Hoppa till huvudinnehållet

Vi tillverkar ihjäl oss

Publicerad:
Insändarskribenten föreslår ett tak för tillverkning och förbrukning av allt från järn och plast till bomull.
Insändarskribenten föreslår ett tak för tillverkning och förbrukning av allt från järn och plast till bomull. Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Jorden har funnits i 5,4 miljarder år. De första mätbara levande växterna kom för 600 miljoner år sedan. Vi människor har funnits i bara 300 tusen år. I början var befolkningsökningen långsam. Vid Kristi födelse var vi 300 miljoner och år 1805 nådde vi en miljard. Under min livstid har vi ökat från 2,3 till 8 miljarder.

Vi är en invasiv art som tränger undan alla andra. Framför allt kan vi tillverka. Det är en kunskap som måste användas med förstånd. Vi behöver inte tillverka allt bara för att vi kan. Alla tillväxtkurvor ser likadana ut. De växer långsamt fram till 1950 och därifrån pekar de brant uppåt.

När jag var liten fanns det bakelit, en härdplast som fanns i brunt och svart. Efter några kom termoplasterna och härdplaster i ljusa färger. Jag minns de första plastleksakerna. Plasten och jag är jämngamla. Även om jag är gammal, är det som en blinkning i jordens historia. Vi har hunnit uppfylla jorden och haven med plast. Virvelströmmar driver ihop skräpet till små öar. Utanför USA finns en sådan ö som är tre gånger så stor som Sverige. Antalet föremål är så stort att det skulle räcka till 200 per person i världen.

Min far talade ibland om när hans klass fick besök av en skolinspektör, som bland annat kontrollerade frånvaron. Han frågade en pojke varför han varit borta en viss dag. När pojken svarade: ”Mamma tvättade skjortan.” fick han en örfil. Idag shoppar vi kläder som tidsfördriv. Varje svensk kastar åtta kilo textilier per år. Det finns ingen återvinning och bomullsodling kräver mycket mark och väldigt mycket vatten.

När vi skulle resa var det cykel, buss och tåg som gällde. Drömmen om friheten med en egen bil förblev en dröm. Idag skall en familj ha två bilar och en A-traktor. År 1970 fanns det sammanlagt 250 miljoner personbilar, bussar och lastbilar. Vi använde 45 miljoner fat olja om dagen och priset var tre dollar/fat. Ett fat är ungefär 159 liter. År 2010 fanns det en miljard bilar och förbrukningen var 90 miljoner fat/dag och priset på 80 dollar/fat. Innan pandemin, år 2018, fanns det 1,4 miljarder bilar, varav tre promille var elbilar. Jag finner inga siffror på antalet bilar idag, men enligt Worldometer tillverkade vi 84 miljoner bilar år 2022. Oljeförbrukningen har passerat 100 miljoner fat per dag. Tre länder, USA, Ryssland och Saudiarabien, producerar mer än 10 miljoner fat/dag. USA måste ändå importera, så de andra bestämmer priset.

Vår skicklighet att tillverka märks mest vid krig. Fortfarande, efter 80 år, upptäcks odetonerade bomber från andra världskriget. Det kommer att ta minst 30 år att rensa åkrarna i Ukraina från minor.

Finns det någon lösning. Om vi på FN-nivå kunde införa ett tak på hur mycket järn, aluminium, bomull m.m. som vi får förbruka på ett år, så måste vi fundera på vad som är mest nödvändigt. Återvinning skulle bli lönsamt. En politiker som vill bli omvald och en diktator som inte skall bli avsatt, måste lova ständig tillväxt. Så det är omöjligt.

Om någon miljon år kommer de varelser, som då finns på jorden, att studera vår historia, så som vi forskar om dinosaurier. De kommer att konstatera att människan var fläckvis intelligent, men att vi tillverkade ihjäl oss.

Lennart Fransson

Artikeltaggar

A-traktorFNRysslandSaudiarabienTrafikUSAÅtervinning