Oppositionsledaren får skärpa sig, annars behöver hon inte SD:s ”hjälp” att korta förstamajtågen nästa år.
Magdalena Andersson valde statsmannarollen på 1 maj. Kanske var det rätt val med tanke på det ständiga clowneriet bland regeringsunderlagets företrädare, men efter ett drygt halvår med en ny regering som om och om och om igen demonstrerat vilka väljargrupper de kommer att prioritera under mandatperioden och vilka värderingar som kommer att styra, hade i alla fall jag velat se en argare oppositionsledare. Inte en som nöjer sig med att i alla fall inte vara lika usel.
Jag vill se en oppositionsledare som lägger krutet på att just opponera – för att sedan presentera ett ännu tydligare politiskt alternativ som inte efterapar utan står upp för de värden som socialdemokratiska väljare faktiskt förväntar sig och vill ha.
Det gjorde knappast Magdalena Andersson, som i stället höll ett så trist förstamajtal i Jönköping att anteckningsblocket efter en halvtimme inte hade mycket mer än en handfull punkter, knappt en enda av dem stark nog att citeras i denna ledartext. Det skulle möjligen vara ”Välfärden är det svenskaste vi har, och nu måste vi försvara den”. Inte ens anklagelserna mot regeringen om vallöftesbrott lyfte speciellt.
Regeringen och SD presenterade före helgen sin planerade nästa jobbskatteavdrag för miljarderna som borde ha använts för att rädda skolan, vården och omsorgen som annars riskerar ett stålbad i år. Mest pengar får de med högst inkomster, samtidigt som kommuner och regioner fått sänkta statsbidrag och övertydliga signaler från regeringspartierna att dessa dessutom överväger att kringskära kommunernas möjligheter att höja kommunalskatten för att hantera krisen.
”Skär ned!” är signalen från regeringen till kommun- och regionpolitikerna. Kris i privatekonomin ska verkligen gnuggas in med hjälp av nedskärningar i de kommunala verksamheterna.
Senare i veckan kommer nästa stora demonstrationståg fylla gatorna i Malmö, Göteborg och Stockholm när landets lärare protesterar över nedskärningarna i skolan när kommunerna inte förmått avsätta pengar i budgetarna för att kompensera för inflation och sänkta statsbidrag.
Kunde det kanske finnas något där för Andersson att med kraft rasa emot?
Nja. Förutom att Magdalena Andersson rent retoriskt slänger in prat om hur barnen blir hungrigare för varje dag med Kristerssons regering, lägger hon det socialdemokratiska alternativet onödigt nära regeringens. Det är bara småplock hon presenterar som det röda alternativet för att bemöta krisen. Som gratis sommarlovsaktiviteter med lunch. Inget dåligt förslag, men mycket är det inte.
Magdalena Andersson leder Sveriges största politiska parti. Hon leder det parti vars väljarstöd efter valet fortsatt växa. Nu spelar opinionsmätningar ingen roll för mandatfördelningen mitt i en mandatperiod. Men för självförtroendet borde det väl i alla fall göra det. Och det är inte som att det saknas frågor för Andersson att attackera regeringen för.
Men det är också därför hon är skraj. Hon har just nu ett väljarstöd högre än hon någonsin haft som partiordförande. Ett väljarstöd högre än sin företrädare på posten. Och mittenväljarna, de som trillat in från höger sedan valet, vill inte höra sosserier tror det socialdemokratiska partiet.
Att inte tro sig kunna få med mittenväljare på rejäla satsningar för att bemöta en kraftig ekonomisk kris … Snacka om taskigt självförtroende.
I Karlstad talade arbetarekommunens ordförande Sofia Magnusson betydligt tydligare klarspråk om bland annat de senaste dagarnas utstuderade attack mot Socialdemokraterna från Sverigedemokraterna.
Magnusson konstaterade att förslaget att förbjuda politiska partier att ha lotteriförsäljning handlar om att utnyttja regeringsmakten för att med lögner och konspirationsteorier ”slå sönder oppositionens partiorganisation”.
Målet?
Ja, det konstaterar hon att Sverigedemokraternas företrädare erkänner öppet; att ”Socialdemokraternas förstamajtåg 2024 ska vara kortare”.
Att se såna rent fascistoida tendenser från partier i regeringsunderlaget borde göra Magdalena Andersson rasande. Och blir hon inte det, står hon inte nu upp för socialdemokratins värderingar i mer än tama anföranden på 1 maj, ja då kanske SD:s ”hjälp” att tunna ut demonstrationstågen nästa år inte ens behövs.
Kom igen nu, nu gäller det!