”Du borde få köpa med en påsköl hem när du besöker ett mikrobryggeri”, var budskapet som kablades ut från Moderaternas konton i sociala medier precis före påsk. En öl eller två bara, vad är problemet?
Varför inte låta mikrobryggerierna, länet har ju en handfull trots allt, få sälja sina varor direkt till kunderna? Varför inte låta vinodlarna, det finns ju såna lite längre söderut numer, sälja ett par flaskor till kunder på guidat besök på vingårdarna? Varför ska man behöva åka flera mil ifrån en guidad tur på whiskyproducenten Box destilleri ute i obygden i Ångermanland, till närmaste systembolag för att faktiskt få köpa en fin flaska?
”Att tillåta gårdsförsäljning vore ett steg mot en mer levande landsbygd där regelkrångel inte sätter krokben för frihet och företagsamhet. 7 av 10 svenskar vill tillåta gårdsförsäljning. Det vill Moderaterna också”, skriver regeringspartiet.
Så sent som i slutet av februari förklarade näringsminister Ebba Busch (KD) på en tillställning att ”Klart Sverige ska ha gårdsförsäljning!”.
Ett par små lokala producenter. En liten gårdsförsäljning. Vad är problemet?
Det är inget problem. Inte enligt den politiska höger som förespråkar att det svenska vin- och spritmonopolet slängs på skräphögen. För vad de vet, men kanske inte de där ”7 av 10” svenskarna gör, är att det inte finns nånting som heter ”gårdsförsäljning”.
Det du tänker på när du hör en moderat prata om hur du borde få köpa med dig en öl hem från mikrobryggeriet: som möjligheterna att gynna landsbygden, en småskalig produktion och en reform som skulle ge lokala producenter får lite försäljningsfördelar – det finns inte. ”Alkoholdebattens trojanska häst”, kallar Anders Lindberg konceptet på Aftonbladets ledarsida.
För Sverige kan nämligen inte villkora försäljningen. Vi kan inte ge tillstånd enbart för lokalproducerad alkohol eller bara på platser där den specifikt produceras. Vi kan inte säga att bara de lokala mikrobryggerierna i Värmland får sälja sina produkter utanför Systembolaget här i länet, men öl-jättarna Carlsberg och Heineken får det inte.
Hela grunden i EU-samarbetet är samma regler gäller för alla. Att företag kan vara verksamma i medlemsländerna på samma villkor.
Tillåter Sverige att en liten alkoholproducent får sälja sina varor utanför Systembolaget kommer man i samma svep tvingas tillåta alla tillverkare av alkoholdrycker, svenska och utländska, stora och små, ute på en liten gård nånstans i Värmland och mitt på stora köpgatan i stan.
Två statliga utredningar har slagit fast att ”gårdsförsäljning” (som återigen alltså inte är gårdsförsäljning) inte går att förena med att ha kvar Systembolaget.
Och det kan ni för all del tycka vore toppen. Kanske är det värt 1400 fler alkoholrelaterade dödsfall per år att göra tillgången på alkohol mer liberal. Kanske är det värt den extra kostnaden för samhället med ökad alkoholkonsumtion och ökat missbruk. Frihet är inte gratis. Kanske är det värt det?
Eller så tycker ni inte det är toppen. I så fall hör ni till de tre av fyra svenskarna som inte är villiga att slopa Systembolagets monopol. Regeringspartierna och SD går i kraftig osynk med svenskarna i ännu en fråga där privata vinstintressen prioriteras.
När Socialdemokraterna på tisdagen kräver att regeringen ska begära ett förhandsbesked från EU om huruvida alkoholmonopolet hotas om gårdsförsäljning tillåts, innan man ger sig in i några skarpa försök, skakar företrädarna för högerpartierna på huvudet. Det behövs inte. Tar för lång tid.
– Jag känner mig väldigt trygg med att det skulle vara möjligt att införa gårdsförsäljning i Sverige utan att äventyra Systembolagets monopol, säger exempelvis Moderaternas talesperson i socialutskottet, Johan Hultberg.
Eller så känner Moderaterna sig trygga med att de på detta sätt kan lura av svenskarna Systembolaget. De har ju faktiskt klart och tydligt berättat att det är slutmålet.