Som förälder känner jag en oro. Kraven på barnen i skolan är höga. Mina barn behöver kämpa för att nå målen. Kämpa för att de ska bli behöriga i alla ämnen. Så som samhället ser ut idag så tycker jag att det är viktigt att barnen får den hjälp de behöver.
När jag läser att Hagfors kommun kommer att skära ner på resurserna så känns det väldigt oroväckande. För mina barn är resurserna en stöttning i skolarbetet för att kunna klara målen. Då behöver ändå inte mina barn resurs på heltid.
Jag förstår att kommunen har ett sparkrav men ska det behöva drabba våra skolbarn? Vad kommer det att kosta samhället i framtiden?
Politiker och BOB, är detta verkligen ett gemensamt beslut?
Att det här är ett beslut som tagits av människor som jobbar i skolvärlden är för mig helt obegripligt.
Att barnen ska bli självständiga är väl en självklarhet. Men är det inte då viktigt att i början av sitt liv ha en trygg uppväxt där det finns trygga vuxna runt sig. Vuxna förebilder som kan vägleda eleverna till självständighet. Psykisk ohälsa bland elever vill vi väl inte ska öka?
Att den här omdirigeringen i första hand sker ur ett elevperspektiv känns motsägelsefullt.
Förslaget ser säkert bra ut på papper men ett förslag är att titta på hur verkligheten ser ut. Om inte vi vuxna finns för barnen i tidig ålder så kan jag lova att när vi behöver kliva in i framtiden är det redan försent.
Att ta bort så många vuxna från skolorna kommer också innebära att arbetsbelastningen blir högre för mentorerna. Och som jag förstår är redan arbetsbelastningen på mentorerna höga.
Det finns kommuner som provat med liknande neddragning men med ett misslyckat resultat. Då det drabbade eleverna. Ni kanske borde tänka efter vad som är vettigt att spara in på i nutid, och vad som sedan kommer kosta i framtiden.
Jag vill tacka alla resurser som trots låga löner och kanske inte alltid jobbar i den bästa arbetssituationen, men som ändå står kvar där för eleverna.
Orolig förälder