Runt 200 av Arvikas lärare slöt på lördagsförmiddagen upp till demonstration med plakat och knutna nävar. Bland dem Ulrika Lundberg, som nyligen fick nog och sa upp sig efter drygt 20 år.
– Ledningen vägrade låta mig gå ned på deltid, och jag fixar inte heltid längre. Nu tappar de min erfarenhet och kompetens, säger hon.
Under den senaste tiden har proteströsterna från Sveriges lärarkår ökat i styrka, efter att det stått klart att lönehöjningarna i många kommuner blir små. I Arvika handlar det om två procent, vilket inte är i närheten av inflationen eller höjningarna på övriga arbetsmarknaden.
Yvonne Mosling, ordförande för Sveriges Lärare Arvika som kallade till lördagens demonstration, menar att gränsen är nådd:
– Vi ser redan konsekvenserna: andelen behöriga lärare i kommunen fortsätter minska, vi är nu nere på 70 procent. Arvika lägger 62 000 kronor på varje elev, i Grums är motsvarande siffra 79 000. Om vi låg samma nivå skulle vi ha 20-30 miljoner kronor till i skolan varje år. Istället går lärande och stöd mot ett underskott på 14 miljoner, som kommer göra det ännu värre.
Framför scenen i stadsparken stod många med hemmagjorda plakat: ”Spara inte på framtiden”, ”Skärpning!”. Även barn fanns på plats för att stötta sina lärare.
57-åriga Ulrika Lundberg hade dock ingen skylt. Däremot en historia att berätta.
– Ja, jag sa nyligen upp mig efter 23 år som gymnasielärare, helt enkelt för att arbetssituationen blivit så pressad. Jag fixar inte att jobba heltid längre, men när jag bad chefen om att få gå ned till deltid fick jag svaret att ”Nej, policyn i Arvika är att alla ska jobba heltid”.
Hon fortsätter:
– Det är så jättetrist, för jag älskar verkligen att vara lärare. Men sedan jag började har det bara blivit mer och mer att göra utanför själva undervisningen, till slut orkar man inte längre. Nu tappar de min erfarenhet och kompetens, men jag måste tänka på mig själv och min hälsa.
André Melki som på gymnasiet hade Ulrika Lundberg som lärare – ”hon var min stora förebild då” – står intill och lyssnar. Han ser bekymrad ut. André studerar just nu till lärare, men medger att de pressade arbetsvillkoren och låga lönerna gör att han funderar kring sin framtid:
– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänkt på att byta bana. Det har varit många avhopp, den senaste siffran jag hörde var att 47 procent inte avslutar sin lärarutbildning.
Några politiker var på plats för att lyssna, däribland Börje Wahllund (M), andre vice ordförande i utskottet lärande och stöd. Några konkreta löften kunde han dock inte ge:
– Vi har en ekonomisk realitet som vi måste hantera, så är det. Men vi hör och vi lyssnar på lärarna, det är bra att de berättar om sin situation. Det jag tänker är att vi kanske behöver börja tänka på andra sätt. Kanske går det att göra saker mer effektivt? En resursskola för de elever som behöver särskilt stöd? Vi kommer att träffa facket inom kort och prata djupare om de frågorna.