Varför får vi inte den skolpolitik vi väljare om och om igen säger att vi vill ha, en skola fri från aktiebolag och vinst? En likvärdig skola utan skolsegregation? För att politikerna uppenbarligen vill något annat. Varför? Ja, det är ingen rolig historia.
Dagarna efter den ryska invasionen av Ukraina i fjol, visade en opinionsmätning att en majoritet av de svenska väljarna för första gången stödde ett svenskt inträde i Nato.
Det tog inte fem minuter innan en radda högerpolitiker gick ut och krävde att en ansökan lämnades in. ”Vi måste respektera folkets vilja” var argumentet från politiska företrädare som kämpat med att få opinionen på sin sida i fråga om Nato i decennier. Nu var varenda minut utan en svensk ansökan plötsligt ett tecken på regeringens respektlöshet inför väljarna.
Vad jag och många med mig tänkte den våren var väl att det är besynnerligt hur väljarnas åsikter bara spelar roll när de sammanfaller med vad politikerna själva vill.
För Nato-opinionen i all ära, det är ju inte som att stödet för Nato ens den våren var lika starkt som stödet bland väljarna för att sätta stopp för vinstdrivande koncerner i välfärdssektorn. Där har en majoritet svenskar, även bland högerpartiernas väljare, aldrig riktigt övertygats om att välfärden mår bra av att drivas av företag som är där för att göra ekonomisk vinst. Inte ens partierna som allra hårdast drivit privata intressen i skattefinansierad verksamhet har stöd för den politiken bland sina väljare.
Men att stoppa vinstintresset? Nej, det gör politikerna inte ändå. Och nu har det gått betydligt mer än fem minuter.
Varför får vi inte den skolpolitik vi väljare om och om igen säger att vi vill ha, en skola fri från aktiebolag och vinst? En likvärdig skola utan skolsegregation? För att politikerna uppenbarligen vill något annat. Varför? Ja, det är ingen rolig historia.
Om du inte hörde till dem som satt framför TV4:s Nyhetsmorgon tidigt i torsdags morse, missade du tio minuters skolning i varför svensk skola ser ut som den gör. Det är synd, för det hade varit en viktig ögonöppnare för många.
Tankesmedjan Balans Åsa Plesner fick hålla låda alldeles själv om smedjans nya bok ”De gränslösa”, som lyfter kopplingen mellan politiker och de stora friskolekoncernerna och resonerar kring varför inget med den skolsegregation ”alla” säger sig vilja bekämpa Alldeles själv för att TV4 inte lyckades få någon representant från Friskolornas riksförbund att ställa upp som motpart.
De vågade väl inte. Efter att ha sett inslaget förstår jag varför. Jag hade inte heller vågat möta en Åsa Plesner utrustad topp till tå i den rustning som forskning och fakta erbjuder.
Varför struntar politikerna i folkviljan i fråga om skolpolitiken? Varför händer ingenting, trots år av debatt och trots att det ändå presenteras utredningsförslag i rätt riktning?
Ja, här menar Plesner att det mesta talar det mesta för otillbörlig påverkan, för att det sitter lobbyister och håller emot. Att det finns en sammanblandning av roller där man kan sitta som politiker i beslutande församlingar och bestämma regelverket för hur skolor kan drivas och vinster kan plockas ut – och samtidigt jobba för vinstdrivande skolor och få lön för att driva vinstintresse.
– Det verkar vara ett kompisgäng som är med och styr, säger Plesner. Politiken har kidnappats av de som tjänar på en viss politik.
Ett sånt kompisgäng är statsministern själv medlem i, ett gäng där man, som Plesner beskriver det, ”äger skolor, man sitter i styrelser för skolor, man driver sajter som kritiserar journalister som skriver kritiskt”.
Och för den som så hoppats, är det helt uppenbart inte heller bundet till bara ett politiskt block. Alla tycks vara lika goda kålsupare när det gäller att kringgå folkviljan för egen vinning.
Konsekvenserna blir precis vad vi ser nu. En skoldebatt som bara rullar på år efter år utan skarpa förslag och beslut som åtgärdar vad ”alla” påstår sig vilja ändra.
– Varenda utredning kommer fram till bra förslag, men så … plopp … blir det ingenting av det, säger Plesner i Nyhetsmorgon – och menar att en delförklaring på varför det hela tiden blir så måste vara att ”valda makthavare ihop med icke valda makthavare vill något annat än vad folket vill”.
Och för varje år hårdare reglering kan knuffas på framtiden, betyder det miljarder i fickorna på skolentreprenörerna.
När Nyhetsmorgons programledare noterar att den nya högerregeringen nu ändå säger att de vill reglera vinstutdelningen får Plesner att le brett. Fortfarande väntar hon på något mer än bara en viljeriktning.
– Men absolut, säger hon, fortfarande leende.
– Regeringen har världens chans nu att visa att jag har helt fel och att de mycket väl kan ta beslut som går i linje med allmänintresset i stället för med deras tidigare kollegors intressen.