Ingemar Liljegren har byggt upp en samling i klass med ett museums. En samling som genom årtionden har varit hemlig.
Nu är slutet på den unika samlingens tid kommen, och allt säljs på auktion.
– Det här är ett svenskt kulturarv som varit gömt, säger Manne Sjöberg.
Djupt in i den Värmländska skogen finns det som har kallats Sveriges hemligaste samling.
Här finns bilar som har fyllt 100 år och motorcyklar utan dess like. Väggarna pryds med plåt- och emaljskyltar, och i skåpen trängs olika muttrar och reservdelar.
– Ägaren har valt att samla brett och på det som är unikt, säger Manne Sjöberg som är auktionskonsult på Sajab och därmed också ansvarig för att objekten hittar nya hem.
Samlingen är ett resultat av ett gediget motorintresse och årtionden av letande efter prylar som sticker ut.
Ett livsverk, helt enkelt.
"Det är en livsstil”
Samlingen är spretig, men nog så imponerande. En av dyrgriparna är en kopia av bilen som används i filmklassikern ”Tillbaka till framtiden”. Bilen är inte körd på många år och det är en del pyssel att göra innan den kan glida ut på vägarna igen.
I bilen finns också en mindre variant av samma modell, i forma av Lego.
– Det ska vara lite extra, säger Manne Sjöberg. Det är han som har sett till att Lego-satsen är med.
Den som är mindre filmintresserad men mer intresserad av gamla race i England skulle nog tilltalas mer av Eldredge Runabout. Bilen är nämligen en av få som är kvalificerade att delta i London to Brighton, ett race där veteranbilar tillverkade innan 1905 tävlar om att komma först i mål.
Ingemar Liljegren har främst köpt in bilar och motorcyklar för att meka med dem. Han har tyckt om att renovera fordonen och återställa dem till ursprungligt och körbart skick.
– Den som köper ett sånt här objekt kan sånt. Det är en livsstil, säger Manne Sjöberg.
Att få just den här bilen att se ut så som den gjorde från början har däremot varit svårt.
– Det finns inga bilder som kan visa vilken färg bilen faktiskt hade, och data är obefintlig. Man får leta sig fram, säger Manne Sjöberg.
Unika fordon
Mikael Almroth är kollega med Manne Sjöberg. Hans expertområde är motorcyklar, och på övervåningen i en av lokalerna finns 87 stycken.
– Samlaren, Ingemar, har valt att samla brett. Han har satsat på att försöka ha exemplar från så många olika länder som möjligt, säger Mikael Almroth.
En av dyrgriparna är en Pierce.
– Det säljs inte en om året, utan kanske en vart femte år. I hela världen, berättar Mikael Almroth.
Att det blev så många motorcyklar beror främst på att de var så billiga i slutet av 50- början på 60-talet.
– Då gick MC ur tiden. Alla skulle ha bil. Det var lätt att börja bygga en samling och Ingemar köpte många då.
Med jämna mellanrum har han tagit ut det han har kunnat från sin förvaring och kört en sväng.
– Allt som har en motor mår dåligt av att stå still. Det blir inte bra, säger Manne Sjöberg.
Det har däremot inte gått att göra med alla objekt, och därför är det en del jobb med mycket av det som säljs.
Samlat för sig själv
Ingemar Liljegren köpte lokalen på 70-talet för att ha någonstans att ställa sina prylar.
– Det är säkert runt 1000 kvadrat, fullproppat med grejer, säger Manne Sjöberg.
Ändå har samlingen sällan setts av andra än samlaren själv.
– Han har aldrig drivits av att visa upp det han har här. Samlandet han han hållit på med för sig själv, för att han har ett enormt intresse. Det här är ett svenskt kulturarv som varit gömt.
Många som samlar på motorcyklar har mellan 5 och 15 stycken. Det är få som kommer upp i den här kalibern.
– Samlingen är lätt topp fem i Sverige, om inte topp tre. Det är den största samlingen vi har haft hand om och det blir en del jobb när ett livsverk ska plockas ner på ett par månader, säger Manne Sjöberg.
Auktionen tros dra in så mycket som 35-45 miljoner kronor. Men det vet man först i höst, när alla auktioner är avslutade.
”En samling har alltid en början och ett slut”
Arbetet med auktionen tar totalt ett år. Objekten är fördelade över två auktioner, ett som skett nu i maj, och så ett som sker i september. I det första skedde ungefär 1500 utrop, där en del av objekten var ihop i paket.
Det är mycket grejer, helt enkelt.
Att Ingemar Liljegren valt att sälja sin unika samling beror på hans höga ålder. Han orkar inte längre renovera fordonen han köper in.
– Jag brukar säga att en samling alltid har en början och ett slut. Ingemar är okej med beslutet, säger Manne Sjöberg.
Vart prylarna och fordonen hamnar är svårt att säga. Det är en stor samling med en otrolig bredd. Många länder köper gärna tillbaka klenoder som kommer från dem. Samlingen kan alltså spridas ut över hela världen.
– Helst vill man såklart att allt ska stanna här i Värmland, säger Mikael Almroth.