Om bara kvinnor röstade i Sverige hade vänsterblocket haft en majoritet på över 60 procent och Magdalena Andersson (S) lett landet. Hade bara män röstat skulle Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna och Liberalerna ha en knapp riksdagsmajoritet.
Eller nja, när Dagens Nyheter i dagarna benar ut könspolariseringen i SCB:s senaste partisympatiundersökning från i maj visar det sig att om bara männen röstade, ja då skulle ju fyra av dagens åtta riksdagspartier inte nå fyraprocentspärren – och bland dessa KD och Liberalerna. Då försvinner raskt den där knappa riksdagsmajoriteten för högern.
Men så funkar inte demokrati. Inte nog med att valet avgjordes redan i september, både män och kvinnor har därtill rösträtt tack och lov. Ändå undrar man ju hur det ska eskalera från politisk debatt till privatliv. Politiska åsikter är verkligen inte allt som avgör familjebildning eller kompisar, men röstar vi så här olika måste det skava på fler ställen.
Vi är nästan lika många kvinnor som män i nästan alla ålderskategorier. Och vi tycker, helt uppenbart, helt väsensskilt i stora politiska frågor och väljer i hög utsträckning varsitt block. Hur får vi ihop det? Går det eller är vi dömda att vid varje val döma halva befolkningen till en upplevd miserabel tillvaro en mandatperiod i taget?
Frågorna och avvägningarna som är viktiga för kvinnor – som utbildning, vård och välfärdsfrågor – hör hemma till vänster, medan frågorna som männen håller främst – lag och ordning, invandring och energifrågor ligger överst på högerpartiernas prioriteringar.
Egentligen är det ju helt fascinerande att det som avgör maktinnehavet i Sverige är vilket politiska block som kan lyckas locka över lite fler väljare av det underrepresenterade könet. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många män för att lyfta högern till ännu en valseger. De behöver kvinnorna. Men hur ska de lockas?
I DN:s artikel bekräftar den moderata partisekreteraren Karin Enström att partiet har koll på problemet, om än inte på lösningen.
– De frågor som vi lyfte och pratade om mest var inte de frågor som kvinnor tyckte var viktigast eller mest angelägna. Så det kan handla både om vilka sakfrågor vi prioriterade och det kan handla om hur vi kommunicerade kring dem, resonerar Karin Enström i DN.
När det gäller hur Moderaterna och andra högerpartiers företrädare och sympatisörer kommunicerar till kvinnor, finns onekligen en hel del att säga.
När DN-artikeln delas av diverse högersympatisörer i sociala medier, blottas snabbt en utbredd kvinnosyn som avslöjar att högern lär få det ofantligt svårt att bryta trenden och faktiskt locka kvinnliga väljare.
Kvinnor röstar ”känslomässigt”, menar flera.
”Kvinnor tänker inte. Dom känner.”
”Kvinnor röstar med hjärtat, män med hjärnan.”
”Vänsterpolitik spelar på folks intressen och känslor. Medan högern fokuserar på sakfrågor och samhällsutveckling.”
”De flesta kvinnor röstar bara på det de upplever vara normen i samhället. Även om det innebär deras egen undergång.”
Det påstås att kvinnor inte röstar på högern, och speciellt inte på SD, för att det är skambelagt i umgängeskretsen och kvinnor faktisk är väldigt känsliga för sånt.
Med den inställningen till kvinnliga väljare är det konstiga kanske inte att så många som över 60 procent av kvinnorna väljer vänster – utan att inte ännu fler gör det.