För 365 år sedan tågade Karl X Gustav över isen till dansken. Det har hänt att jag tänkt att det kunde han väl ha gett fanken i. Men vet ni vad? Jag hade fel.
Som en följd av den där vågade manövern – det har bara hänt en handfull gånger under alla år att isen över Bält burit för såna påfrestningar – har vi ju fått dras med Skåne och Halland och Blekinge. Och de med oss. Inte alltid en dans på rosor, för nån inblandad.
Men häromveckan var jag nere och besökte kumpanen Å, som på gamla da’ r fått för sig att han ska bli trädgårdstomte. Eller -designer, kanske. Han häckar i alla fall under några år i Alnarp mellan Malmö och Lund. Och fanken, vad najs.
Det gamla slottet på ägorna ser ut som om Harry Potter och hans polare ska komma utflygande på en kvast när som helst. Parken intill pryds av 300-åriga almar och bokar och den som är sugen på ramslök kan bara kasta sig omkull och beta som ett får.
Till det ska adderas upplevelsen av Malmö, som jag av obegriplig orsak sparat till efter avfirad 50-årsdag. En mycket trevlig, parktät, kanininfesterad, mångkulturell och myllrande stad i perfekt storlek. De har till och med en discgolfbana av toppklass på Bulltofta. Vilket i sin tur är ett fantastiskt namn på ett område.
Med allt detta på pluskontot kan jag utan problem leva med diftongerna, kroppkakorna, blodsoppan och Björn Ranelid. 365 år till? Jao!