Föräldrarna till femåringen kräver en knapp miljon i skadestånd av Falu kommun för den ödesdigra placeringen på HVB-hemmet i Hagfors. Men fortfarande placerar nästan hälften av landets kommuner barn på kritiserade HVB-hem.
Det är snart två år sedan femåringen lyckades ta sig ut från ett HVB-hem i Hagfors och kort därefter hittades drunknad i ett vattendrag. Händelsen har sedan dess harvat runt bland både myndigheter och i rätten. Det är bara ett halvår sedan två anställda dömdes för vållande till annans död i Värmlands tingsrätt.
Och det är inte slut än. Nu stämmer femåringens föräldrar Falu kommun, vars socialtjänst placerade pojken på boendet i Hagfors. Kommunen visste att boendet kritiserats av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, flera gånger för bristande säkerhet. Ändå hamnade pojken där, i brist på andra lösningar, för att avlasta föräldrarna. Sen gick det som det gick.
Genom den ideella organisationen Centrum för rättvisa kräver föräldrarna nu knappt en miljon i skadestånd av Falu kommun.
”Det som hände John Walter är en tragedi. Fallet visar hur viktigt det är att socialtjänsten bedriver sin verksamhet på ett rättssäkert och ansvarsfullt sätt så att de som behöver samhällets stöd som mest inte ska fara illa”, skriver Henrietta Cahn, jurist på Centrum för rättvisa och ett av ombuden för föräldrarna, i ett pressmeddelande.
Det handlar inte om pengarna utan om att dra uppmärksamheten till ett systemfel. Fallet är inte bara principiellt viktigt, vilka krav ska man kunna ställa på kommuner vid placeringar?
Det är för värmlänningarna säkert extra intressant. Inte bara för att HVB-hemmet låg i Hagfors, utan möjligen också för att vi redan har ett pågående rättsfall mot en kommun utifrån en socialtjänsts agerande – i fallet med ”Kevinbröderna”.
Robin Dahlén har ju krävt ett skadestånd direkt av Arvika kommun för socialtjänstens agerande i samband med fyraårige Kevins död 1998. Att de gjorde fel får väl ändå anses vara ställt bortom allt rimligt tvivel, men fortfarande tvistas det om vilka konsekvenser det ska få.
Kan vi räkna med samma drama i fallet med femåringen i Hagfors? Förmodligen mer. Förhoppningsvis mer. För något måste hända.
Ett halvår efter det tragiska dödsfallet i Hagfors kritiserades även Falu kommun av Ivo. Kommunen borde ha fattat att det var en olämplig placering med tanke på den tidigare kritiken, menar myndigheten.
Reagerar du här på det helt bisarra i att det överhuvudtaget går att placera små barn på boenden vars säkerhet ifrågasatts och kritiserats av Ivo, ja då är du knappast ensam.
HVB-hemmet Platea i Hagfors hade alltså långt innan femåringens placering anmälts många gånger tidigare och alltså granskats och kritiserats av Ivo. Ändå var boendet öppet.
Och det, visar det sig, är mer regel än undantag.
SVT uppmärksammade i en granskning kort efter femåringens död hur 18 HVB-hem som om och om igen kritiserats för ”upprepat våld och kränkningar” ändå kunde fortsätta ta emot barn. ”Det larmas om missförhållanden på HVB-hemmen år efter år, ändå fortsätter 121 kommuner att placera barn där”, visade granskningen.
Vilka säkerhetskontroller görs egentligen av HVB-hemmen? Vilka borde göras? Vems borde det övergripande ansvaret vara. Här känns det som ett bollhav av tappade bollar!
Det är rimligt att ett stort ansvar ligger på kommunen som placerar ett barn utanför hemmet för vård att garantera att den placeringen är säker. Men det verkar ärligt talat inte helt enkelt för en enskild kommun att kontrollera.
Varje år är runt 20 000 barn och unga placerade i familjehem. Mer än 8000 till är placerade på HVB-hem. Den placerande kommunen har ansvar för ”sina” placerade barn, men trycket på socialtjänsten är hårt och arbetsbelastningen hög.
Många kommuner letar rätt desperat efter boenden för barn och unga, precis som Falun som alltså inte som första-, andra- eller ens tredjehandsalternativ ville placera ett så pass litet barn på HVB-hem i en annan kommun. Men det var till slut bara det alternativet som fanns kvar.
Kommunerna betalar därtill väldigt mycket pengar för dessa placeringar, många tusenlappar per dygn och i en kommuns budget en allt större post. Hur försäkrar man sig om att få valuta för pengarna, att kostnaden motsvaras av hög kvalitet och säkerhet? Är det ens möjligt? Eller blir det som i Faluns fall att man till slut måste hugga den enda lediga plats som finns tillgänglig?
Hur kan detta fortfarande inte vara bättre reglerat?
LÄS OCKSÅ:
John Walters föräldrar stämmer Falu kommun: ”Platea var en livsfarlig plats”