Vid Runnevåls gravfält i Kil fick Anton Huss lära sig att göra eld.
Med stål och flinta – precis som förr i tiden.
– Det är jätteroligt, kul att få lämna klassrummet, säger Anton.
Under måndagsförmiddagen fick flera tredjeklassare i kommunen titta och känna på fornfynd vid gravfältet, tanken är att barnen ska få lära sig mer om den historia som finns bevarad i kommunen.
Anton Huss och hans kamrater i klass 3C på Vikstaskolan var nyfikna och frågvisa vid de fyra olika stationerna som Värmlands museum arrangerat. De fick bland annat prova på att slå eld med eldstål och borra med ett pumpborr vid gravfältet.
– Det luktade rök, men det var ganska svårt, säger Anton, när han försökte få gnistor med stålet och flintan.
Lättare gick det med det ”moderna tändstålet” som museipedagogen Gustav Nordansjö tog fram. Här fick barnen även känna på en räv- och en grävlingspäls. De fick lära sig att det går att göra kläder av brännässla.
– SO är ett av mina favoritämnen, säger Anton, innan han begav sig iväg till nästa station.
Hos arkeologen Johan Richardson fick eleverna se flera olika skelettdelar, och barnen fick gissa vad det var för djur.
– Det var kul. Det var roligast att få titta på djurens ben, säger Olivia Johansson.
Det är tack vare statsbidraget Skapande skola som kommunen nu under tre dagar bjuder in alla tredjeklassare i kommunen.
– Vi jobbar med forntiden just nu i skolan, så det här är väldigt passande. Det är sådant här de kommer ihåg, säger klassens lärare Jenny Forsberg.
När arkeologen Hans Olsson berättar att han hittat Värmlands äldsta skatt i Kil, spetsade barnen öronen.
Thamalia Shariati frågar nyfiket: Vad var det för något?
– Förkolnade matrester, berättar Hans Olsson.
Han fick flera frågor, och barnen fick även höra om hans senaste fynd, då han i torsdags hittade ett gravröse i Sunne från bronsåldern.
Thamalia utbrister spontant.
– Åh, jag skulle vilja jobba som arkeolog.