Att hålla barn med vinterskor borde inte vara välgörenhetsorganisationers ansvar. Men så länge fattiga barn inte får tillräcklig hjälp av kommuner, regioner och riksdag att klara ens basala behov, ja då är i alla fall jag glad för Majblommans insatser.
Det är fortfarande ett så tydligt minne från barndomen. Jag måste ha varit nio-tio år och hade flera månader tidigare ramlat så att glasögonbågen spruckit på ett ställe och limmats ihop.
Hos optikern i Karlskoga visade de mig flera nya varianter av bågar till de nya, starkare glas jag behövde. Men jag var benhård: ”Jag äääääälskar de här”, gnällde jag och frågade om det inte gick att limma på bågen även på de nya glasen.
Det var inte sant. Så klart. Inte älskade jag ett par helt vanliga, grå plastbågar. Jag var bara orolig för vad ett nytt par skulle kosta – och hur vi skulle kunna betala.
Nästan fyra decennier senare krävs ingen ansträngning alls att leva mig in i det.
En ”ansvarsstrategi” skulle organisationen Majblomman kanske kalla det. Det är när barn i ekonomiskt utsatta familjer inte uttrycker några större behov för att de vet att dessa ändå inte går att uppfylla utan bara ökar den ekonomiska stressen på hushållet.
För några år sedan utgjorde ”pengar till glasögon” en betydande andel av ansökningarna till Majblomman, eftersom de flesta regioner inte erbjöd några bidrag alls efter att barnen fyllt sju. Organisationen kunde i en undersökning visa hur tiotusentals svenska barn fick vänta i många månader, ibland år, på glasögon eftersom familjen inte hade råd! Det var först 2016 som en S-ledd regering förlängde glasögonbidraget till att omfatta alla unga upp till 19 år.
Så visst går det fortfarande framåt, om än långsamt, på vissa områden.
Men det är inte som att ansökningarna till Majblomman slutat trilla in för det.
Det är fortfarande ensamstående mammor som bönar om bidrag till fotbollsskor och ordentliga vinterkläder, till en cykel eller fritidsaktivitet till barn som annars tvingas vara utan.
Det är dystert. Inte minst som Majblommans möjligheter att hjälpa är helt beroende av hur många majblommor som säljs.
Förhoppningsvis har du i år däremot sett dem på stan med den gröna majblommeväskan. Eller ja, den senaste veckan förstås i varenda tidning och nyhetssändning när en enskild säljare blivit viral på nätet, utsatts för riktigt fula rasistiska påhopp – men sålt majblommor för … i dagsläget en bra bit över fyra miljoner!
Men de flesta andra barn har sedan säljpremiären tidigare i april ivrigt gett sig ut med mål att tjäna lite egna pengar med den positiva bieffekten att hjälpa andra barn. Tio procent av försäljningssumman får barnet – resten skapar förutsättningar för organisationen att bevilja i alla fall en del av alla ansökningarna.
Förhoppningsvis har du redan handlat en blomma – eller tre. Jag tror jag själv är uppe i åtta nu. Och i dag är sista dagen. Har du fortfarande inte träffat på några försäljare ute, går det lika bra att handla på Majblommans hemsida.
För nu finns inte bara ett uppdämt behov från pandemiåren där den fysiska försäljningen första året stoppades och under efterföljande år begränsades. 2020 stannade Majblommans insamling på 10,6 miljoner kronor, 2021 på 36 miljoner. Mycket pengar, visst. Men samtidigt bara en bråkdel av de 67 miljoner det såldes majblommor för 2019.
Inte ens för 2022 lyckades man hämta tillbaka gamla tiders intäkter helt. Knappt 64 miljoner såldes det majblommor för ifjol, en rejäl återhämtning men även det väldigt lite pengar om de måste fördelas över de närmare 200 000 barn i landet som uppskattas leva i barnfattigdom. Men långt ifrån alla dessa barns hushåll söker, eller känner ens till möjligheterna.
Att hålla barn med vinterskor borde förstås inte vara Majblommans ansvar. Kommun, region och riksdag borde ta ansvar för att garantera alla barn en god välfärd och rimliga levnadsförhållanden utan hjälp från välgörenhetsorganisationer.
Där är vi inte i dag – vilket innebär att Majblomman fortsätter att spela en viktig roll för tusentals barn varje år. Du har några timmar på dig fortfarande. Köp en blomma till.