Efter 57 års äktenskap har Ewa Persson och hennes make P-O tvingats isär. Han behöver omsorg på ett boende och vart hon ska ta vägen vet hon inte.
– När vi gifte oss sa prästen att det var ”tills döden skiljer oss åt”. Men just nu är det äldrevården som skiljer oss åt, säger Ewa.
Det var i Nykroppa kyrka som det förälskade unga paret Ewa och P-O gifte sig 1966. Mycket har hänt sedan dess men de senaste åren har varit intensiva på ett helt annat sätt. P-O har varit sjuk och i stort behov av vård och omsorg och Ewa har varit den anhöriga som försökt hålla ihop allt.
Det har varit slitigt.
– Oerhört slitigt och ohållbart under flera år, säger Ewa.
Förra hösten gick det inte längre. Hemtjänstens resurser – och Ewas ständiga dygnet runt-tillsyn – var inte tillräckligt för att vardagen skulle fungera och P-O fick till slut komma in på Källans trygghetsboende i Skåre.
– Det är en lycka, för det är ett fantastiskt boende, säger Ewa och fortsätter:
– Personalen är underbar, lägenheterna helt fantastiska, maten också – och alla aktiviteter de hittar på. Häromdagen var det en ponny och hälsade på de gamla! Tänk dig de som ligger jämt och så kommer det in en ponny till dem... det är helt fantastiskt.
Ewa gör ingen hemlighet av att hon själv blev dålig, riktigt dålig till och med, ungefär i samma veva som P-O fick komma till boendet. Hon är inte helt återställd än, men läget är i varje fall bättre. Så pass mycket bättre att hon börjat fundera på hur det ska bli för henne och P-O framöver.
Hur ska de kunna vara tillsammans? Var ska hon själv bo? En sak vet hon: i lägenheten på Vågmästaren i Karlstad som hon och P-O flyttade in i 2008 vill hon nog inte stanna.
– Vi har en fantastisk lägenhet som vi hade turen att hitta. Men jag trivs inte i det här längre. Vårt hem blev en arbetsplats för sjukdom. Och sedan P-O flyttade är det ödsligt här.
Ewas önskan är att kunna bo där P-O är när hon skulle vilja, och ha behov av, det. Men hon tror kanske inte att det är möjligt. Hon vet att det finns ett äkta par som bor tillsammans på Källan, men för henne och P-O skulle formen med delat sovrum inte vara möjlig.
– P-O behöver ha flera nattbesök, och det skulle inte jag klara. Det borde finnas en möjlighet för något annat, men jag har svårt att se hur det här ska lösa sig, säger hon och fortsätter:
– Det är ju förfärligt om äldrevården skulle skilja oss åt på något sätt. Prästen sa: ”tills döden skiljer oss åt”. Och det är ju det man tror när man blir gammal, att det är döden som ska skilja oss åt.
Det handlar heller inte bara om hennes och P-O:s situation. I det större perspektivet skulle Ewa Persson önska att kommunerna ser över hur framtidens äldreboenden ska se ut. Och att kommunerna ser henne, och andra äldre, som en resurs för att utreda behovet. Det är trots allt de som vet hur behovet ser ut, resonerar hon.
– Som det här som jag är ute och söker efter nu, ett boende som passar mig och P-O. Det borde finnas.
När VF dagen efter intervjun söker kommunen för en kommentar kring vilka möjligheter som finns för personer som Ewa och P-O hänvisas vi till kommunens biståndschef Khaled Farhad. Khaled berättar att han precis har varit i kontakt med Ewa och att han upplever att de haft ett bra samtal.
– Jag förstår hennes perspektiv och jag har förklarat hur vi gör i Karlstad för att möjliggöra för medboende. Det är många som är i samma sits och för vår del är det viktigt att informationen kommer ut – och att man vet att det finns möjligheter, säger han.
Khaled Farhad berättar att möjligheten att flytta med en partner till ett särskilt boende är reglerat i socialtjänstlagen.
– Man kan alltid bli medboende, den delen är självklar, eller också kan man själv ansöka om en plats på boendet och få eget kontrakt på samma boende. Det försöker vi alltid lösa så långt det är möjligt, säger han och fortsätter:
– Då är ett alternativ att man gör en internflytt till en större lägenhet, exempelvis. Det finns större lägenheter på Källan, så det kan vara ett alternativ om man så önskar.
Khaled Farhad uppmanar den som undrar mer att höra av sig till en biståndshandläggare, det kan man exempelvis göra via kommunens kontaktcenter.
– Det viktiga är att vi kan ha en dialog för om man inte pratar med varandra så vet man inte vad som gäller. Och vi vill gärna vara tillmötesgående.
Vill bo där
När VF ringer upp Ewa Persson intygar att hon att hon haft ett givande samtal med biståndschefen och att hon landat i att ansöka för att komma till Källans trygghetsboende där P-O bor.
– Den möjligheten kanske inte finns just nu och då får det ordna sig. Men jag vill bo där P-O är och leva så länge jag får med honom.
LÄS OCKSÅ:
Ewa Persson: ”Anhörigrollen är ohållbar”