Munkfors har inte råd att ta bort delade turer. Beskedet att kommunen lägger ned det projekt som på Socialdemokraternas initiativ infördes i höstas med att få bort delade turer inom omsorgen, kom i förra veckan.
Facket rasar och politikerna säger sig vara förtvivlade. Men pengarna finns inte. Inte direkt ett otippat besked med tanke på kommunens ansträngda budget och på uteblivna statsbidrag.
– Från start hade vi fått till oss att det skulle hålla sig inom ram tack vare att vi fick statsbidrag, men nu skulle det i stället kosta 240 000 kronor i månaden, och det blir nästan tre miljoner kronor per år. Och då känner vi att det i dagsläget inte går, säger Nicklas Hartwig, socialdemokratisk ordförande i utskottet omsorg och stöd till VF.
I ren ”sist in – först ut”-anda blir det ett sentillkommet projekt som därför får stryka med foten, även om Hartwig betonar att ”Ingen är mer ledsen än vad jag är”.
Men jo, det är det ju.
När nu kommunens äldreomsorg återgår till att rulla på med delade turer är det kvinnorna som jobbar inom äldreomsorgen som ytterst tvingas betala. Och det är ju inte utan att man undrar hur nån tänkt att den taktiken långsiktigt ska hålla.
Munkfors har länge gjort ett hästjobb med att sätta heltid som norm för de kommunanställda inom omsorgen. I offentlig statistik framgår att andelen länge varit en bit över 90 procent.
Men parallellt med att det politiska fokuset ökat på att erbjuda heltider runt om i landet, har kostnaderna rusat och kommunerna tvingats hitta nya sätt att … ja, få kvinnor att jobba gratis. Visst, de erbjuds får en heltid och en heltidslön (som förvisso inte är fet). Priset för detta är dock högt.
För att få ihop det tvingas man nämligen pussla ihop ett heltidsschema med många fler korta pass, fler arbetade dagar och mycket helgarbete.
Svårast att få ihop det har förstås små kommuner. Tro mig, jag fattar det. Jag fattade det redan när de styrande Hagfors kommun häromåret slog ut med armarna och förklarade att det helt enkelt inte fanns på kartan att förstärka bemanningen med så många tjänster som skulle krävas för att låta kvinnorna inom omsorgen få en sammanhållen arbetsdag.
Så i de små kommunerna tvingas fortfarande många till delade turer där de får jobba några timmar kring frukost, är ”lediga” – utan lön – mitt på dagen och sedan måste återvända till jobbet på seneftermiddagen/kvällen.
För vilket annat jobb hade en kommunal arbetsgivare ens haft mage att kräva av de anställda att de betalar för sin heltidstjänst med en helt splittrad arbetsdag? Bättre utnyttja kommunens många lokaler genom att låta de kommunala tjänstemännen jobba i tvåskift? Ett skift som jobbar 05–09 och sen kommer in igen efter att dagskiftet 09–18 gått hem och jobbar fyra timmar till?
Det är en ovärdig kvinnofälla i dag – men frågan är väl om det inte blir en växande kommunfälla i framtiden. För när man säger att man inte har råd att betala vad det kostar att ha anställda med schyssta villkor, vem tänker man sig ska göra det här jobbet om några år?
Munkforsbornas snittålder ligger topp tre i länet och över rikssnittet. Enbart för att täcka upp stundande pensionsavgångar krävs att fler än tidigare väljer en karriär inom omsorgen. För att klara av ett läge där en växande andel kommuninvånare kommer att behöva antingen hemtjänst eller äldreomsorg, ja då krävs ännu fler.
Men ser det verkligen ut så i ansökningar och antagningar till vård- och omsorgsprogrammen i länet? Nej, det gör ju inte det.
Delade turer är kass politik. Även anställda inom omsorgen är människor och inte klossar skapade för att fylla hål i ett schema.
Facket varnar för att många inom omsorgen nu är redo att säga upp sig. Det är, krasst sagt, bara att gratulera. Svensk välfärd kan inte fortsätta vila på självuppoffrande kvinnor inom omsorgen som sedan som ”belöning” för sina insatser döms till en ålderdom som fattigpensionär.
Personalens oro när delade turer-projekt avslutas: ”Många kommer säga upp sig”