Dahlström: ”FBK låg extremt högt upp på min lista i Europa – Victor berättade allt”

Flera SHL-lag var intresserade – men Carl Dahlström hade Färjestad som etta på sin lista.

I en stor intervju berättar den nye FBK-backen om hur vänskapen med Victor Ejdsell lockade honom till Värmland, om kontraktet och skadan och om att ersätta Theodor Lennström.

I en månad har nyheten varit ute, men på torsdagen gjorde Färjestad det officiellt att man från Toronto Maple Leafs-organisation värvar Carl Dahlström.

Äntligen, tyckte 28-åringen själv.

– Det har varit mycket rykten och snack, människor som hört av sig men jag har inte kunnat säga något, skrattar 28-åringen när VF-sporten når honom.

Hur känns det att vara en Färjestadsspelare?

– Jättekul! Verkligen. Jag ska inte säga att jag kikade hemåt, men jag har på något vänster väldigt länge följt Färjestad nu, i och med att Victor (Ejdsell) och jag är väldigt tajta. Och Tomas (Mitell) hade jag en väldigt kort tid i Chicago, innan jag blev upplockad på waivers av Winnipeg, men jag hann få ett extremt bra intryck av honom också, berättar Dahlström och fortsätter:

– Skulle jag återvända till Sverige, då har jag varit tydlig med att jag då vill till ett lag som kan vinna. Det var ett av målen. Det andra var att familjen skulle kunna ha det bra där. Det känns som att det här klaffar båda superbra.

Hur tidigt instruerade du agenten att börja titta över alternativen?

– Det är klart det fanns i bakhuvudet. Men jag skulle inte säga att jag kollade hem så mycket, det handlade mer om att ”Walle” hörde av sig och då började jag tänka på det. Det blev mer verkligt, och jag började se över alternativen.

Och valmöjligheter fanns.

– Det var flera lag som hörde av sig. Men jag var ganska tydlig till agenten att det framför allt var Färjestad, när ”Walle” hörde av sig, som låg extremt högt upp på min lista av destinationer hemma i Europa att komma till.

”Överlägsen etta”

En otroligt stor del i det: Vänskapen med Victor Ejdsell.

– Vi har blivit väldigt nära vänner, och hans Alva och min Louise är väldigt tajta också. Hade Louise fått välja själv, då var Färjestad överlägsen etta, skrattar Dahlström.

– Så det är klart att det spelade roll.

Att Ejdsell och Dahlström blivit så tajta är egentligen lite oväntat. Visst, de tillhörde båda Chicagos organisation 18/19 – men de spelade knappt några matcher tillsammans.

– Vi blev båda nedskickade till Rockford efter träningslägret och då sa vi att nu skaffar vi boende ihop. Det har jag inte gjort tidigare med någon annan, men vi kände direkt att vi klickade väldigt bra och våra tjejer likaså.

– Sen blev jag uppkallad ganska direkt, vi fick bara bo och spela en och en halv månad ihop. Men jag och Louise åkte ner till Rockford och firade jul och efter dess har vi setts varje sommar.

På Ejdsells bröllop

Vänskapen har bara växt sig starkare.

– Man blir extremt tajt i ett hockeylag. Men ofta är det de åren, sen tappar man kontakten. Det är inte ofta man träffar någon som man känner ”det här kommer vara min vän resten av livet”.

När Victor och Alva gifte sig förra sommaren var Dahlström där som gäst, Instagram-uppdateringen han la ut efter bröllopet löd ”Älskar värmlänningar”.

Uppenbart att det var där du skulle hamna?

– Haha, precis. Det var inte så många andra lagkamrater på bröllopet, utan jag fick lära känna en massa annat folk från djupt inne i de värmländska skogarna, ler Dahlström.

Alla med en dialekt att charmas av?

– Exakt! Det var jättekul, vi har varit och hängt med Victor och Alva i Karlstad flera somrar. Hänga och uppleva Karlstad och naturen runtomkring. Så jag har ändå lite koll på vad jag kommer till.

Trivs i en småstad

Innan Dahlström 2015 flyttade till Nordamerika var det Linköping, där han gått hockeygymnasiet, han representerat. Men Sverigebasen därefter har varit hemma i Stockholm.

– Men jag gillar egentligen lite mindre städer, det var samma i Linköping. Att man kan promenera runt, ta cykeln... En skön kontrast till Stockholmshetsen. Och med Victor redan där fick jag all info jag behövde – det gjorde beslutet ännu enklare.

Men Carl Dahlström vänder inte hem för att bara ha det gôtt vid sidan av isen.

Målsättningen ute på den är hög.

Färjestad som ny klubb innebar även att han fick sin önskan infriad i att komma till ett topplag.

– Det har gått såpass bra senaste åren. Visst, det blev lite snöpligt slut nu men hade Färjestad vunnit kvarten hade de kunnat gå hur långt som helst. Det är alltid små marginaler i ett slutspel. Kolla på NHL-slutspelet, det var inte många som tippade att Florida skulle gå till final.

Du lämnade som ett ungt löfte, defensivt inriktad löfte. Hur har du utvecklats under åren i Nordamerika?

