Hoppa till huvudinnehållet

Recension: Håkan Hellströms första album på tre år saknar käftsmällar

Publicerad:
Reporter Tobias Holmgren
Tobias Holmgren
kulturnoje@vf.se
Håkan Hellström.
Håkan Hellström. Foto: Adam Ihse/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

”Kanske ligger den närmast klassiska ’Ett kolikbarns bekännelser’ i sin vispopighet – frånsett att texterna inte är små ljudnoveller som på föregångaren, utan fragmentariska drömbilder och tablåer”, skriver Tobias Holmgren om Håkan Hellströms nya skiva ”Poetiska försök”.

Pop

Håkan Hellström

Poetiska försök

(Tro & tvivel/Amuse)

Betyg: 3/5

Flera av de mest klassiska Håkan Hellström-fullängdarna inleds med en örfil, ett tjuvslag i fejset får adrenalinet att stegra, läpparna att vitna, hjärtat att slå kvadrupla slag.

Debutalbumets ”Känn ingen sorg” är väl paradexemplet, följt av tvåans ”Mitt gullbergs kaj paradis” och nästkommande skivors ”Jag har varit i alla städer” och ”Det kommer aldrig va över för mig” (som visserligen föregås av 28 sekunder instrumentala stämningstoner).

Att ”Poetiska försök” blir en lite annorlunda resa märks med andra ord redan på den första låten. En mild, 70-talsflörtande ballad som klingar inte så lite av Procol Harum och ”Whiter shade of pale”. Det är inte ett råsopigt sällskap att befinna sig i, verkligen inte – men det är inte heller så att man lättar från marken och känner stormen i hjärtat av ”Jag är en wild storys” bleka melodi och raderna om ADHD, vilda hästar och kryptiska mellanstadielärare.

I samma anonyma ljudlandskap fortsätter det. Anledningen till att Håkan Hellström och hans produktion så ivrigt propsat på att albumet ska lyssnas på som helhet, inte i uppluckrade spår (till exempel fick recensenterna skivan som en enda lång ljudfil att strömma) framgår med ens smärtsamt tydligt. Låtarna håller bara om de går i armkrok. Här finns inga soloraketer.

Den 21 juli spelar Håkan Hellström i Mariebergsskogen i Karlstad.
Den 21 juli spelar Håkan Hellström i Mariebergsskogen i Karlstad. Foto: Olle Kirschmeier

Singeln som först fick mig att känna geisten över Håkan Hellström igen – ”Jag vill bara va med dej” – kunde vara undantaget, men har här gjorts om till oigenkännlighet och fått namnet ”HH vill bara va med dej”. Varför? Av någon anledning som övergår mitt förstånd har duettpartnern Noonie Bao helt plockats bort, och lämnat kvar en ganska kraftlös, pendangsaknande popartist. Ostyrseln markeras ytterligare av att Jonas Lindgren plötsligt får komma in med ett stick på säckpipa för att sedan hoppa ut ur ramen igen. Va.

Frånsett den besvikelsen är ”Poetiska försök” inte en oäven skiva. Kanske ligger den närmast klassiska ”Ett kolikbarns bekännelser” i sin vispopighet – frånsett att texterna inte är små ljudnoveller som på föregångaren, utan fragmentariska drömbilder och tablåer.

Höjdpunkterna är Edward ”Riddarna” Forslunds galet frejdiga basslinga på ”Den här gången är det på riktigt”, den smått rubbade passningen till schlager-Robin Stjernbergs låt ”You” i stämsången på ”Du” (med banjo till!), och, slutligen, den avrundande, avskalade gitarrvisan ”Lovsång”, som är fin på riktigt och rakt igenom.

Som kraftbesked efter tre års bortavaro är dock ingen av låtarna good news för Håkan och fansen. Få, om ens någon, kommer att bli standardnummer på konserterna efter att sommarens turné har gått i mål.

Artikeltaggar

Håkan HellströmKonserterMusikNöje/KulturTurné