Människor i det forna Sovjetsamhället och i dagens Ryssland har i decennier matats och försetts med konspiratoriska och verklighetsfrånvända idéer förmedlade av Kremls propagandaapparat, skriver Mats Parner, Karlstad.
Anna-Lena Laurén är korrespondent för Dagens Nyheter och finska Hufvudstadsbladet och författare. I studien Ukraina – Gränslandet (Natur & Kultur, 2022) skriver hon följande rader om det krigshelvete som nu har pågått i närmare femton månader:
”Jag har nu bott i Ryssland i sammanlagt sju år, men alltjämt finns det många frågor där jag och mina ryska vänner tyvärr inte kan mötas. En av de mera typiska handlar om människans förmåga att ändra det samhälle hon lever i, individens styrka som enligt mig kan vara häpnadsväckande i situationer, där allt faller på plats. Men detta tror inte mina ryska vänner – mina högutbildade, språkkunniga, beresta och liberala vänner. De är helt övertygade om att det alltid finns någon utomstående kraft någonstans som påverkar och styr skeenden. Individen kan agera hur hon eller han vill, men till syvende och sist är det andra intressen som bestämmer. Den som inte förstår det är ett barn.”
Det är min övertygelse att Laurén här påpekar något mycket väsentligt. Hennes ryska vänner lever ju i ett samhälle, som i dag regeras av en arrogant, isolerad och våldsbejakande elit och som även i går, då Sovjetunionen existerade, behärskades och manövrerades av just sådana eliter.
Både dagens Ryssland och gårdagens sovjetstat är och var totalitära samhällsformationer. Föreställningar om den mörka och obegripliga konspirationen är och har varit konstitutiva i alla totalitära system. ”Till syvende och sist är det andra intressen som bestämmer”, heter det bestickande och betecknande nog i citatet ovan.
Klotrund tro på sammansvärjningar och på att ljusskygga krafter driver sitt spel i det fördolda har, mer eller mindre uttalat, kännetecknat den politiska inriktningen hos vår mäktiga granne österut alltsedan Josef Stalin befäste sin ställning som Nr 1 i stat och parti.
Det konspirativa tankegodset dominerade scenen redan under kollektiviseringskampanjen i början av 1930-talet. Kulakerna (varmed förstods alla de bönder som ägde mer än en ko eller en get) fick då klä skott för allt ont. Bortom rimligt tvivel har man slagit fast att fyra miljoner individer, eventuellt än fler, svältes till döds åren 1932–33 i framför allt Ukraina, norra Kaukasus och Kazakstan.
Alltsamman kulminerade sedan åren 1936–38 under den epok som vanligtvis kallas Den Stora Terrorn eller ibland ”Jezjovsjtjinan” efter den blodbesudlade NKVD-chefen Nikolaj Jezjov (1895–1940). I de tre stora Moskvaprocesserna dessa år anklagades totalt 54 män, lejonparten välkända bolsjeviker, för idel uppdiktade och minst sagt osannolika brott och sändes så gott som undantagslöst i döden. Både 1937 och 1938 arkebuserades ytterligare mer än 300 000 plus 300 000 människor, främst kommunister. Vid 1938 års utgång hade större delen av bolsjevikpartiet utplånats och 1917 års revolutionärer mist livet.
Rent hysteriska stämningar grep omkring sig under Den Stora Terrorns vanvettiga period, framför allt i de större städerna. Familjer angav sina grannar, barn sina föräldrar, underställda sina chefer, män sina hustrur och vice versa. Även i femårsplanerna stipulerades att si och så många ”kontrarevolutionärer” respektive ”trotskister” skulle gripas och fängslas per distrikt. Också i dåtidens Tredje rike framträdde salvelsefulla konspirationsteoretiker längst fram på vridscenen och än mera så i riksdagen. Alla känner vi till vilka minoriteter, som där påstods hantera styrspakarna.
I dag utportioneras med Kremls goda minne de mest oresonliga lögner, inte bara om Ukraina utan om de flesta länder, Sverige inte minst. Bland annat säger man att vårt land dränks i en flod av invandrare, att samstämda bögar och lesbianer kontrollerar familjepolitiken hos oss, att vår socialtjänst kidnappar muslimska barn och sedan placerar dem bland kristna, att svensk militär brinner av revanschlust efter 1709 års nederlag i Poltava och så vidare. Exemplen kan lätt mångfaldigas.
Dessa Rysslandsfabricerade lögner är inte avsedda för en svensk publik – låt vara att vissa av Åkessons nätkrigare säkert instämmer – utan är i första hand ämnade för inhemsk konsumtion och i andra hand för obskyra höger- och vänsterextrema grupperingar runtom i världen.
Människor i det forna Sovjetsamhället och i dagens Ryssland har i decennier matats och försetts med konspiratoriska och verklighetsfrånvända idéer förmedlade av Kremls propagandaapparat. Sällan eller aldrig har vår värld skådat en mäktigare sådan apparat. Inte bara Lauréns högutbildade, språkkunniga, vittberesta och sant liberala bekanta har låtit sig påverkas; de bedragna och felinformerade uppgår till miljoner och åter miljoner. Själv tror jag att de bittra erfarenheterna från 1930-talet och från 40-talets ”stora fosterländska krig”, då ca 25 000 000 sovjetmedborgare förlorade livet, har relevans än i dag.
Det barbariska kriget mot Ukraina har i realiteten förberetts i 15 eller rentav i 20 år, konstaterar Sergei Medvedev, född i Moskva men numera verksam som professor vid Karlsuniversitetet i Prag. ”Ytterst är kriget i Ukraina ett krig mot västvärlden.”
Mats Parner