Björneborg lockade Sveriges största artister: ”Här har folk träffat sitt livs kärlek”

Fredagsdans med brottarklubben som väktare och en försvunnen gästbok med autografer från Sveriges största artister.

Abba, Ebba Grön och Alma Cogan är bara några av de storheter som lockades till den lilla järnbruksorten.

– Men jag gillar tanken på att guldåren inte varit än, säger Anders Larsson, föreståndare för Björneborgs Folkets hus och park.

”Publikrekordet rök all världens väg när Abba kom på besök”, gick det att läsa i VF den 27 juni 1975.

Med den historiska Eurovision-vinsten i Brighton i bagaget från året innan lockade man fler än 2 500 personer till Björneborgs Folkets park. Därmed slog Abba Sven-Ingvars tidigare publikrekord från 1963.

– Storyn är väl att man hade bokat Abba innan de vann, sedan blev det ju en helt annan grej efteråt, säger Anders Larsson, föreståndare för Björneborgs Folkets hus och park.

Stig Persson, ordförande för föreningen, nickar bekräftande. Han var trots allt en av dem som slet för att bygga ut den lilla scenen med truckpallar lånade från Björneborgs järnverk.

– De frågade oss om vi fortfarande ville ha Abba efter vinsten, för då var det ett annat pris.

Så har turen också landat fler gånger.

– Som med Herreys, de var bokade innan de vann Melodifestivalen. Innan dess var de ju egentligen inte ett meganamn men även den gången var det hysteriskt mycket folk här, säger Anders Larsson.

Det tyder på bokare med fingertoppskänsla?

– Åh, jag blir så stressad över sånt. Hur tajmar man en sådan grej? Det är ju nästan omöjligt.

Bland andra kända namn som uppträtt i den lilla bruksorten kan nämnas Alma Cogan, Little Gerhard, Alice Babs, Europe, Style, Carola och Jerry Williams (som ibland äntrade scenen på motorcykel).

– Jag är alldeles för ung för att ha en relation till parkernas storhetstid men jag kan bara drömma mig bort till när Gyllene Tider stod där nere på scenen, säger Anders Larsson.

Ebba Gröns spelning 1983, som var ett av bandets många besök i parken, omskrevs som ”kaosartad” i media.

– Det fanns väl en del som var lite divaaktiga och trodde att de var mer än de var bland de där hårdrocksgrabbarna. Abba drog ju ingång hysterin med högtalarna, de kom med två, tre långtradare hit med grejer. Då skulle inte de andra banden vara sämre med ljudet. På den tiden fick vi ju stapla högtalarna upp till nock och inte som nu bara hissa upp en pelare, berättar Stig Persson.

Klippa gräsmattor. Bygga ut, upp och om scenen. Kånka högtalare, förstärkare och instrument.

Städa efter sommarhelgernas danser...

Stig Persson snurrar det färgglada lyckohjulet i bodlängan som i sig bjuder på en tidsresa tillbaka till 1970-talet. Det var också här, 1972, som han först kom in i gemenskapen som ansvarig för skjutbanorna. Luftpistolshålen vid sidan om vittnar om de mindre pricksäkra skyttar som någon gång testat lyckan.

– Jag flyttade hit från Bjurbäcken för att börja på järnverket när jag var 18 år. 1971 skiljde jag mig från min dåvarande fru och då tyckte basen på jobbet (Sven ”Folkparksgubben” Jacobsson, reds. anm.) att jag skulle ha något att göra.

Tog över under pandemin

Medan andra världskriget rasade i Europa slog Björneborgs Folkets park upp portarna 1944. Då hade man flyttat dit den åttkantiga dansbanan från sin tidigare plats vid en närbelägen sjö. På den nya platsen framför järnverket slog man även upp den hamburgerbar med tillhörande servering som fortfarande står kvar.

– Den första tillställningen hade man i maj och jag tror att det var en festkväll med lite tal. Det innebär ju att vi nästa år firar 80 år och då får vi försöka ordna något lite extra roligt, säger Anders Larsson.

Att parken i början av 1950-talet påbörjade sin förvandling till given festplats och konsertscen tillskrivs Sven Jacobsson (1923-2019). Vid sidan av sitt arbete som förman på Björneborgs järnverk var han styrelseordförande för parken och hans engagemang i föreningen sträckte sig över 40 år. 1988 belönade Folkets parks centralstyrelse honom med utmärkelsen Årets folkparksgubbe.

Vårvintern 2020 tog Anders Larsson över stafettpinnen som föreståndare efter Hans Hilding som lämnade uppdraget efter 29 år.

– Det klickade alla mina boxar. Har man chansen att jobba med något man tycker är roligt då är det läge att ta den, för tråkiga jobb det finns det gott om. Men det är också ett typiskt ”jobba för mycket-jobb”. Det blir lätt en och en halv heltid, säger Anders Larsson som är den ende anställda i föreningen.

Hans första tid blev som bekant präglad av restriktioner.

– Många föreningar valde att bomma igen men då är det en väldig uppförsbacke när man sedan ska komma igång igen. Vi hade verksamhet genom hela pandemin, men anpassad sådan, och jag tror det finns en styrka i att se möjligheten att man kan göra saker på andra sätt. Det var i alla fall en bra erfarenhet för mig. Hade jag behövt vänta två år innan mitt första arrangemang hade det tagit mycket längre tid att komma in i jobbet.

