Speljätten Embracers gigantiska arkiv invigt i Karlstad: ”Det är ett livstidsprojekt”

Till den klassiska sänka flaggan i bott-melodin i "Super Mario Bros." har Lars Wingefors nu invigt Embracers internationellt uppmärksammade spelarkiv i Karlstad. Omkring 60 000 spel, konsoler och accessoarer ska nu registreras i den färdiga databasen. Och det är bara början.

– Det finns ingen som har samma målsättning, att ha alla spel, säger den värmländske entreprenören.

Den unika samlingen förvaras i till ytan oansenliga industrilokaler på Örsholmen, men innanför väggarna är det ett blippande harem för spelentusiaster som växt fram sedan VF senast besökte arkivet hösten 2021.

– Det här är en väldigt stor och viktig dag för oss på arkivet. Vi "levlar" upp kan man säga, i och med att vi nu har vår databas färdig, säger David Boström, vd för Embracer Games Archive.

Vid sin sida på den scen som liknar interiören i en tv-show har han kollegorna Natalia Kovalainen, chefsarkivarie, och Jukka Kovalainen, teknisk ingenjör. Det är främst de båda som det senaste året utvecklat den databas där samlingen nu kan börja registreras. Vid fredagseftermiddagens ceremoni är det Lars Wingefors, vd för Embracer Group, som får äran att registrera det första spelet.

– Ett spel som ligger mig varmt om hjärtat, säger han om den gamla Commodore 64-kassetten med "River raid".

– Jag spelade det mycket hemma i Östra Ämtervik under uppväxten. Det fanns till min glädje att spela härute förut, det har jag inte gjort på 30 år. Det är nästan lika roligt som jag minns det. Lite svårare kanske.

Den stora majoriteten av samlingen förvaras i elektroniskt styrda och nästan tre meter höga arkivhyllor. De är 21 till antalet.

– Om man skulle ta ut varje hyllplan blir det ungefär tre hyllkilometer. De går att platsoptimera ännu mer eftersom alla hyllplan är flyttbara. Vi kan få hyllorna ännu högre om vi vill det. Och det kommer vi vilja, och behöva, säger Jukka Kovalainen och skrattar.

Natalia Kovalainen beskriver databasen som "hjärnan" i arkivet.

– Runtomkring oss här har vi en massa fantastiska spel, enheter och accessoarer. Allt det kan beskrivas som hjärtat i verksamheten, det vi tar hand om. Genom databasen kommer vi kunna använda och nyttja arkivet och vara behjälpliga till spelindustrin, till forskningen och i utbildningssyfte.

Den största utmaningen det senaste året har enligt Natalia Kovalainen varit att sätta en gräns för vad som ska registreras i det inledande skedet.

– Vi har väldigt stora ambitioner med databasen, samtidigt har vi behövt vara pragmatiska och tänka över vad det är vi behöver just nu. Och det är en översikt på vad vi har, och var vi sedan kan hitta det.

– I ett senare skede matar vi in information om skick på objekten och sådana saker, säger Jukka Kovalainen.

Mikael Brodén, medgrundare av Embracer Group, förklarar att hans huvudsakliga jobb nu består i att få så många "gröna staplar" som möjligt. Med dessa staplar menas kompletta samlingar av titlar utgivna till specifika konsoler och spelenheter i Japan, Europa eller USA. Flera staplar är redan gröna. Det handlar bland annat om en komplett samling av japanskutgivna spel till den klassiska 80-talskonsolen Nintendo 8-bit. När det kommer till de europeiska versionerna har man bara några procentenheter kvar.

Totalt sett beräknar man att arkivet i detta nu samlar 19 procent av alla spel som någonsin getts ut. Men...

– Det är ett livstidsprojekt som aldrig kan bli helt färdigt eftersom det släpps nya format i detta nu. Det är också en svårdefinierad fråga det här hur många spel som egentligen finns. Det blir en närmast filosofisk diskussion om vi ska hålla på och bena i det. Men någon måste göra detta, för det finns en enorm kulturskatt i den här branschen, som ingen riktigt brytt sig om att ta itu med på det här sättet tidigare, säger Mikael Brodén.

Lars Wingefors går länge runt och studerar hyllorna.

– Det känns fantastiskt kul. Det har hänt så otroligt mycket här. Jag har inte möjlighet att vara här så ofta, men varje gång jag kommer hit blir jag glad. Nu står jag genast här och funderar över hur vi skulle kunna använda den fina scenen som har byggts, för sändningar av olika slag eller kanske till kvartalsrapporter.

Hur blir det då, kommer spelarkivet öppnas för allmänheten? Likt ett museum?

Kanske i framtiden, säger Lars Wingefors.

– Jag vet att det har varit skolklasser, forskare och folk från industrin här för gruppvisningar redan. Säkert har det också kommit förbi samlare och andra människor som har ett stort intresse. Men det är inte ett öppet museum, än. Det är ett arkiv, men på något sätt vill vi även komma ut med det här i världen. Kanske skapa vandringsutställningar till olika typer av spelmässor och liknande.

Även Lars Wingefors är tydlig med att det nog är en utopi att påstå att det går att samla ihop exakt varje spel som finns i världen. Ändå är det där någonstans ribban ligger.

– Detta är ganska unikt. Det är klart att det finns institutioner, privata och publika, som har stora spelsamlingar. Men det finns ingen som har samma målsättning, att ha alla spel. För oss som koncern finns det också ett kommersiellt syfte, att kunna använda oss av den samlade kunskapen som finns i arkivet.