Pinnkonstnären Maria ”Vildhjärta” Westerberg bjuder in till sin egen arbetsprocess när hon jagar orden, skönheten och poesin i litteraturen – i stället för skogen. Under sommaren trängs nära 200 bilder på Ulvsby herrgård.
– En ny sida jag inte har visat förut.
Bilderna kan liknas vid en variant av blackout poetry, där en boksida maskeras med undantag för de utvalda ord som bildar poesin. Eller för den delen konstnären, tillika författaren och krönikören, Maria Westerbergs egen plockpoesi.
Dekorerade med blomster och sirlig växtlighet.
– Precis som pinnarna är de ett slags fragment av en bokhylla. Ur en sida försöker jag välja det jag tycker är skönt, fint, poetiskt eller kanske ett tankesprång med de ord som finns på just den sidan. Jag ritar runt orden med en tuschpenna och sedan målar jag resten av sidan. Som ett lite mer avancerat telefonkludd, säger hon.
Ratade bokexemplar
Att känna sig tom på ord eller helt enkelt behöva fylla på sitt språkliga förråd är vi nog många som kan känna igen oss i. Verken, som egentligen inte var tänkta att visas upp, beskriver Westerberg som skisser av sin arbetsmetod.
– Det här är ett hjälpmedel för mig att kunna skriva krönikor, men också för att bidra till mitt eget begränsade ordförråd. Ett sätt att öppna upp den delen av språkhjärnan.
I hållbarhetens tecken är böckerna hon använt sig av dubbletter från hennes egen bokhylla, funna på soptippen, ja, ratade av olika skäl. Bland titlarna finns alltifrån Nobelpristagare som J.M. Coetzee och J.M.G. Le Clézio till Martina Haag.
– Skulle någon ge mig ett vitt papper och be mig att skriva om kärlek, då har jag ju vissa ord jag räknar till kärlek. Och de orden är inte så där skeva och konstiga som om jag använder mig av exempelvis Carl-Einar Häckners trollkarlsbok. Då blir det andra adjektiv. Använder jag Gerda Antti blir det kanske en lite bitter ton på kärlek.
– Ord ska du ju ändå hämta någonstans ifrån, men här har du sidan som begränsar dig till vad du har att välja på.
Vill främja läsandet
Att ge böcker ett nytt användningsområde och öppna för lek med det skrivna ordet, bottnar också i en önskan att främja läs- och skrivintresset hos andra.
– Jag hoppas att pedagoger och lärare kommer hit i sommar och tar med sig den här metoden till skolan. För det är så väldigt enkelt och roligt att hålla på med. Vem som helst kan göra det och om jag kan inspirera till att fler vågar testa skulle jag bli så glad.
En produktiv arbetsvinter har resulterat i de 150 till 200 verk som nu ställs ut på Ulvsby herrgård. Ändå har hon inte tagit hit alla.
– Det påminner om en gammaldags bok av en sådan person som målade flora utan att ha någon större kunskap, skrattar hon.
– Men mängden gör att mångfalden blir stor och rik. Kanske känns det lite överväldigande men så tänker jag att naturen också är när den är underbar. Mångfald på en äng är inte en art, där gäller ”more is better”. Precis som vi behöver mångfald i skogen och bland människor, behöver vi det i språket.
Utställningen pågår från den 3 juni till den 3 september.
Men pinnarna är Vildhjärta långt ifrån färdig med.
–Jag har inte känt mig som en bildkonstnär, utan mer som en samlare av ord, av skärvor av språk. Egentligen är det samma metod som jag använder mig av med pinnarna, och det är inte så att jag lämnar dem för en ny bana. Jag visar bara den språkliga delen av mitt konstnärsliv, en ny sida jag inte har visat förut.