När jag var liten hade vi en hund som hette Lajka. En stor blandras (schäfer och pyrenéerhund) som vaktade mig från det att jag kom hem från BB.
Senare envisades hon med att sova ovanpå mina ben i sängen. På något märkligt vis minns jag fortfarande den trygga tyngden av hennes hundkropp. Trots att det har gått väldigt många år sedan hon dog, har jag genom alla flyttar i mitt vuxna liv alltid haft ett kort på henne i nattygsbordslådan.
Därför blev jag väldigt positivt överraskad när min man (som endast gett sken av att gilla tråkfiskar och grå hoppräkor) helt plötsligt kläckte: ”Vi kanske skulle skaffa en hund någon gång”.
Dessvärre är vi lite oense när det kommer till vilken ras som skulle vara passade. Framför allt vilken storlek... Medan han förespråkar storlek handväska är jag mer inne på stor hockeytrunk.
Men vem vet. Lagom till att barnen har blivit så pass stora att de kan hjälpa till med ett husdjur kanske vi har enats.
Slutligen en rapport från krigsfronten i trädgården. Än så länge har inga slemspår efter fienden synts till. Kanhända att det uteblivna regnet har hindrat deras framfart. Eller så har de nåtts av ryktet om vilken vapenarsenal som väntar bortom häcken.