Vill Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Centerpartiets väljare att den politiska majoriteten ska göra som politikerna på nittiotalet och skära ner på barn och ungas utbildning, eller vill de att vi testar ett annat sätt den här gången, undrar Sveriges lärares lokala ordföranden Pontus Larson och Catherine Sonesson.
Under den ekonomiska krisen på nittiotalet skar kommunerna ned enormt på förskolan och skolan. Lärartätheten försämrades, undervisningsgrupperna blev större och lärares undervisningstid ökade.
Effekterna av den politiken blev det väntade: stressen ökade bland elever och anställda och skolresultaten försämrades. Elever som behövde mycket stöd drabbades extra hårt av att lärarna inte hann med att hjälpa dem och läraryrket ändrades från att ha varit ett friskyrke, till att bli ett riskyrke. Det är numera en fara för hälsan att jobba inom den svenska förskolan och skolan.
Nu är det återigen kris i ekonomin och Karlstadsborna behöver fråga sig hur de vill att dagens politiker hanterar situationen. Vill Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Centerpartiets väljare att den politiska majoriteten ska göra som politikerna på nittiotalet och skära ner på barn och ungas utbildning, eller vill de att vi testar ett annat sätt den här gången?
I valrörelsen uttryckte alla partier att de ville satsa på utbildningssektorn. Trots det klubbade den nya majoriteten en budget för 2023 som innebär att förskolan, grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen underfinansierats i förhållande till vad som krävs för att rektorer ska kunna betala ökade kostnader för löner, pension och hyra. Till viss del minskas skadan genom att pengar tas från sparade medel, men det räcker inte för att undvika nedskärningar och man kan inte leva på sparade pengar hur länge som helst. De är snart slut.
Barn- och ungdomsnämndens och Gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens bedömning av läget inför 2024 är att nedskärningarna riskerar att bli ännu större nästa år, såvida inte den politiska majoriteten bestämmer sig för att öka nämndernas budget med betydligt mer än planerat.
Värst av alla drabbas elever och lärare på kommunala förskolor och skolor där elever slutat för att börja på en friskola inne i stan. Tomma platser innebär nämligen mindre skolpeng, medan kostnaderna för lokaler och lärarlöner finns kvar. Lägg till det att de måste hantera samma nedskärningar som alla förskolor och skolor drabbas av är det är lätt att förstå att framtiden ser mycket oviss ut för förskolor och skolor i ytterområdena.
Den nya majoriteten säger att de vill satsa på landsbygden. Barn, elever och föräldrar i Vålberg hoppas till exempel på ett nytt badhus och en ny sporthall. Samtidigt vet vi att effekterna av redan klubbade, och förväntade, nedskärningar kommer att slå extra hårt mot just skolor som Vålbergsskolan.
Budgetprocessen är som sådan att det är under maj som väljarna kan ställa krav på de politiker man valt, att inte göra nedskärningar, sedan är det ofta för sent. Nu har utbildningsnämnderna meddelat att de behöver mer pengar 2024.
Tycker Karlstadsborna att de ska få det, eller vill de att den nya politiska majoriteten gör om samma misstag som gjordes för trettio år sedan och låter barn, elever och lärare betala priset för det försämrade ekonomiska läget?
Pontus Larson
Catherine Sonesson
Ordföranden Sveriges Lärare