Efter 18 år har ungdomens hus, Uno, flyttat. Ungdomarna som besökte invigningen gillade vad de såg.
– Lokalerna känns fräscha och mysiga, sa Alva Sjöberg som bor i Slottsbron.
2005 invigdes Uno i centrala Karlstad. Passande då att flera av de ungdomar som föddes samma år besökte det nya Uno i Sundsta idrottshus i samband med tisdagens öppnande.
– Det var givet att gå hit eftersom jag var nyfiken på hur det ser ut. Det är häftigt att verksamheten är lika gammal som jag själv. Men nästa gång ett nytt ställe invigs är jag nog för gammal och då får kanske mina barn gå dit i stället, sa 17-åriga Karlstadstjejen Tindra Thunander.
Det är häftigt att verksamheten är lika gammal som jag själv.
Mycket folk
Lokalerna var sannerligen välbesökta under öppningsdagen. Ett femtiotal ungdomar fanns på plats när Robert Halvarsson, ordförande i kultur- och fritidsnämnden, talade tillsammans med Janne Johansson, verksamhetschef för mötesplatser.
– Min första tanke när jag kom in genom dörren var att det var otroligt mycket folk, sa Alva Sjöberg.
För henne och Tindra Thunander är Uno en fristad som kommer att besökas frekvent.
– Vi kommer att vara här minst två gånger i veckan, sa Tindra Thunander.
– Det är så skönt att bara ha något ställe att åka till för att umgås, spela spel och dansa, sa Alva Sjöberg.
Vad tycker ni om att verksamheten har flyttat från centrum?
– Eftersom vi studerar på Nobelgymnasiet får vi kortare väg hit och det är skönt. Det blir säkert mer folk nu när eleverna på Sundsta-Älvkullegymnasiet har så nära, sa Alva Sjöberg.
Den som väntar ...
I det nyskapade skaparrummet satt 17-åringarna Linus Corbell, Jordan Rosenlind och Eline Kolstad. Efter att Uno i centrum stängde den 31 januari har de längtat efter ett ställe att gå till.
– Det har varit två tragiska månader, men nu känns det bra igen. Vi kom hit för att känna på stämningen och jag tror att jag kommer att trivas här, sa Linus Corbell som passade på att porträttera en teckning av kompisen Jordan Rosenlind.
Trion konstaterade dock att det totala utrymmet endast är en fjärdedel av vad det varit.
– Om det är något jag saknar från de förra lokalerna är det trapporna där jag kunde sitta och prata ostört med någon, sa Jordan Rosenlind.
Förutom att återigen ha ett ställe att träffas på sa samtliga ungdomar som VF pratade med att de har längtat efter att träffa personalen igen.
– Många har bra kontakt med dem. Personalen är väldigt duktig och betyder mycket för oss som kommer hit, sa Eline Kolstad.
Sista dagarna efter 18 år i city för Uno: ”Väldigt blandade känslor”