Det kom smygande och jag förstod inte vad jag råkat ut för. Fruktansvärd värk i musklerna – axlar, rygg och lår. Vad hade hänt? Jo, jag hade drabbats av ”Polymyalgia Reumatika” förkortat PMR eller som det heter på vanlig svenska ”Muskelreumatism”. Som tur är finns en effektiv behandling och sjukdomen ”dör ut” av sig själv efter något år.
Risken att drabbas av sjukdomar ökar ju äldre vi blir. Det är någonting vi får räkna med och inte så mycket att göra åt. Det gäller att vänja sig vid tanken. Visserligen går det att senarelägga insjuknandet genom att följa hälsoråden. Men till slut finns en punkt.
Till det positiva hör att vi trots allt lever längre. Under de senaste hundra åren har medellivslängden för kvinnor ökat i runda tal från 60 till 85 år och för män från cirka 58 till 81 år. Med andra ord en ökning på 23 till 25 år. Ser vi till de senaste femtio åren har medellivslängden ökat med i runda tal åtta år för kvinnor och nio år för män.
En av de sjukdomar som drabbar framförallt äldre är den jag själv råkade ut för nämligen Polymyalgia Reumatika det vill säga ”muskelreumatism”. Då visste jag ingenting om den åkomman. Hade inte ens hört talas om den trots att den inte alls är ovanlig.
Symtomen började så smått att ge sig till känna i februari 2021. Stelhet, ont i axlar, rygg, lår och höfter. Besvären tilltog. Först trodde jag att det kunde vara träningsvärk. Men övergav den tanken. Det blev värre. Kunde inte lyfta vänster arm utan den högra fick hjälpa till. Sov oroligt. Varje lite rörelse smärtade. Att ta sig upp ur sängen krävde en omsorgsfull planering. Jag växlade mellan att ta paracetamol och ibuprofen. Ibuprofen fungerade hjälpligt men paracetamol inte alls.
Två veckor gick. Ingen bättring i sikte. Och jag började tänka att det kunde vara covid-19. Berättade för en vän i mejl vad jag drabbats av. Han ringde mig och sa:
– Bengan jag tror du har fått PMR – Polymyalgia Reumatika. Jag har själv drabbats. Han berättade att han var i slutet av en kortisonbehandling. Han beskrev hur effektivt kortisonet är. Värken och stelheten försvann efter någon dag. Och energin kom tillbaka.
Jag kontaktade vårdcentralen och fick snabbt en tid. Där träffade jag en mycket vänlig och påläst läkare som konstaterade att det var PMR som jag hade och att den behandlas med kortison.
Jag fick kortison utskrivet. Var klar över att det kunde ta minst två år. Steg för steg skulle kortisondosen trappas ned. Jag visste att det kunde inträffa återfall och att man då går tillbaka till den dosering som fungerade.
Värken och stelheten släppte efter någon dag. Och det var en underbar känsla som är svår att beskriva i ord. Jag hade läst att man kunde bli hög av kortison. Jag fick en ”kick” och blev lätt manisk. Både det ena och det andra ville jag göra. Och en massa idéer forsade fram.
Under resans gång har jag haft två återfall och då återgått till den tidigare doseringen, vilket har funkat. Nu i skrivandets stund är doseringen mycket låg och förhoppningsvis kan kortisonbehandlingen avslutas inom kort.
Sjukdomen drabbar framförallt äldre. Den är mycket ovanlig bland dem under 50 år. Den når sin ”peak” vid cirka 75 års ålder och den är två till tre gånger vanligare bland kvinnor än bland män.
Sjukdomens geografi förbryllar forskarna. Den förekommer främst i områden med en skandinavisk befolkning – i Sverige, Norge, Danmark samt i områden i USA där det bor mycket människor med skandinaviskt ursprung. Den är, för att ge ett exempel, åtta till nio gånger vanligare i Norge än i Italien. I stora delar av världen som i asiatiska, afrikanska och latinamerikanska länder förekommer den knappt alls. Om allt detta kan man läsa i en översiktsartikel från förra året i den vetenskapliga tidskriften Journal of Internal Medicine.
Det som idag benämns Polymyalgia Reumatika blev först beskrivet 1888. Men det kom att dröja ända fram till 1957 innan man började kalla sjukdomen för just Polymyalgia Reumatika. Den engelske läkaren Stuart Barber kom att bli den förste att göra det.
Begreppet muskelreumatism har varit i bruk under flera hundra år. Redan 1592 beskrev den franske läkaren Guillaume de Baillou muskelskelettrelaterad smärta som reumatism. Och på 1700-talet började man använda benämningen muskelreumatism för smärta som inte deformerar cellvävnader.
Kortison upptäcktes redan 1929 av de två amerikanska forskarna Edward Kendall och Harold Mason och de belönades med nobelpriset i fysiologi och medicin 1950 för sina upptäckter.
Kortison kom att betraktas som en mirakelmedicin. Det var på hösten 1948 som den för första gången kom att användas vid behandling av inflammationssjukdom. Den gavs till en patient med svår reumatoid artrit. Och effekten var häpnadsväckande.
Man vet inte vad som orsakar muskelreumatism och man vet inte heller varför den upphör. För den tycks ”läka ut” av sig själv.
Forskarna vet som sagt inte varför man drabbas av muskelreumatism. Men det finns förstås teorier. En är att det handlar om miljöfaktorer. Att det är någonting i miljön som på något sätt förs över till människan. En annan teori är att det kan ha att göra med genetiska faktorer.
PMR eller muskelreumatism är en åkomma som är relativt okänd bland gemene man. Men den är vanligare än man tror. När jag började berätta för mina vänner att jag drabbats av sjukdomen var det sju-åtta bland dem som sa att de själva haft eller har den.
Det pratas inte om muskelreumatism. Förmodligen för att den inte gör något väsen av sig efter det att kortisonbehandlingen börjat verka. Man märker inte av sjukdomen. Man rör sig som vanligt. Den syns inte. Den tiger still och läker av någon oförklarlig anledning ut.
Bengt Starrin
Professor emeritus Karlstads universitet