En av långkörarna bland föreningens fasta arrangemang är skivmässorna i Björneborgs Folkets hus som förra året firade 30-årsjubileum. Den typen av tillställning är väldigt tacksam, förklarar Anders Larsson. Just för att man har rutinerna inne och kan räkna med många besökare.

– I och med pandemin fanns tid att sortera bland gammalt bråte i Folkets hus. När jag hittade gamla foton fann jag en bild där jag själv var med från skivmässan 1993, där jag står och letar efter Iron Maiden-skivor. Cirkeln har liksom slutits. Musiken har ju blivit något av det viktigaste i mitt liv och ska man vara lite högtravande kan man säga att en stor del av det musikintresset tändes i de där vinylbackarna i Folkets hus.

Stulen gästbok

– Vet du vad man hör mest historier om? Det är folk som plankat in på konserter. Man har krupit under scenen och kommit fram precis framför den eller klättrat över staket. Önskemål vi fått flera gånger är: ”Vi betalar gärna inträde men kan vi ändå få klättra in över stängslet, bara för känslans skull?”

För 1970- och 80-talets fredagsdanser löste man väktarproblemet med inhyrda muskler, inflikar Stig Persson.

– Då hade vi den lokala brottarklubben som gick längs staketet och hade koll.

Det räcker med en snabb blick för att konstatera att en bragdmedalj nästan är på sin plats för den som i dag skulle få för sig att smyga genom den täta snårskogen innan det höga stängslet tar vid.

– Det finns så klart en del mindre rumsrena historier man hört också men de gör sig nog inte så bra i tryck. Men även det, alla dessa personliga minnen från platsen, är ju något som hade varit väldigt roligt att kunna samla. Här har folk träffat sitt livs kärlek och det finns säkert folk som har gjort slut med sitt livs kärlek. Hela spektrat, och det tycker jag är så otroligt häftigt, säger Anders.

Tyvärr har många av föreningens egna gamla fotografier och affischer hamnat på villovägar genom åren. Därför tar Anders Larsson varje chans han får att komma över material från parkens historia.

– Någon gång när jag har ändlöst med tid drömmer jag om att göra någon form av bok med bilder och historier från parken. Särskilt kul vore det ju om man kunde samla in en del artistkommentarer också.

Ett ypperligt inslag från parkens klenoder hade givetvis varit gästboken som dessvärre stals från ”artistlogen” efter en spelning.

– Den var väl signerad av alla som varit här. Men det är också svårt att skryta med den. Det kan ju ha varit någon av artisterna, det vet vi inte. Björn och Benny kanske tog den, skämtar Anders Larsson.

– Nej, det tror jag inte. Det var senare än så, försäkrar Stig Persson.

Numer är sommaren i Björneborgs Folkets park synonym med välbesökta veteranbilsträffar och motorkaféet som håller öppet varje måndag hela sommaren. I år står också barnunderhållning och musik i olika former på programmet.

– Vi gör hellre lite färre arrangemang och lägger lite mer krut på varje. Samtidigt som vi vill kunna erbjuda ett brett utbud där det finns något för alla åldrar, säger Anders Larsson.

I augusti arrangeras en nostalgikväll i hårdrockens tecken med konserter av Mike Tramp från 1980-talsbandet White Lion och det svenska bandet Treat som gör ett nedslag på sin 40-årsjubileumsturné.

– Vi kommer också att ha en hårdrocks-dj på plats i form av Sungen, en influencer från Dalarna. Plus skivmarknad, mat och dryck.

Turligt nog gäller inte längre den gamla folkparkstraditionen att bojkotta biljettförköp, menar Anders Larsson. Ändå är det viss nerv inför varje arrangemang – ska det komma tillräckligt med folk?

Vädrets makter rår man som sagt inte över.

– Om man kunde sälja fem, sex hundra biljetter redan i förköp kunde man känna sig lite lugn… För det är ju magsår varenda gång. Ännu hellre skulle man ju vilja få hänga upp en röd skylt vid ingången där det står ”slutsålt”.

– Det har aldrig hänt, säger Stig med ett luttrat skratt.

2012 blev parken i Björneborg en av de folkparker som fick äran att bli frimärksmotiv. 2019 stod man värd för dåvarande statsminister Stefan Löfvens sommartal. Men att man kan sälla sig till skaran av de omkring hundra aktiva folkparkerna i landet är en bedrift som hade varit omöjlig utan hängivna eldsjälar, betonar de båda.

– Inget händer av sig själv. Att det finns folk som brinner för parken och kan tänka sig att lägga ner sin tid här är avgörande. Jag är som sagt anställd men det läggs ner ofantligt många ideella timmar, säger Anders Larsson, och tillägger att verksamhetsstödet från kommunen givetvis också är avgörande för föreningens överlevnad.

”Jag väntar under stjärnorna”.

Med fluorescerande färg står budskapet ingraverat i konstnären Ulrika Sparres stenverk mitt i ingången till parken.

Visst är det lätt att bli nostalgisk, ja, kanske till och med tänka att parkernas bästa tid är förbi. Men Anders Larsson ser hellre glaset som halvfullt än halvtomt.

– Jag upplever att man fastnar i det ganska ofta, men hur det än är så gillar jag i alla fall tanken på att guldåren inte har varit än.

LÄS OCKSÅ: