Selma Griberg – så heter värmländskan som nu kan kalla sig för allsvensk huvuddomare.
Som hoppas på att få fler chanser i finrummet.
– Det var jätteroligt och jag känner mig så tacksam att ha fått chansen, säger 25-åringen från Hammarö.
Som tolvåring gick Selma Griberg sin första domarutbildning i fotboll, då ovetandes om vad framtiden hade att erbjuda.
13 år senare har värmländskan dömt sin första damallsvenska match i karriären som huvuddomare.
– Det var jätteroligt och jag känner mig så tacksam att ha fått chansen. Nu är det bara att hoppas på fler chanser framöver, berättar 25-åringen.
Lagen som gjorde upp var jumbon IFK Kalmar mot serieledarna Piteå IF. Om det blev en lugn debut?
Svar nej. Det slutade med två straffsituationer där hon blåste för en och friade den andra. Dubbla beslut hon känner sig trygg med i efterhand.
– Jag tror att med den erfarenhet jag ändå har i bagaget så känner jag mig trygg oavsett. Det var en viktig match och jag var såklart nervös innan, vilket man alltid ska vara. Något vore fel annars.
"Skinn på näsan”
Satsningen som huvuddomare på elitnivå är drygt ett år ung. Dessförinnan har hon många år under bältet som linjedomare, där hon för fyra år sedan gjorde allsvensk debut.
Men att göra det som linjedomare kontra huvuddomare har sina skillnader.
– Man står i centrum på ett helt annat sätt och ansvaret faller alltid på huvuddomaren. Som linjedomare får man inte samma direktkontakt. Jag tror till exempel inte jättemånga visste vem jag var efter min allsvenska debut för fyra år sedan.
Ett dilemma många – om inte alla – domare har är det negativa fokus som läggs på dem. Minsta lilla misstag riskerar att rendera ut i glåpord där gränsen nästintill är obefintlig.
– Det är en domares vardag tyvärr där vissa har det värre än andra. Jag vet att Värmlands fotbollsförbund och Svenska fotbollsförbundet jobbar aktivt med att få bort det. Både spelare och ledare blir numera utbildade bland annat. Men det är en utsatt roll, det gäller att ha skinn på näsan som domare och inte ta saker personligt.
Hur har du påverkats?
– Jag har nog alltid haft skinn på näsan tack vare att jag växt upp med två storebröder. Domaryrket har dock hjälp till. Jag har utvecklats på många plan tack vare det.
”Jag uppmanar alla”
På damsidan finns det endast ett fåtal med domare som heltidsyrke.
I Selma Gribergs fall handlar det om att kombinera sig fram för att få ihop till en inkomst. Men det är vardagen som får anpassa sig till fotbollen, snarare än tvärtom.
– Det gäller att älska det för att orka fortsätta, vilket jag också gör. Jag uppmanar verkligen alla att börja döma. Det krävs mycket planering för att få ihop allt, men man får samtidigt oerhört mycket gratis av det också. Jag får besöka platser och städer som jag aldrig hade besökt annars. Man får även en fantastisk gemenskap med övriga domare.
Den mesta av tiden går framför allt ut över helgerna.
– Jag vet inte hur många födelsedagar och andra höjdpunkter som jag offrat för fotbollen. Men i slutändan genererar det ut i något bra när jag får göra det jag älskar.
Vad har du för framtidsmål som domare?
– Det främsta målet är att kunna leva på det. Ser vi till det fotbollsmässiga vill jag ta mig så långt jag bara kan. Förhoppningsvis fortsätter kurvan uppåt så jag inte har nått toppen än, säger Hammarötjejen som förhoppningsvis ska ha många år kvar av karriären.