I hästhoppning kan det finnas vattenhinder, i alla fall i fälttävlan. Men dammarna kring Equality Lines hagar är ämnade för andra djur.
Nämligen Thomas Wilhelmssons färggranna karpar.
– Det är flera hundra totalt. Min favorit är en guldfärgad koi- och praktkarpkorsning, säger Hammaröbon.
Vi befinner oss ute vid Hästviken, där 68-årige Thomas Wilhelsson de senaste decennierna byggt upp ett värmländskt hästepicentrum. I dag är man det största grossistföretaget i landet inom hästsport, och dessutom anordnas årligen ett stort antal tävlingar på banorna i området.
Men besökarna och tävlingsdeltagarna som strövar iväg en smula från hagar och stall slås snart av en udda omständighet. Ett gäng rejäla dammar på flera ställen.
Däri döljer sig fiskar som inte direkt plockats ur Vänern, ett stenkast bort...
– Det började när jag fyllde 50, alltså sommaren 2004, då en kompis gav mig ett antal koi-fiskar i present. Jag har alltid varit fascinerad av fisk, hade akvarier när jag var tonåring, och jag hade dessutom ett lämpligt utrymme.
Ja, nere vid det stenmagasinet nära det gamla och numera upprensade skrotvarvet ligger den äldsta och minsta dammen. Ett uppfyllt ”blöthål”, som Wilhelmsson uttrycker det. Täckt med ett finmaskigt nät, för att göra det snäppet svårare för illvilliga rovfåglar.
– Vi är väldigt populära bland storskrakarna och skarvarna och fiskgjusarna, kan jag säga. Ett tag hade jag nät över alla dammarna, men det blir lite för mycket jobb.
Allt eftersom verksamheten växt har Thomas Wilhelmsson sett till att addera fler dammar, till sammanlagt sju. Samtliga har fått invånare i form av japansk koi och deras europeiska kusiner: gräskarp, fjällkarp, spegelkarp och praktkarp. Och en del ”hemmagjorda” korsningar.
– Min favorit är en mix av koi och praktkarp, den blev skimrande guldfärgad. En annan blev mer silverfärgad, jag ska försöka para ihop de två. Det är alltid kul att se resultatet, menar han.
Under en tid, åtminstone fram till yngsta dottern föddes för tolv år sedan, tog intresset upp stor del av Wilhelmssons tid. Då sålde han till och med en del till akvariegrossister. Numera är det mer en renodlad hobby.
Som dock har en positiv bieffekt för många av de tusentals unga ryttare som besöker anläggningen årligen:
– Ja, de brukar gå ned och titta på fiskarna mellan omgångarna för att stilla nerverna, många nämner hur mycket de tycker om det. Och det är sant; det är verkligen rogivande.
Traditionen att hålla karp är långt från ny. I Japan är koi-uppfödningen en enorm industri med månghundraåriga anor, och till Sverige kom fisken med de katolska munkar som på medeltiden pilgrimsvandrade genom landet.
– Fisk gick bra att äta även under deras fasta, och karpar är väldigt härdiga och tål att fraktas långa sträckor.
Intill det nya bostadshus som Thomas Wilhelmsson byggde i anslutning till verksamheten för några år sedan syns, förutom ytterligare en damm, några tecken på japansk inspiration. Ett antal bonzai-liknande barrträd.
– Jag har aldrig varit i Japan, men det vore häftigt att åka dit och ta en titt på hur de bär sig åt. De har universitetsutbildningar för de som sköter fisken. Och stora, prestigefyllda utställningar. Av en honas 100 000 befruktade ägg kanske en enda i slutänden kan bli en champion.