Internationellt etablerade tangomusiker och dansare från Argentina är nu på plats i Karlstad, för nästa veckas konsertföreställning "En tangoresa".
– Tango tenderar att göra folk helt besatta, säger initiativtagaren och cellisten Beata Söderberg Quin.
"Från Buenos Aires hamnkvarter La Boca till Ástor Piazzollas tango nuevo" är den eggande underrubriken när "En tangoresa" ges på Wermland Opera vid tre tillfällen kommande vecka. Cellisten och orkestermusikern Beata Söderberg Quin, hängiven "tanguera" med skivframgångar i Argentina bakom sig, fick frågan om att göra en tangokonsert av tidigare operachefen Ole Wiggo Bang. Planen var först att uppmärksamma hundraårsjubileet av tango nuevons stilbildare Ástor Piazzolla 2021. Pandemin, men även funderingar på hur man skulle kunna göra det ännu större, ledde till att konserterna blir av först nu.
– Varför inte berätta hela historien om tangon istället, tänkte jag. Det är roligare att höra Piazzolla om man även får med sig den traditionella tangon från begynnelsen, säger Beata Söderberg Quin, som har bjudit över sina argentinska kollegor och vänner för att verkligen kunna få fram genrens essens och rika historia.
– Det här är de bästa tangomusikerna som finns, säger hon och låter blicken vandra runt bordet inne i operans spegelsal, där ett par av dem har hunnit sätta sig.
"Finns vissa koder"
Cristian Zárate, kapellmästare, pianist och den som gjort arrangemangen till konserten, berättar med en mix av spanska och engelska att han spelade i Sverige redan 1993. Han och Beata Söderberg Quin har känt varandra i närmare 20 år och har genomfört flera turnéer i Sverige tillsammans.
Hur upplever du Sverige och svenskarna?
– Svenskar är ofta lite tillbakadragna, och respektfulla. Lite tysta av sig, ungefär som japanerna. Men på fredags- och lördagskvällarna blir de "loco" (skratt).
Han hyllar operaorkestern, som man nu har börjat repetera tillsammans med.
– Excellenta musiker. Mycket hög nivå. Och de är väldigt lyhörda.
Dansaren Julio Mendez är mer bekväm med engelskan. Han har dansat professionellt i över 30 år, berättar han, och beskriver tangon som en levande dansform.
– Det viktigaste är att du lyckas få med din personlighet i dansen. Och din kreativitet. Att hitta sitt uttryck är det viktigaste, även om det finns vissa koder man måste respektera.
Richard Hamrin som Taube
Beata Söderberg Quin beskriver tangon som en "oerhört viktig känslomässig kanal" för många människor runtom i världen.
– Tango tenderar att göra folk helt besatta. Man blir en "tanguero", som lever för dansen.
I föreställningen delar hon värdskapet med sångaren Richard Hamrin, som gör sin tredje produktion med Wermland Opera.
– Jag har aldrig sjungit tango tidigare, det här blir min debut. Min roll blir även att försöka få med publiken på den här tangoresan. Den här ciceronkaraktären som Beata har skrivit och skapat åt mig är publikens följeslagare.
I föreställningens första del går Hamrin in i rollen som Evert Taube, nationalklenoden som förälskade sig i Buenos Aires och tangon på 1910-talet och kom att återvända flera gånger.
– Sedan blir jag Carlos Gardel, innan jag mot slutet utvecklas till en sorts allmänt galen ciceron, alldeles betagen av tangon och tangons känslor och uttryck.
"Som Maradona"
Franskfödde Carlos Gardel beskriver hela sällskapet som den allra mest legendariske tangosångaren.
– Det är liksom Maradona, "Evita" Perón, och Carlos Gardel. På den nivån, säger Mikael Augustsson.
Han spelar bandoneón, som är ett slags dragspel inom tangon.
– Tango är, skulle jag vilja påstå, den musikform där den enskilda musikern har mest rytmiskt ansvar. Du kan inte luta dig tillbaka mot en trummis eller så, utan alla bär ett ansvar för att behålla rytmiken.
"En tangoresa" ges på Wermland Operas stora scen den 4-6 maj.
De medverkar i konserterna
Cristian Zárate (kapellmästare/piano)
Richard Hamrin (ciceron/sång)
Beata Söderberg Quin (ciceron/tanguera)
Mikael Augustsson (bandoneón)
Nicolás Enrich (bandoneón)
Leonardo Sánchez (gitarr)
Andreas Sjögren (gitarr)
Julio Mendez (dans)