Med världen som arbetsfält bevakar SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström en av vår tids största frågor. På tisdag föreläser hon på biblioteket i Torsby.
– I mina möten med människor får jag många oväntade lärdomar, det försöker jag förmedla i mina reportage.
Förra veckan släpptes FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport som har beskrivits som den tyngsta hittills. Fönstret för att mildra konsekvenserna av de redan nu existerande klimatförändringarna håller på att slå igen för gott.
– Det som verkligen slog mig var hur hisnande det är att vi just nu kanske har sju år på oss att fatta beslut som avgör hur människor kommer att ha det på jorden i tusentals år framöver. Jag undrar om vi någonsin stått inför ett sådant vägskäl... Jag tror faktiskt inte det, säger Erika Bjerström.
Klimatkrisen engagerar tittare och läsare, upplever hon. Samtidigt som det också är en fråga som skapar mycket oro och som är lätt att skjuta ifrån sig.
– Särskilt nu när vi pratar om galopperande mat- och bensinpriser, ja, frågor som människor kanske upplever som närmare och som också är en oro i livet. Men det jag försöker är dels att skapa en närhet till de människor jag träffar på mina resor, och de som sitter hemma i sin soffa eller framför datorn och tittar. Visa att det här är en mänsklig utmaning vi alla står inför, säger hon och fortsätter:
– Men det är också viktigt att vara konstruktiv och peka på de lösningar som finns och som fungerar. För vi kan ju inte tänka att framtiden är körd, det är ingen framtid. Utan den måste innebära möjlighet till förändring, nya beslut och nya val som kan skapa en bättre situation.
Tre kontinenter
Erika Bjerström har arbetat som journalist sedan 1982. Att hon tidigt kom in på just miljöfrågor, bland annat i arbetet som miljöjournalist på Dagens Nyheter, var egentligen ren slump. Men bredden i ämnet visade sig passa henne som handen i handsken.
–Politiska beslut, vetenskaplig forskning, psykologi, ekonomi och teknik... Det är väldigt många olika bevakningsområden som flätas samman i klimat- och miljöfrågor. För mig som är väldigt nyfiken och vetgirig passar det väldigt bra.
Genom åren har hon för SVT:s räkning bland annat bevakat Afrika, varit USA- och Europakorrespondent samt programledare för ”Korrespondenterna”. 2020 kom hennes bok ”Klimatkrisens Sverige”.
– Det finns diskussioner om utrikeskorrespondenter verkligen ska fortsätta flyga eftersom vi bidrar till koldioxidutsläppen. Men jag tycker att det är fullständigt ovärderligt att vi reser, för det vi gör är att skildra nyheter i världen. Man kan inte göra en Skype-intervju hemifrån och tro att man kan förstå.
Hon berättar om ett särskilt minnesvärt möte när hon gjorde ett reportage från en fattig by i Indien som hade fått solceller på taken.
– Jag skulle intervjua en äldre kvinna och var helt säker på att hon skulle säga typ ”Det är jättebra för nu kan jag laga mat”. I stället sa hon ”Det är fantastiskt, nu slipper jag ormarna!” Hon var barnmorska och hennes stora problem var att ibland när hon hjälpte kvinnor att föda på köksbordet i hennes lilla hus, så kom ormar in när det var mörkt. Tidigare hade hon bara haft en fotogenlampa men med elljus höll sig ormarna borta.
– Hennes svar var så oväntat men hon sa det med så stor självklarhet för det hade varit ett jättestort problem i hennes liv. I mina möten med människor får jag många oväntade lärdomar, det försöker jag förmedla i mina reportage.
Den 28 mars kommer hon till biblioteket i Torsby med föreläsningen "En kamp mot klockan – den globala klimatkrisen”, arrangerat av Torsbys FN-förening.
Har du någon koppling till Värmland?
– Ja, det har jag faktiskt. Min morfar kom från Charlottenberg. Han växte upp på herrgården i Charlottenberg och min morfars far drev ett bryggeri i trakten. Morfar var, på värmländskt vis, en fantastisk berättare och jag har vuxit upp med hans skrönor om troll, knytt och älvorna som dansade på ängen... Naturen blev förtrollad genom honom och det har jag fortsatt att bära med mig.