Juliette och Yannick lämnade Tyskland för Gräsmark: ”Här vill vi bli gamla”

En gemensam dröm om frihet fick Juliette och Yannick Jahn att lämna sina liv i Tyskland för Gräsmark – trots att de nyss hade träffats.

Trädgårdsbänken utanför det gamla missionshuset vid Ragvaldstjärn har blivit en sorts symbol för deras resa.

– Här vill vi bli gamla, säger Juliette Jahn.

Det är en ganska anspråkslös bänk som står under ett av träden i paret Jahns trädgård. Men det var där, med utsikt över tjärnen, som de för nio år sedan och blott 18 respektive 22 år gamla, bestämde sig för att byta Tyskland mot Värmland.

– Min mans föräldrar har ett fritidshus vid Mangen. Jag och Yannick åkte dit på semester några månader efter att vi hade träffats och då hade hans föräldrar redan köpt det här huset. De har tre söner och tänkte att någon av dem kanske ville ha det som sommarstuga, men vi blev så förtjusta i platsen att vi bestämde oss för att flytta hit permanent.

För Juliette Jahn är livet på landsbygden inte särskilt främmande.

– Jag växte upp ungefär tio mil norr om Frankfurt. Vi bodde väldigt skogsnära och hade typ inga grannar, något som ju är väldigt sällsynt i Tyskland. Men Yannick bodde i en by och det är nästan lika stort som en stad är i Sverige.

Men det var inte bara att flytta in. Det tog ungefär fyra resor årligen under fyra års tid innan paret hade renoverat färdigt huset från 1932, som till en början saknade både vatten och avlopp.

Att skapa sig en plats i ett nytt samhälle, nya sammanhang och gemenskaper var utmanande men intressant, menar Juliette.

– Mina föräldrar flyttade från Holland till Tyskland, där jag och mina syskon är födda. De kunde berätta lite om hur det var att flytta till ett nytt land, även om det så klart är olika från situation till situation. Men att vara öppen för nya saker tror jag har varit viktigt. Sedan tar det tid att lära sig hur svenska beter sig... Holländare pratar liksom högre, tyskar är lite mer tysta och svenskar har också sina egna sätt. Men det tycker jag bara är roligt.

Jobbet på Ica i Gräsmark, från vilket hon nu är föräldraledig, gav skjuts med språket.

– Jag kan ju inte prata rikssvenska, bara värmländska!

Kurser i kalligrafi

Sin ateljé har hon på loftet i boningshuset. Här trängs loppisfyndade möbler och attiraljer, pågående beställningsjobb och kameror innanför nakna timmerväggar.

– Min son tyckte att det var en bra idé att stoppa ner fingret i den här, säger Juliette Jahn och håller upp en liten behållare med flytande tusch.

Hon pusslar med föräldradagar samtidigt som hon under företagsnamnet Juliettes atelier skapar skräddarsydda motiv och mönster till såväl trycksaker som dop-, bröllops- och placeringskort. Oftast kombinerar hon akvarell och kalligrafi.

– Jag gillar när det blir personligt. Nyligen var det till exempel ett brudpar som ville ha hela familjen på inbjudningskorten. Men jag har också färdiga motiv man kan välja.

Med en utbildning inom grafisk design i ryggsäcken var det intresset för ”lettering”, det vill säga konsten att skriva bokstäver, som fick henne att vilja starta eget.

– Jag har alltid varit väldigt kreativ, målat mycket och så. Sedan jag lärde mig att skriva har jag varit intresserad av bokstäver. Jag har alltid tittat på andras handstilar och varit intresserad av att förbättra min egen. För man kan skriva bokstäver på så många olika vis.

Förra året började hon hålla kurser i kalligrafi, både online och på hemmaplan.

– Kursen är vid ett tillfälle med mellan fyra och sex deltagare. Jag brukar starta med en genomgång av material och lite teori. Därefter skriver vi i tre timmar, med lite pauser så klart så att man inte blir helt stel i handen.

Att hålla på med kalligrafi är också väldigt meditativt, påpekar hon.

– Jag tycker att fler skulle testa för det är skönt att hålla på med något som är lugnt och som inte har med någon skärm att göra. Det är också väldigt enkelt, allt man behöver är papper, stift och tusch.

I höstas lanserade hon en startbox med det Värmlandsklingande namnet bläkkbrää, som tillverkas i samarbete med en lokal snickare.

– Boxen innehåller bland annat block, instruktionshäfte, penna, stift och en liten flaska med tusch. Det jag skulle vilja utveckla nu är att kunna erbjuda fler kalligrafi-redskap i min onlineshop. För en del saker är väldigt svåra att få tag på i Sverige.

Hur höga krav ställer du på dig själv när det gäller egna inbjudningar eller grattiskort?

– Jättehöga krav... Ibland kan jag skriva om ett namn fem, sex gånger innan jag blir nöjd. Men jag gör hellre saker ordentligt, annars kan det vara.

Här bor också barnen Anton, två och ett halvt år, och de nio månader gamla tvillingarna Oscar och Mattis Juliette har aktivt valt att vara hemma med barnen så länge det går, men hur går det ihop med att samtidigt driva eget företag?

– När barnen brukade vakna vid fyratiden på morgonen för att de ville ha mat brukade jag sätta mig och jobba i stället för att gå och lägga mig igen. Då fick man i alla fall jobba i två timmar medan alla andra sov. Så ja, det krävs disciplin. Men om man verkligen vill något så tycker jag att man ska våga satsa.

Yannick Jahn är egenföretagare inom bilbranschen, vilket innebär att han också kan jobba hemifrån. Kommunikation och samarbete är a och o, påpekar Juliette.

– Man får helt enkelt prata med varandra. Om den ena har något viktigt får den andra stanna hemma. Och jag tycker att det bästa och viktigaste man kan göra i sitt liv är att vara hemma med barnen när de är små. Men jag förstår också att alla inte har den möjligheten, säger hon och tillägger att man blir väldigt effektiv när rutinerna väl satt sig.

– Ett stort tips är att skriva en lista innan man går och lägger sig på kvällen så att man direkt på morgonen vet vad som behöver göras. Att prioritera är också viktigt. Då kan man göra ganska mycket på kort tid.

Intresset för måleri och bokstäver har redan smittat av sig på äldsta sonen som ibland gör henne sällskap vid arbetsbordet. Genom att ha alla syskonen hemma på heltid upplever Juliette Jahn att de har ”vuxit ihop” snabbare.

– Det ger också en möjlighet att lära sig andra saker än man kanske gör i förskolan. Anton vet till exempel hur man byter en blöja och planterar. Varje dag efter frukost går vi ut oavsett väder för där finns det alltid något att göra. Nu kan man börja med lite trädgårdsarbete och det gillar Anton. Tvillingarna sätter jag i en pallkrage så att de inte kan smita iväg, skrattar hon.

Från barnvagnen tittar tvillingarna Mattis och Oscar storögt mot kameran medan storebror Anton verkar lite mer intresserad av en gammal spade.

Med vyn över det röda missionshuset, en vårvaken trädgård och det stilla vattnet är det inte svårt att förstå vilken potential Juliette och Yannick Jahn såg när de först satt på den där lilla träbänken.

– Känslan var liksom frihet och rymd. Här vill vi bli gamla. Sedan får vi se vart barnen tar vägen, kanske de vill ha det här huset? säger Juliette.