mig är det svårt att förstå hur – det faktum att spela hemma – inte skulle kunna vara en extra krydda.

Men Nygren lägger ändå till:

– Det jag kan förstå, det är att den kryddan kan upplevas som salt, söt eller sur. Den kan upplevas på olika sätt. Men när den kryddan maxas, då är den kryddan oslagbar.

”Fick se all glädje”

Maxas, det gör kryddan när man står på Stora Torget med en guldhjälm på huvudet.

Joel Nyström han fick uppleva det för ett och ett halvt år sedan.

– Framför allt är det torget man minns, stå där och fira med alla fans som jag hade gjort själv när jag var liten. Att få stå där nu var fantastiskt kul, träffa alla som varit på matcherna och se all deras glädje, säger 21-åringen.

Joel Nyström med Le Mat-bucklan på Stora Torget 2022.
Joel Nyström med Le Mat-bucklan på Stora Torget 2022. Foto: FREDRIK KARLSSON

Det slutspelet följde Magnus Nygren från läktaren, hans Davos hade redan slagits ut och familjen hade åkt hem till Karlstad.

– Det var inte så smart att gå dit på de matcherna om jag sen, några månader senare, skulle kunna ta ett nyktert beslut kring att säga upp optionsåret med Davos eller inte, ler Nygren.

– När jag skrev det sista treårskontraktet med Davos la vi medvetet in en ”out” inför sista året, eftersom jag visste att Vera (dottern) skulle börja skolan då. Och det fröet man sår då, det är livsfarligt. För det bara gror – och det slutade med att ”Walle” bokade en flygbiljett ner till Schweiz och så var det där fröet en blomma i jorden.

– Man kan se det som livsfarligt, eller så var det just eftersom det var precis det här jag ville. Någonstans bestämde jag mig nog att vända hem för tre år sedan.

Ett annat Färjestad

Magnus Nygren må ha fyllt 33 år i sommar, och han må ha åkt på ett otäckt benbrott.

Men han vänder hem med känslan att han fortfarande är på en sån nivå att han verkligen kan bidra till framgång och segrar för Färjestad.

– Komma hem när jag är 38 och skriva try out-kontrakt var inget alternativ.

Nog att du är hemma och nog att det är din moderklubb, men du var ändå borta i sex år. Hur mycket har Färjestad BK förändrats under de åren?

– Väldigt mycket. Jag tycker man har lättare att känna av en enorm kraft åt samma håll nu. Oavsett vad man gör, om man säljer en logga på tröjan, om man sitter i ledningsgruppsmöte eller har workshops om något annat – längst bort där borta är det där torget.

– Det spelar ingen roll vilken uppgift man har, det är dit vinden drar. Den kraften och det engagemanget från Lars i shoppen, till glada och härliga vaktmästare till personalen i restaurangen – det är ett härligt jäkla driv i den här organisationen. Och de vindarna blåste inte, av förklarliga skäl, senast jag var här och hade en väldigt stor roll. Det blev jag påverkad av, i allra högsta grad.

Magnus Nygren var 25 år då han blev lagkapten i hemstaden.

– När jag tänker tillbaka på det blev jag nog mer påverkad än jag tänkte då.

Påverkad av?

– Negativa vibbar. Men nu blir jag å andra sidan överfylld av det positiva. Hög kravställning, men i en trygg miljö. Kraften där alla drar åt samma håll, 5 200 på ispremiären och det säljs tröjor åt höger och vänster... Det är ett jäkla drag, och det ska vi vara djävulskt tacksamma för. Det är coolt, det har jag inte upplevt förut.

Första torgfirandet

När Magnus Nygren lämnade var publiksnittet 6 241 – sex år senare hade det stigit till 7 296 som alla drömmer om Stora Torget.

Det torg där Thomas Rhodin 1997 fick vara med på det allra första torgfirandet. Därefter har han fått uppleva tre till som spelare – ett som tränare.

– Hur det är att vinna på hemmaplan? Jag har inget att jämföra med, jag har aldrig vunnit någon annanstans, säger den assisterande tränaren och ler.

– Det är klart det är speciellt. Jag har gått i de här korridorerna i alla år. Och framför allt vet jag att jag – i början av karriären – tänkte på hur jag hade mormor, annan släkt och vänner där på läktaren – men att andra inte hade det. Och det är klart firandet då också blir speciellt, så många som känner mig och så många som jag känner själv.

”Press på mig själv”

Henrik Björklund var med i truppen 2011, men efter att bara ha gjort tre A-lagsmatcher och snarare tillbringat den säsongen på lån i Rögle vägrade han att vara med på såväl torget som lagfesterna som följde.

Nu drömmer han om att i vår äntligen få vinna guld.

Och bli näste spelare i ledet av ”Kallstapôjker” att göra det på hemmaplan.

– Jag har stått på torget några gånger, på andra sidan. Att få stå där själv, det är en otrolig sporre. Och även om jag känner att jag vill kriga några år till börjar karriären ändå närma sig sitt slut, säger 32-åringen.

Henrik Björklund i kamp med Linus Johansson framför kassen.
Henrik Björklund i kamp med Linus Johansson framför kassen. Foto: Tommy Andersson

2022 åkte han dit, då med vetskapen att han var klar för Färjestad och själv skulle ha chansen att faktiskt stå på scen om det blivit en guldrepris.

– Jag ville sätta lite press på mig själv – samtidigt som det var motivation. Nu blev det inte så i år men vi ska ta med oss målbilden av torget och blanda den med revanschlustan från i fjol.

Kanske kan det vara ett guldrecept.

En ingrediens som krävs för FBK-guld är ju redan fixad: Kallstapôjkera i lagbygget – de finns allt där.

VF-sporten listar: Här är de tio största Kallstapôjkera i Färjestadshistorien”Hade varit idiotiskt att anställa någon – och sen ändå inte lyssna på honom”

Artikeltaggar

FBK-DNAFärjestadFärjestad BK HerrHagalundHenrik BjörklundIshockeyJoel NyströmMagnus NygrenThomas Rhodin

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.