Regeringen gick till val på att bekämpa gängvåldet. Nu skär de ner på de lärare och socialsekreterare som kämpar för att hålla ungar borta från gängen. Det är ett recept för fler skjutningar.
Skulle du kunna bli kriminell? Skulle det kunna ha varit du som höll i avtryckaren när en 25-årig man sköts till döds häromdagen i Eskilstuna?
Antagligen. Med rejäl otur och fel förutsättningar.
Eller som forskarna säger– om fler saker talar för att du ska bli kriminell än det som talar emot. Om “riskfaktorerna” är fler än “skyddsfaktorerna”.
Vad är då riskfaktorer för något? Jo, det är saker som enligt forskningen ökar risken för brottslighet. Det kan bland annat vara att ha det trassligt hemma eller att växa upp med kriminella familjemedlemmar. Trångboddhet, missbruk, hyperaktivitet (ADHD) och en dålig skolgång ökar också den statistiska sannolikheten för en kriminell karriär.
I andra vågskålen finns de faktorer som skyddar mot att bli kriminell. En stöttande familj är kanske den viktigaste. Men saknar du detta kan en fungerande skola och förskola kompensera. Bra relationer till en vuxen förebild – som en lärare, socialsekreterare eller en områdespolis – är också något som skyddar mot att gå med i ett gäng.
Vem som blir kriminell är helt enkelt en slags dragkamp mellan dessa två vågskålar. De flesta blir förstås inte kriminella alls, även om de bär på flera riskfaktorer.
Jag hoppas du orkat läsa ända hit. Forskning är tråkigt. Det är därför politikerna hellre pratar om hårdare straff. Men det behöver diskuteras.
Kanske kan filmen Bullets, som snart går upp på biograferna, vara till hjälp. Det är något så ovanligt som en faktabaserad thriller. Innan inspelningarna började ägnade filmarna tre år(!) till att samtala med polis, forskare, socialtjänst, skola, unga kriminella och civilsamhället. En rätt lång research för en biofilm.
Filmen handlar om den 12-årige Abdel som bor i ett utsatt område. Han vill helst bli veterinär och jobba med djur, men hamnar istället i en ond spiral där han blir springpojke åt ett kriminellt gäng. Skådespeleriet är utmärkt. Det är gastkramande spännande.
Men Bullet ger också liv till forskningens torra prat om skyddsfaktorer och risker. Vi får se det hela framför oss. Läraren som ser vad som håller på att hända. Föräldern som bryr sig. 4H-gården som ger Abdel en praktikplats.
Och på andra sidan de monster som rekryterar in barn i kriminalitet. Som hotar Abdel men också erbjuder ett liv med respekt, pengar och social status. Trångboddheten som gör att läxorna inte kan göras ifred.
Striden mellan dessa båda sidor utspelas runt om i Sverige varje dag. Vilken av sidorna som vinner kampen om våra ungar kommer avgöra Sveriges framtid.
Ulf Kristersson och hans regering borde se filmen. De pratade i valrörelsen vitt och brett om att stoppa gängkriminaliteten. Nu ger de kommuner och regioner så små anslag att de kommer tvingas till tuffa besparingar.
I praktiken innebär det neddragningar på skolan, fritidsverksamhet och socialtjänst. Precis de saker som är avgörande för att hålla en unge borta från gängens klor. Få vågskålen att tippa över. När Sveriges lärare kallar detta för “en katastrofbudget” bör vi lyssna. Dessa neddragningar kompenseras förstås inte av att regeringen gör någon enskild satsning på brottsförebyggande arbete.
Vi behöver låsa in de som rekryterar barn till gängen. Men det hjälper inte att fylla fängelserna om någon annan tar deras plats. Vi måste stoppa flödet.
Då duger det inte att satsa mindre på de hjältar som varje dag tar kampen för att hålla ungarna från gängen. Sådana som Abdels lärare. Eller 4H-gården som ser potential i en ung kille som andra bara ser som stökig.
Den typen av besparingar har vi faktiskt inte råd med.