Som ung var Klassfotbollen den enda tävlingsform Melwin Lycke Holm sysslade med.
Nu ser höjdhoppstalangen tillbaka på den tiden som något kul och lärorikt.
– För mig personligen blev Klassfotbollen en stor grej, säger 18-åringen.
För sju år sedan gjorde Melwin Lycke Holm sin första höjdhoppstävling. Samma dag spelade han sin sista Klassfotbollsmatch i livet.
I en intervju med VF-sporten berättar friidrottstalangen om den ödesdigra slutspelsmatchen som någonstans även går att kalla för ”vändningen” i hans karriär.
– Jag gick på Västerstrandsskolan och vi skulle möta Norrstrandsskolan i slutspel, ett litet rivalmöte. Matchen gick till förlängning… då hamnar jag i närkamp med en motståndare. Han tilldömdes frispark som de gjorde mål på, och därmed åkte vi ur Klassfotbollen, säger Melwin Lycke Holm.
Men av ett sammanträffande fanns det mer på agendan den dagen.
– Precis efter matchen skulle jag hoppa min allra första höjdhoppstävling. Det blev någonstans det sista jag gjorde som fotbollsspelare, haha.
Klassfotbollen var allt
Melwin Lycke Holm var inte mycket för idrotts som ung.
Faktum är att Klassfotbollen var den enda tävlingsformen han deltog i på låg- och början av mellanstadiet.
– Inte heller höjdhopp var något direkt intresse, det var snarare att jag var duktig på att hoppa. Något slags naturligt rörelsemönster som alltid funnits där. Jag var alltid den här extremt klena och lilla killen när jag gick i skolan. Jag var i princip sämst på allting förutom höjdhopp, skrattar 18-åringen.
”Blev bättre och bättre”
Men på mellanstadiet hände det något. Inte bara att Melwin Lycke Holm började träna upp sin fysik – han började dessutom växa mycket på längden.
– En av mina bästa kompisar var så stolt över att hon kunde vinna över mig på 60 meter i trean. I slutet av sexan var jag sedan snabbast i hela klassen. Det hände en del där kan man säga.
Vad har du för bästa minne från Klassfotbollen?
– Jag minns att min klass inte var så bra till en början. Vi kom aldrig till något slutspel förrän trean om jag minns rätt. Men vi började spela mer fotboll på rasterna mellan trean och femman. För varje år syntes det att vi blev bättre och bättre. Vi tog oss till slutspel de sista åren.
– För mig personligen blev Klassfotbollen en stor grej eftersom jag inte tävlade i något annat. Jag gjorde nog bara ett-två mål på sex år i Klassfotbollen, men det var kul ändå!
”På egen initiativ”
Med gener både från pappa-Stefan och farfar-Jonny – var det skrivet i sten att det till slut ändå skulle bli höjdhopp även för Melwin.
– Även om jag inte tillhörde någon friidrottsklubb som liten har jag alltid varit med pappa och hoppat. Så själva höjdhoppandet har jag hållit på med sedan jag gick i blöja i princip.
Blev du pushad att ägna dig åt höjdhopp?
– Nej, det blev jag ändå inte. Familjen ville att jag skulle idrotta, men jag tyckte inte det var så kul eftersom jag inte var särskilt bra på någonting. Jag var inte så sugen på att tävla till en början heller, sånt var lite läskigt tyckte jag.
– Därför lät familjen det helt enkelt vara. Det var på eget initiativ som jag började följa med pappa och intressera mig av höjdhopp.
Och i dag är Melwin Lycke Holm en av Sveriges allra största friidrottstalanger med fotspår som följer sin fars – Stefan Holm.
Klassfotbollen 2023 – så funkar det och så anmäler du digKlassfotbollen är något för alla: ”Jag vill ha roligt, vinna och skaffa vänner”"Idrott var min sysselsättning som liten – jag tränade två gånger per dag”