Mikael brinner för att hjälpa skolbarn: ”Vårt största problem är jantelagen”

När Mikael Svensson växte upp trodde han att han var lite dummare än alla andra. I dag är han vice talesperson för Mensa Sverige, en ideell förening för människor med hög IQ. Mikael vill inget hellre än att hjälpa barn hitta sin fulla potential.

– I praktiken kan det bli så att eleverna inte får den skolgång de har rätt till, säger han.

I hyllorna i villan på Hammarö trängs Mikael Anderssons spel. Men inte alla, utan bara en tredjedel. Resten av samlingen får bo på vinden.

På bordet ligger en iPad och snurrar, med föreningen Mensas logga på. Mikael Svensson är vice talesperson för Mensa Sverige, men vägen dit var inte självklar.

– I grundskolan var jag alltid lite udda, tyckte jag. Jag hade lite udda humor och skrattade när ingen annan skrattade. Därför, och för att betygen inte var jättebra i gymnasiet, har jag alltid tyckt att jag är lite dummare än alla andra.

Men så för 20 år sedan gjorde han ett IQ-test som visade annorlunda, och som gav honom möjlighet att bli medlem i Mensa.

– Mensa är en förening som är till för att främja mänsklig intelligens, säger Mikael.

Intelligens brukar han likna med begåvning i stället, och med möjligheten man har att ta till sig kunskap.

– Framförallt så handlar det om att kunna lösa problem som du inte redan har lösningen på.

Det finns olika typer av intelligens, eller begåvningar, berättar Mikael. Förutom den intellektuella, som det pratas mycket om, finns emotionell intelligens, lingvistisk, musikalisk och motorisk intelligens.

En del av områdena hänger ihop. Är du bra på språk är du ofta bra på musik också.

Barnen viktigast

Det Mikael Svensson brinner lite extra för är barnen, och att hjälpa dem stimulera sin intelligens. Många särbegåvade barn kan nämligen få bekymmer.

När barnet börjar skolan kan de redan läsa och skriva, och de ser fram emot att få lära sig något nytt, berättar Mikael. Vad som i stället händer är att de får börja lära sig hur bokstäverna ser ut, en i taget.

– Det är ju bra, så att alla kan lära sig basen. Men för dem som kommer dit med höga förhoppningar om att de ska få lära sig något nytt blir det en besvikelse när de börjar med sådant de redan kan. De blir besvikna på systemet för att de inte får den stimulans de behöver.

Då tröttnar barnet på skolan, för att den inte är tillräckligt utmanande. För en del går det så långt att de blir hemmasittare.

– I praktiken kan det bli så att eleverna inte får den skolgång de har rätt till.

Därför är det viktigt att fånga de särskilt begåvade barnen tidigt.

För att öka medvetenheten om vad särbegåvning är föreläser Mikael Svensson, i Mensas namn, för föräldrar och lärare.

– Det här är jätteviktigt, det är en av grejerna jag brinner för och som jag hjälper till med.

Ökar medvetenheten blir det möjligt för lärare att hitta eleverna och sätta in insatser efter individens behov, så att intresset för att lära finns kvar och så att barnet fortsätter att lära sig.

"Jag var en kuf”

Ett tecken på att barnet har en särskild begåvning är att de har ett intresse som de kan väldigt, väldigt mycket om.

Som barn var Mikael Svensson intresserad av insekter och växter. Han lärde sig fjärilsnamn på latin och läste allt han kom över om köttätande växter.

Han berättar att han spenderade många timmar i biblioteket med att sammanställa kunskap och information om dem.

– Folk tyckte väl att jag var en kuf. Sen har jag alltid samlat på saker också, det var väl det som märktes mest.

Det var aluminiumburkar som gällde.

De stod på en hylla i sovrummet och formade tillsammans en pyramid. Hyllan flyttades ner och förlängdes innan burkarna till slut stod på golvet.

Samlingen, på ett par hundra burkar, gavs så småningom bort till en kompis lillebror.

– Jag stämde inte av med hans föräldrar innan han fick dem. Jag vet inte vad som hände sen när han kom hem med dem, de kanske gick och pantade dem direkt. Det vill jag inte veta, säger han och skrattar.

I dag är det främst spelen i bokhyllorna som han samlar på. Och så hobbyer, förstås.

– Jag älskar att börja med nya hobbyer. Det jag inte kan är det roligaste. Sen tröttnar jag fort när jag har lärt mig det.

Han har hunnit med att lära sig fem olika språk.

– Jag har väldigt dåligt minne och har lärt mig både spanska, tyska, finska, franska och engelska, men det är väldigt lite som sitter. Jag har fått beskrivet för mig att jag pratar finska som en berusad fyraåring.

Möter många fördomar

Mikael Svensson berättar att det finns många fördomar och förutfattade meningar om intelligens – och om folk som beskriver sig själva som intelligenta.

– Jag möter fördomar men inte så mycket som många är rädda för. Men jag är också väldigt öppen med mitt medlemskap, vilket många inte är. En del nämner det inte ens för sin familj, säger Mikael Svensson.

Han blir tyst en kort stund innan han fortsätter:

– Ett av våra största problem är jantelagen. Att påstå att man är intelligent är en förolämpning mot alla andra. Har man Mensaloggan på sig finns det alltid någon som blir kränkt, det sticker i ögonen.

För att få vara med i Mensa krävs att ett IQ på 131 eller högre, på skalan som heter Wechsler. Procentuellt sett är det fler som inte är med i Mensa som gör bra saker med sin intelligens, än som är med i Mensa och gör bra saker, berättar han.

– Hög intelligens är inte samma sak som framgång i samhället, säger Mikael Svensson.