I dag är en ny dag i mitt liv och den första på en ny arbetsplats. Men sitt ner i bänkarna, det är ingen avskedskrönika från redaktionens ålderman.
Jag har bara, liksom övriga kollegor på VF, flyttat upp en våning i huset på Kungsgatan i Karlstad. Mer spännande än så är det inte. Lokalen där vi huserat sedan hösten 2017 ska renoveras. Oklart hur länge. Så tills vidare träffas Folkbladet på våningsplan två.
För egen del innebär det att jag byter ett kontor med utsikt över en stor ventilationsanläggning på en innergård mot utsikt över Östra torggatan. Ett klart lyft.
Dessbättre krävdes det inte mer än en handfull vändor med kartonger för att kånka upp mina saker. Jag fruktade det skulle bli fler då jag har en förmåga att samla på mig saker. Anteckningar från intervjuer sparas en dag eller två (läs i månader) bara utifall att…
Givetvis arkiveras de i en enda oordning som lösblad på skrivbordet eller i bokhyllan. Varför jag inte låter A4-bladen sitta kvar i kollegieblocken är fråga jag låter stå obesvarad.
Min rumskollegas bokyhylla är däremot alltid skinande blank så när som på en datorväska. Hennes enda last är att dekorera skrivbordet med postit-lappar. De tar å andra sidan betydligt mindre plats i en flyttkartong.
Den stora förbättringspotentialen med flytten är att evakueringslokalen har två toaletter. Det är två mer än den ordinarie där vi den sista tiden delat en korridortoalett med övriga hyresgäster. Då jag äter vätskedrivande medicin och behöver slå en sjua en gång i timmen under min vakna tid krävde det viss planering.
Nu stundar månader med lyx och överflöd.