Det låter ganska enkelt tycker jag. Förmodligen är det ganska enkelt också, men allt man kan är väl enkelt? Jag kan i vilket fall som helst inte sova. Inte tillräckligt bra åtminstone.
Det går lite i vågor. Oftast går det över, och så kan jag sova i en sisådär 2–3 månader utan bekymmer. Icke nu.
Man blir långt ifrån sitt bästa jag när man sover sämre. Grinig och orkeslös är två väldigt vanliga och extremt osexiga symptom. Man får vara nöjd om man har några bekanta kvar överhuvudtaget när (läs om) man väl blir människa igen.
Jag har provat det mesta. Jag har lyssnat på videos på folk som smaskar tuggummi (ingen höjdare), melatonin-björnar med blåbärssmak – helt verkningslöst, kuratorer, Alvedon, nedsläckt, upptänt, meditation, och så vidare.
Jag skrev till min vårdcentral för några veckor sedan och beskrev mina symptom och hoppades få komma på ett givande besök. Svaret blev att jag behövde utveckla mina besvär utförligare. På hur många sätt kan man ha sova dåligt? Som sagt, uppenbart att jag kanske bara är dålig på det.
Senast nu i veckan pratade jag i stället med en läkare via videosamtal. Han tedde sig bestört över mina besvär och rådde mig då att ”lära mig somna”.
Jaha, tänkte jag.