Sommarfars i herrgårdsmiljö: ”Vilka är de egentliga tjuvarna i dagens samhälle?”

När Värmlandsteatern för tionde gången spelar sommarteater på Alsters herrgård tar man sig an Nobelpristagaren Dario Fos samhällsbitska förväxlingskomedi "Inte alla tjuvar kommer för att stjäla".

– Han skrev för folket, om folket, mot överheten, säger regissören Eva-Mi Tapper, som ser tydliga kopplingar mellan Frödings och Fos konstnärskap.

2005 fick det gamla Brännvinsmagasinet på Alsters herrgård utanför Karlstad nytt liv som kulturlokal, då Värmlandsteatern satte upp Henrik Ibsens drama "Ett dockhem". En populär tradition var inledd, där den tillresta publiken genom åren fått uppleva pjäser av bland andra Per Olov Enquist, Harold Pinter och John Steinbeck. För tio år sedan arrangerades även en dramatiserad vandring i Gustaf Frödings fotspår i samarbete med Alsters herrgård.

Men nu är det faktiskt sju år sedan sist.

Andra somrar har Värmlandsteatern i större utsträckning förlitat sig på det vackra Magasinets befintliga kvaliteter som spelplats, men den här gången har Pär Wittsäter arbetat fram en ambitiös scenografi, som förflyttar oss till ett överklasshem i det tidiga 1960-talets norra Italien.

– Jag har länge längtat efter att få spela just den här pjäsen, inleder Eva-Mi Tapper från scenen.

– Dario Fo skrev med snits och elegans, starkt påverkad av den italienska gycklartraditionen commedia dell'arte. Han skrev för folket, om folket, mot överheten, fortsätter hon.

Fo (1926-2016) skrev "Inte alla tjuvar kommer för att stjäla" 1958 med ambitionen att driva med den dubbelmoral han upplevde i samhället. Otrohet, stöldbegär och vita lögner löper som teman genom pjäsen, där en osedvanligt ärlig inbrottstjuv snurrar till det med en hycklande rikeman.

– Den har spelats flitigt av många amatörteatergrupper i Sverige, men inte så mycket på senare år. Så det känns roligt att "plocka upp honom igen", vi behöver skratt och underhållning i dessa tider, säger Eva-Mi Tapper.

För att sedan genast tillägga att det finns allvarliga undertoner i verket.

– Jag tänker att pjäsen även kan väcka frågan om vilka som är de egentliga tjuvarna i dagens samhälle. Det tycker jag tål att funderas på.

Att göra föreställningen på Gustaf Frödings födelseplats tycker hon tillför ytterligare en dimension.

– För på något sätt, åtminstone ser jag det så, finns det en sorts gemensam anda i Frödings och Fos konstnärskap. Gustaf Fröding skriver ju, framförallt i "Räggler å paschaser", om patroner, överhet och makthavare. Ur folkets perspektiv.

Fars är en speciell genre, avslutar Eva-Mi Tapper.

– Farsen bygger helt enkelt på missförstånd. Lögn efter lögn radas upp för att rädda situationen, och det är så klart där komiken uppstår. Publiken vet hela tiden sanningen, medan karaktärerna snärjer in sig mer och mer.

Nu på lördag, den 3 juni, är det premiär. Sammanlagt blir det 14 föreställningar fram till den 1 juli.