Att mamman dricker ett glas vin nån gång emellanåt – gör det någon skillnad för ammande barns hälsa?
Nej, frågan är inte om vi inte föredrar om personer som har ansvar för spädbarn håller sig spiknyktra för att inte tappa vare sig omdömet eller förmågan att möta en spädis alla växlande behov – utan just detta: påverkar alkoholen från ett glas vin ett ammande barns hälsa negativt?
Nej, säger Livsmedelsverket. Det betonas på verkets hemsida att alkohol inte har några positiva hälsoeffekter för amningen och att man inte uppmuntrar någon att dricka, men att forskningen inte påvisar medicinska risker för barnet om den som ammar dricker måttligt.
Där har vi ett svar. Du får naturligtvis fortfarande TYCKA att det är precis lika viktigt att föräldrar håller sig nyktra ändå, men att låta ett barn dricka bröstmjök från nån som tagit ett glas vin till maten kommer inte att få några negativa hälsokonsekvenser för barnet.
Men när de nordiska näringsrekommendationerna nu uppdateras, lutar det åt att man kommer att gå tillbaka till gamla råd om att helt avstå från alkohol under amningen. Detta trots att det i underlaget för rekommendationerna fortfarande slås fast att det inte finns några indikationer på att ett glas vin eller två medför risk för barnet.
Så inför beslutet diskuteras frågan nu högt och lågt i sociala medier – där slutsatser dras kanske lite mer utifrån vad debattörerna tycker och känner, snarare än vad som kan ledas i medicinskt bevis – och inom professionen, där nästan lika svajigt bland argumenten.
För egen del känns kommentaren från Viktor Ahlqvist, doktorand med inriktning på hälsa under graviditet vid Karolinska Institutet, nog ändå sannast.
– När det inte finns någon evidens att tala om blir risken att man bara skuldbelägger kvinnor, säger han till SVT Nyheter.
Och är det något vi tenderar att göra precis hela tiden, så är det väl att skuldbelägga kvinnor. Speciellt när de får barn.
Kanske minns ni att barnmorskor på norska sjukhus för några år sedan ”larmade” om att mobilfotande på BB gick ut över kontakten till barnet och att mammorna borde lägga ifrån sig mobilen för att under amningen försöka få ögonkontakt med sin bebis för att knyta kontakt och lära sig barnets signaler.
Jag förstår att det är en vild tanke, men vad sägs om att ge nyblivna mammor en vecka i alla fall innan vi kallar dem misslyckade?
Men det är klart, de har redan hört det under graviditeten förstås. Gravida som inte ”äter rätt”. För lite rätt fisk eller för mycket fel fisk, eller en ostbit, eller för lite mineraler. Kvinnor som går upp för mycket i vikt under graviditeten – och de som går upp för lite. Gravida kvinnor som inte motionerar tillräckligt mycket – eller tränar för hårt.
”Tidigare har du bara behövt tänka på dig själv. Nu ska du bry dig om två personers hälsa”, dundrar Livsmedelsverket på sin hemsida.
Fram med stora skuldbeläggarklubban! Ingen gravid ska slippa ett ständigt dåligt samvete! Sen tar det ny fart efter förlossningen.
Då får man räkna med kritik för att barnen ammas på ett café bland folk, vissa tycker ju det är lite läskigt att behöva se när någon annan äter. Är det förresten en bra miljö för en bebis??
Kvinnor som INTE ammar får räkna med en anstormning av kritik, alldeles oavsett anledningen bakom detta. Vet de inte att bröstmjölk innehåller jätteviktiga saker för ett spädbarn? Sant, men det är inte som att det saknas utmärkt bröstmjölksersättning.
Kvinnor som ammar ”för länge” får också skärpa sig, vet de inte att folk blir väldigt obekväma av tanken på en ammande sexåring?
Det är ingen hejd på allt vi bara känner att vi MÅSTE påpeka för nyblivna mammor att de gör fel Denna vandrande hormonexplosion, som redan har utmaningen i att försöka anpassa sig till detta nya och hantera en skrikande klump som varken klarar sig själv en enda minut och inte heller kan anklagas erbjuda ett stimulerande utbyte.
Och sen motiverar vi till på köpet skuldbeläggandet med att det bara är för barnet bästa. Struntprat.