Har ni träffat på nån Kentsson? Inte jag heller. Men nog fanken finns ett gäng svenskar med just detta orimliga efternamn. Och det är bara början.
I min oförtrutna jakt på strunt som tar tid från viktigare saker i mitt liv halkade jag av oklar anledning in på detta med ovanliga ”son-namn”. Och jag drog givetvis in bänkgrannen här på Fölkbla´t också. Det visar sig att det nästan – men bara nästan – är stört omöjligt att hitta mansnamn som folk inte satt ett ”-sson” eller ”-son” efter.
Att Andersson och Johansson är vanligast är ingen nyhet, trots att det hetat ”Medel-Svensson” sen Eldkvarn brann. I andra änden av spektrat blir det mysko.
Sedan tidigare kände vi till såna avarter som Ingesson (Klas), Israelsson (Kacka) och Bennison (Hanna). Några går utom tävlan, då de bara satt ”-son” efter nån random pryl de fått syn på. Som den goa gamängen, gamle friidrottaren och numera idrottsvetenskapslektorn här i Karlstad; Stefan Wagnsson.
Men sen snurrar det allt yvigare: Sonnysson, Connysson, Tonysson och Ronnysson? Finns. Kevinsson, Joakimsson, Timsson och Göstasson? Jajamensan.
Efter idoga försök hamnade jag till slut på ett förnamn så obskyrt att bara fem personer i riket har det som tilltalsnamn, trots att det förekommer i almanackan. Och då föll bilan.
Vad vi snackar om? Tiburtius.
Så vassego, du som vill bli unik. Bara att snyta namnet Tiburtiusson.