– När jag väl fått den rollen, som lite mer tvåvägsback, har jag ofta tagit den. Man kommer till vissa lag med tre superoffensiva backar, sen har det varit andra där det kanske inte riktigt funnits killar med de kvaliteterna. Då har jag fått ta den rollen, för jag klarat av båda hållen, säger han och medger ändå:

– Det är klart jag gjort min karriär på det defensiva spelet. Jag ska inte säga att jag fått offra offensiven, för jämfört med när jag lämnade har jag lyft mina offensiva egenskaper när det behövts. Men som i Chicago i NHL, där spelade jag bara defensivt. Blev det offensivt tek byttes jag ut och Duncan Keith och Erik Gustafsson stoppades in, blev det defensivt kom jag och Connor Murphy in.

– Det gjorde att jag ofta fick spela mot de bästa spelarna. Och det är något jag sätter stor stolthet i, att vara där ute och stänga ned motståndarnas bästa. Ge utrymme åt andra att ta mer offensiva roller.

”Pannkaka av allt”

Dahlström draftades redan i andra rundan som 51:a spelare av Chicago 2013. De tre första Nordamerika-åren tillhörde han dem. Därefter upplockad av Winnipeg Jets på waivers, men en bruten hand satte stopp för spel där.

2021-2023 har han haft tvåvägskontrakt med Toronto Maple Leafs.

– I fjol när Toronto hörde av sig direkt och ville förlänga, då kände jag ”kul, nu kör jag ett år till där jag verkligen ska ge det chansen”. Men så kom skadan, ironiskt nog, direkt. Skittråkigt, framför allt när Toronto åkte på så många skador, suckar han och fortsätter:

– Med största sannolikhet hade jag fått spela de första två månaderna av NHL-säsongen. Precis den chansen jag väntat på.

Skadan, den var av det dråpligare slaget.

– Det blev pannkaka av allt... Jag fick en crosschecking vid sargen, han som delade ut den ramlade över mig. Sen blev en annan kille tacklad, och ramlade över honom. Jag försökte ta emot mig med armbågarna i isen och då gled axeln ur led. Extrem otur. De såg tidigt att jag behövde opereras.

Otroligt stöd

Toronto Maple Leafs är NHL:s rikaste organisation, kända för att lägga enorma resurser kring allt där de inte begränsas av lönetaket.

– Jag har fått extremt bra hjälp. Fått vara uppe med Leafs hela tiden, nästan själv haft en egen rehab- och en egen fyskille som nästan bara fokuserat på mig.

Med den uppbackningen tog han sig tillbaka i spel innan säsongens slut. Åtta matcher i AHL-grundserien i Marlies, sju matcher i slutspelet.

– Skönt att få komma tillbaka. Framför allt att få göra det och få spela lite betydelsefull hockey i slutspelet. Trist att vi åkte ur, men skönt att få ett kvitto på att axeln och kroppen funkar.

Ser man till de fyra senaste åren har Carl Dahlström faktiskt bara spelat 92 matcher, skador och NHL-byråkrati har satt stopp. Totalt 67 NHL-matcher har han spelat, 3,8 miljoner dollar i lön har han dragit in före skatt.

När du nu återvänder, lämnar du för gott eller finns NHL-drömmen kvar?

– Jag ser det här som ett nytt kapitel. Jag har ändå haft tur där borta, jag har både fått spela ett Winter Classic med Chicago mot Boston inför 75 000. Jag fick spela en till utomhusmatch, Heritage Classic, med Winnipeg året efter... Jag ser det här som nästa steg i min utveckling, för jag vill fortfarande utvecklas och ta kliv.

– Färjestad känns som det bästa alternativet för det.

”Allt fokus på FBK”

Kontraktet med Färjestad är skrivet till 2026.

– Det känns skönt att veta var jag ska vara de närmsta åren. Dels för att komma in i allt, ge sig själv chansen att vinna. När jag kollat på hur truppen ser ut är det många som har längre kontrakt. Då kändes det som en självklarhet att skriva längre och ge det chansen.

Är det ett rakt kontrakt eller har du någon option i det?

– NHL kan man ju alltid lämna för, och i Ryssland skulle jag aldrig sätta min fot. Men jag har helt ärligt lite dålig koll exakt på hur kontraktet är skrivet, jag lägger allt fokus på Färjestad nu. Det är det enda jag tänker på.

Färjestad BK, vilken bild har du haft av klubben?

– Extremt hängivna fans. Det har alltid varit högljutt och bra fest på läktaren, framför allt när man kom dit med LHC och Färjestad vann, skrattar Dahlström och fortsätter:

– En bra förening. Bra faciliteter. Det känns som att allt finns.

Du är en av de sista in, hur slagkraftigt tycker du laget ser ut?

– Det känns verkligen som att det finns pusselbitar på varenda liten plats. Brett, och med bra spets. Jag tycker bygget har allt, det ser superspännande ut.

Stora skor att fylla

Att Theodor Lennström inte skulle kunna ersättas rakt av har Rickard Wallin varit tydlig med.

Likväl är det tydligt hur Magnus Nygren tagit Ville Pokkas plats, Jonathan Andersson som ersättare för Max Lindroth och då Carl Dahlström långt fram i laget där Lennström huserade.

– Jag känner ”Teddan”, vi har mött varandra och jag får hylla honom – han har gjort det extremt bra. Att ses i det sammanhanget som hans ersättare ser jag bara som positivt, som en rolig utmaning. Och att folk har höga förväntningar ser jag bara som kul.

För ett år sedan satt Carl Dahlström framför tv:n och hejade och hoppades att FBK skulle vinna guld – att kompisen Ejdsell skulle bli svensk mästare.

Nu ger de sig ut på en guldjakt tillsammans.

– Jag är superladdad. Efter så få matcher de senaste åren är jag hungrig efter en hel säsong med hockey.