I helgen avklarade Clarens Olsson, 46, från Karlstad ett 160 kilometer långt lopp. Det på hela 21 timmar och utan någon sömn – som märktes på slutet.
– Jag såg en björn, men det visade sig vara en brun soptunna, säger han.
I fredags gick startskottet för ultraloppet ”Uka Pain” i Älvdalen. I fint sommarväder skulle 160 kilometer avklaras.
I startfältet fanns Karlstadbon Clarens Olsson, 46, som gjorde sitt tredje lopp på den distansen. Efter 21 timmar och 14 minuter passerade han mållinjen på en andra plats, som han är väldigt nöjd med.
– Det gick mycket bättre än vad jag hade hoppats på. Banan är ju tuff så jag är väldigt nöjd med resultatet. Sen är det var det är med att en landslagslöpare kommer och tvålar till en rejält. Men det får man ta, skrattar Clarens och syftar på Bill Öster som tog förstaplatsen.
– Men jag är mer än nöjd med hur det gick får jag ta och säga.
Vid klockan 16 på fredagen gick startskottet på loppet som består av en varvbana runt tre toppar som man tar sig upp för tre gånger.
– Det var utmanande och kändes i benen efter ett tag där. Men det var jättefint och bra terräng. Vissa partier är det väldigt teknisk löpning som krävs men också varierat där det bjuds på allt möjligt, säger han.
"Sover gör man inte”
I mål gick 46-åringen först dagen efter, på lördagen, klockan 13. Därmed genomfördes den långa sträckan under natten - och det utan sömn.
– Sover gör man inte. Inte under dessa ”korta” loppen, skrattar Clarens och fortsätter:
– När man kommer in till varvning står man still och vilar lite. Plockar på sig godis och dricker något. Men man försöker vara så effektiv som möjligt och inte vara still för länge. För det är svårt att ta igen tid under varvningarna.
Intaget av mat och dryck är viktigt. Utmed banan finns det stationer där allt ifrån soppa, falukorvsmackor och sportdryck serveras.
– Man går inte därifrån hungrig om man kan äta. Utan det är att trycka i sig det man kan och fylla på med det som man är sugen på just då. Chips är ju ofta väldigt gott och lagad mat är uppskattad. Jag brukar också ta mycket sportdryck.
Hur är det med aptiten?
– Jättebra i början och sedan sjunker den. Det är väldigt mycket sportdrycker så sötman tröttnar man på. Man vet att man måste äta men det är inte så att det slinker ner frivilligt till sist.
”Jag såg en björn”
I januari genomförde Clarens ett ännu längre lopp i England. 420 kilometer avverkades då och med tanke på distansen var man tvungen att sova. Under natten ”Uka Pain” ägde rum så blev det som sagt inga sömntimmar för Karlstadbon. Något som satte sina spår, inte minst under loppets gång.
– Starten gick klockan 16 på fredag eftermiddag och innan dess har man varit vaken i minst 10 timmar. Att då sedan tävla i 21 timmar till gör att man ligger minus på sömnkontot. Så man börjar se lite konstiga saker på morgonkvisten när man brukar sova som djupast. Då hittar hjärnan på lite allt möjligt.
Vad hittade den på den här gången?
– Jag såg en björn. Den stod framför mig helt plötsligt och jag stannade till. Men det visade sig vara en brun soptunna som dök upp efter att jag hade blundat och vaknat till igen.
Efter loppet var Clarens bra sliten. Och förutom bristen på sömn var det på flera delar av kroppen han kände smärta.
– Fotlederna tar stryk av att springa mycket och det även nedåt. Man småvrickar sig hela tiden nästan så på mig är de värst. Men man får också ont i låren som blir väldigt slitna.
När han gör nästa tävling återstår att se. Först väntar återhämtning och att njuta av bedriften han har åstadkommit med.
– Jag tar det lite som det kommer. Nu är det skönt att man har klarat av det. Man blir lite mätt på ett sätt. Det är inte bara loppet utan träning innan som måste till. Men är jag frisk och något dyker upp så tar vi det där ifrån. Men då något lite kortare kanske, skrattar Clarens Olsson.