Med risk för att låta som en trasig skiva, är det alltså ingen slump att Sverigedemokraterna höjer rösten om precis allt annat än det faktum att de tvingar fram kraftiga nedskärningar ute i kommuner och regioner.
Hur? Genom att hellre lägga pengar på exempelvis bensin- och dieselsubventioner och skattesänkningar för rika än på statsbidrag för att mildra konsekvenserna av inflationen på vård, skola och omsorg.
Det är därför Jimmie Åkesson står i partiledardebatt på tv och lägger helt obegriplig fokus på sagostunder med dragqueens, som om det vore något ens en av tusen svenskar överhuvudtaget kommer i direktkontakt med.
Det är därför Åkesson gör vilda utspel om svenskt EU-utträde mitt under det svenska EU-ordförandeskapet till omvärldens stora förvåning. Och det är därför SD på har lagt så mycket krut på att försöka slopa reduktionsplikten, alltså hur mycket biodrivmedel som måste blandas in i bränsle: Åkesson vill inte konfronteras om hur han bidrar till att slakta välfärden.
Han och partiet behöver desperat en seger efter ett halvår av idel förluster, inte minst förlusten av väljarstöd.
Ledarsidan har flera gånger under våren slagit fast att det nu sviktande stödet för SD får partiet att inte dra sig för att ställa till regeringskris i förhoppning om att mobilisera väljare. ”Slopa reduktionsplikten, annars fäller vi regeringen”, hotade SD:s ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt i slutet av mars.
– Det kommer komma en förändring som är ganska markant och substantiell till årsskiftet. Det kan vi vara 99,9 procent säkra på, annars har vi regeringskris, sa Sjöstedt då.
Och häromdagen såg det ut som SD rodde hem slutsegern i striden mot regeringspartierna. Reduktionsplikten kommer, meddelades det, sänkas och bränslepriset i och med detta sänkas med 5,50 kronor litern.
Så game over då? SD vann? Kan partiet som enligt opinionsmätningarna tappat en kvarts miljon väljare sedan valnatten vinna dessa tillbaka med kraftigt sänkt bränslepris?
Partiet lovade förvisso en sänkning med dubbelt så mycket i valrörelsen, för att sedan tillsammans med regeringspartierna slänga sju miljarder kronor på att sänka bränslepriset tidigare i år med några tioöringar. Sju miljarder!
Men 5,50 är ändå 5,50 – och många var de partiföreträdare som passade på att ta åt sig äran för ett beslut som kommer att innebära att Sverige inte klarar uppsatta klimatmål.
”Nu sänker vi bränslepriset tillfälligt med 5,50 kr litern, menade exempelvis Liberalernas ledare Johan Pehrson på söndagen. ”Kommer göra stor skillnad för alla som behöver ta bilen till jobbet eller förskolan i dyrtider som dessa.”
Fast sänker bränslepriset med 5,50 kronor litern gör ju regeringen inte. Oavsett vad högerns partiledare nu låtsas finns ju ingen statlig prisreglering av bränslepriset. Man kan inte dra i en spak eller trycka på en knapp och sänka priset med en femma litern på en vara vars pris alltså bestäms av marknaden och oljebolagen.
Det säger sig självt att om man på ett bräde ökar efterfrågan på speciellt diesel kraftigt så ökar priset på marknaden. Inte minst som raffinaderier i allt högre utsträckning ställt om produktionen och gått över till att producera förnybara drivmedel på bekostnad av ”vanlig” fossil diesel. I drivmedelsbranschen har man i flera månader också varnat för att kraftigt reducerad reduktionsplikt kan få rakt motsatt effekt på priset vid pump än den planerade.
Då går det förstås inte heller att blunda för den uppenbara risken att oljebolagen dessutom kommer att göra allt de kan för att hålla bränslepriset så högt de bara kan och sno åt sig så mycket av den aviserade sänkningen.
Det är ju det som sker varje gång politiker pillar med exempelvis momssatser och subventioner: företagen passar på att smyghöja priserna. Hur mycket dyrare blev exempelvis renoveringsarbeten efter att rot-avdraget infördes?
Och på måndagseftermiddagen, efter nåt dygn av högerjubel, medger statsministern just detta.
– Ingen kan lova exakt, erkände Kristersson till TT.
Ändå är det vad den sittande regeringen och SD gör om och om igen.