”Det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget”, menar statsminister Ulf Kristersson (M). Men hur allvarligt kan det vara när statsministern tycker att den lämpliga plattformen för ett sådant utspel är Instagram?
Det har hela året varit svårt att greppa att Ulf Kristersson faktiskt är statsminister. Han känns mer som en inkvoterad lucia. ”Nu är det faktiskt Ulfs tur! Här Ulf, har du kronan.”
Eller nej, det är inte riktigt sant. Lucia, till och med en inkvoterad sådan, hade förstås aldrig valt att stanna hemma på den allra viktigaste dagen att vara på jobbet.
Lucia hade rimligen inte gått vilse med luciatåget – eller gått med på att leda ett tåg där de bruna pepparkaksgubbarna längst bak tilläts skrika svordomar och sätta krokben för tärnorna så att deras tända ljus riskerade sätta eld på inredningen.
En riktig statsminister hade väl inte valt att till synes ta semester under en tid han själv benämner som ”det allvarligaste säkerhetspolitiska läget … sedan andra världskriget”.
Å andra sidan, hur allvarligt kan det säkerhetspolitiska läget vara när statsministern tycker att den lämpliga plattformen för ett sådant utspel är Instagram? En plattform där han slipper följdfrågor från journalister och slipper humma fram plattityder i stället för att direkt kritisera Sverigedemokraterna vars ledande företrädare just nu underblåser den säkerhetspolitiska krisen.
Överraskande är det i och för sig inte. Förra utspelet från Kristersson under krisen var för en knapp vecka sedan, då i ett Facebookinlägg …
Vem leder Sverige i dag egentligen? Kristersson gör det uppenbarligen inte. Är det justitieminister Gunnar Strömmer (M), som med avancerad akrobatisk koreografi undvikit direkt kritik mot SD? Är det utrikesminister Tobias Billström (M), som med kirurgisk precision markerar mot islamofobiska handlingar ”som enskilda personer genomfört vid manifestationer i Sverige”, men utan att nämna att ett samarbetsparti både underblåst och applåderat dessa ”enskilda” personer.
Eller är det helt enkelt SD och justitieutskottets sverigedemokratiska ordförande Richard Jomshof som enträget fortsätter provocera i alla tänkbara forum, men som absolut ingen i regeringen öppet vågar kritisera. (Framförs ens någon kritik i informella kanaler? undrar man ju.)
”Vore det inte enklare om Jimmie Åkesson ringde runt och bad sina sympatisörer att sluta” bränna koraner i stället för att regeringen går ut i internationell media och fördömer koranbränningar, frågade sig ledarskribenten Henrik Jalalian för en dryg månad sedan.
Även det faller på att Jimmie Åkesson tydligen också har semester.
”Statsminister Ulf Kristersson kan inte först uppmana svenska folket att ta ansvar och sedan blunda när höga SD-företrädare gör precis tvärtom”, skriver i dagarna Susanne Nyström på DN:s liberala ledarsida.
Ändå är det precis vad han och regeringen gör. I det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget, prioriterar Kristersson regeringsmakten framför svensk säkerhet. De där inkomstskatterna för de rikaste sänker inte sig själva!
DN har i dagarna rapporterat om att regeringsöverenskommelsen mellan regeringspartierna och SD är mitt i omförhandlingar – och dessutom berättat att SD trots denna överenskommelse går emot regeringen i var tredje omröstning i riksdagen.
Så på ena sidan har vi Kristersson som inte ens nu vågar markera emot SD:s farliga agerande i rädsla för att tappa regeringsunderlaget. På andra sidan har vi ett SD som känner att de inte kan liera sig ännu tydligare med en regering som mest upplevs misslyckas med allt de företar sig. Absolut inte när SD:s väljarstöd är det som dalat allra mest sedan valet.
Sverige förtjänar en bättre regering. En inkvoterad lucia hade gjort ett bättre jobb än Kristersson.