Finansmannens ”kulturtivoli” öppnar i hundrametersladan: ”Trodde inte mina ögon”

I dag får den värmländska landsbygden en ny stor kulturpunkt på kartan, och lilla Borgvik sin andra jämte Sliperiet. Men Hans Karlander, ägare av Borgviks gård, tonar ner den möjliga konkurrenssituationen.

– Jag tycker inte vi är för många genom att vara två, jag tycker snarare vi är för få.

Vi börjar där rundturen slutar, uppe på den 1 150 kvadratmeter stora logen som fortfarande står outnyttjad. Försommarljuset sipprar in genom tak och väggar medan vi traskar upp för den under upprustningsarbetet så kallade "måsskitstrappan", och långt därborta, längs ladans hela ena kortsida, finns en lätt upphöjd scen.

– Jag trodde inte mina ögon när den här miljön öppnade sig, säger Hans Karlander, Värmlandsuppväxt finansman och entreprenör med många år i såväl näringslivet som toppolitiken bakom sig.

– Vi är två som har väldigt likadana lador, fortsätter han klurigt, och berättar hur han tillsammans med sin fru nyligen såg konsertfilmen "Western stars", där Bruce Springsteen spelar och berättar inför ett hundratal inbjudna gäster i den egna släktladan i New Jersey.

– Där håller han ett prakttal om "the hayloft", om vilken central roll loftet haft i familjen.

Köpte gården 2021

Tanken är att undervåningens restaurang och kafé samt konsthall och butik, allt öppnar på lördagen, redan nästa år ska kompletteras med en "teater" uppe på logen. Hans Karlander beskriver det projektet som den andra etappen i den jättesatsning som inleddes för två år sedan, då han köpte gården.

Västanå teater-vibbarna blir så klart påtagliga, men:

– Det de gör där är så klart mycket mer avancerat, med stor ensemble och så. Det är en riktig teater. Det här ska snarare bli en sommarscen. Och sätter man ut 400 stolar så är halva logen fortfarande oanvänd. Det är en jätteyta där det skulle gå att ha en bar, ha supé eller bara ölhäng. Man kan även arrangera bröllop, mässor, marknader eller utställningar däruppe.

Matbruket och Bergman

På undervåningen pågår förberedelserna inför premiärdagen för fullt. Restaurangen, som har en separat kafédel, drivs av Matbruket-krögaren Niklas Pettersson, sedan några år tillbaka även etablerad på Värmlands museum.

– Han är vår stora krögare, det känns fantastiskt att ha honom med, säger Hans Karlander innan han med visst besvär får upp skjutdörren till den lilla gårdsbutiken längre in i den hundra meter långa ladan.

– Det vi inte har än är en butiksarrendator, det har jag inte hunnit med. Men det hoppas jag att vi har nästa år. I min roll som fastighetsägare vill jag samarbeta med duktiga utövare och entreprenörer, likt Mats, som på ett fantastiskt fint sätt fyller konsthallen.

Mats är naturligtvis den värmländske galleristprofilen Mats Bergman, som efter ett besök i ladan så sent som i vintras direkt såg potentialen.

– För mig känns det här fantastiskt, att få möjlighet att arbeta med en så här vacker lokal. Jag har ju tidigare mest jobbat med mindre gallerier, så det är klart att det känns lite fräckt med en konsthall. Att det dessutom är i just Borgvik känns extra bra. Det är en vacker ort med närhet till Karlstad och jag uppskattar verkligen vad Sliperiet gör. Ett redan populärt kulturresemål blir nu ännu populärare.

"Ett kulturtivoli"

Karlstadsuppväxte Hans Karlander bor i Stockholm men har sedan drygt 20 år tillbaka även en gård i närheten.

– Vi har ju bott så länge här nu och det här är ett sätt att öka attraktionskraften för turistmålet Borgvik. Det är motivet för det hela. Det här ska bli ett kulturtivoli, brukar jag tänka. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man vill hitta på här.

På knäckfrågan, hur två så stora pjäser som Sliperiet och Borgviks gård ska kunna samexistera inom en radie på någon kilometer, svarar han:

– Man beskriver det gärna som konkurrens, vilket i sig är bra, för då skärper alla till sig. Men främst ser jag det som erbjudanden som kompletterar varandra. Vill vi att Borgvik ska växa och bli ett verkligt turistresemål, då måste vi kunna erbjuda mer än en konsthall.

Exemplet Österlen

Hans Karlanders favoritexempel är Österlen.

– Hur många gallerier fanns det där från början? Det måste ha varit ett? På konstrundan i våras var det 91 aktörer. Så vad har hänt, jo det är en turistindustri som byggts upp med åren, som folk åker från hela södra och mellersta Sverige för att uppleva.

Med Borgviks gård och Sliperiet har början till ett "lokalt kluster" bildats, menar han.

– Jag tycker inte vi är för många genom att vara två, jag tycker snarare vi är för få. Vi skulle behöva vara tre, fyra gallerier eller konsthallar här.

Man kan givetvis tala om kluster på flera nivåer, fortsätter han.

– Lägg till platser som Lerinmuseet, Gamla kraftstationen och Alma Löv, och du har ett regionalt kluster. Ett nytt Österlen kanske det inte finns förutsättningar till, men vi får växa med de förutsättningar som passar Värmland.