De borgerliga sa att det skulle göra SD rumsrena. Men sedan SD fått politiskt inflytande har de istället radikaliserats. Det är dags att på allvar börja oroa sig för vart demokratin är på väg.
"Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget."
Så sa SD-toppen Richard Jomshof för ett antal år sedan, i en intern diskussion om varför partiet behövde tona ner retoriken. När Sverige var mer som Ungern – som länge rört sig bort från demokratin – skulle man kunna skruva upp tonläget igen.
Några år senare har SD ett betydande inflytande över svensk politik. Richards Jomshof är ordförande i Justitieutskottet. De borgerliga får ägna sig åt krumbukter som för tankarna till akrobatiken för att bortförklara de olika beslut som SD nu drivit igenom.
Enklast är dock att ta sådana som Jomshof på orden. Det är den ungerska samhällsutvecklingen SD siktar mot. Och det är i det ljuset man bör se några av den senaste tidens beslut som SD tvingat regeringen att genomföra.
I Ungern har man följt det klassiska receptet som högerpopulister använder för att skapa ett mer auktoritärt samhälle. Stegen beskrivs i den borgerliga författaren och historikern Anne Applebaum bok "Demokratins skymning”.
De viktigaste åtgärderna är att undergräva den fria pressen, skapa splittring i samhället, attackera oberoende institutioner och underminera oppositionen.
I ljuset av detta är tonen från SD och de beslut de tvingat regeringen till de veckorna mycket illavarslande. SD har i åratal attackerat oberoende journalister för att vara partiska. Nu vill de skära ner på anslagen till SVT samtidigt som hetsen mot journalisterna fortsätter. Oberoende myndighetschefer sparkas och anklagas för att vara aktivister.
Den politiska styrningen över universitetens styrelser ska öka genom kortare mandatperioder. Förra veckan inleddes försöket att slå sönder oppositionens ekonomi genom att förbjuda partier från att ha lotterier (en mycket stor intäktskälla för S). Återvandring är officiell regeringspolitik och SD:s ton mot invandrare är värre än någonsin.
Var och en för sig är många av dessa förslag inte så farliga. Under en normal regering hade de väckt debatt men setts som legitima förslag. Men det vore mycket naivt att inte se dem i sitt sammanhang. SD vill stöpa om det svenska samhället i grunden. De kan nu som stödparti göra regeringen till nyttiga idioter och ta de första stegen.
Resultatet av besluten blir precis det som Applebaum beskriver: en svagare opposition, en svagare journalistkår och svagare universitet. Som av en händelse är det just de aktörer som är den sista murbräckan mot en mer auktoritär samhällsutveckling.
De borgerliga partierna har ständigt upprepat att de kan tämja SD. Om de får inflytande kommer de behöva bli som andra, har de sagt. Det har blivit precis tvärtom. Sedan SD fick inflytande har de istället skruvat upp retoriken. De har radikaliserats.
Vi var många som varnade för att göra sig beroende av SD. Som pekade på vad SD kan innebära för rättsstaten, minoriteter, institutionernas oberoende och EU-samarbetet. Allt detta har högern viftat bort.
Häromdagen ifrågasatte Jimmie Åkesson EU-medlemskapet i en debattartikel. Veckan innan skrev han triumferande att SD nu skulle “Krossa sosseriet” genom att förbjuda partiets lotteri. Veckan innan kallade hans parti opolitiska tjänstemän för aktivister och gav dem sparken. Och detta är bara början.
Man har god lust att säga till de andra högerpartierna:
“Vad var det vi sa”.